Många företag och industrier arbetar idag ständigt med att utveckla mindre miljöbelastande sätt att arbeta på, det beror på hårdare lagar och regler än tidigare angående utsläpp till miljön. Företag inventerar mycket resurser på ny forskning och ta fram nya metoder, allt för att bidra till en hållbar utveckling. St1 är ett av de företagen som vill vara med i arbetet för en hållbar utveckling och främst av förnybara bränslen. St1 har utvecklat en ny metod för framställning av etanol utav restråvaror från livsmedelsindustrin. Det bildas även drank som är en biprodukt som man kör ut till lantbruk för att använda som djurfoder eller vid produktion av biogas. Metoden benämns som Etanolix och den nya anläggningen på St1 Refinery AB är den senaste som fått namnet Etanolix 2.0. Syftet med rapporten är att visa hur integrering kan göras med en ny anläggning tillsammas med en redan befintlig och hur man kan ta till vara på outnyttjade resurser. I rapporten beskrivs de olika hjälpsystem som är integrerade med Etanolix 2.0 som processvatten, kvävgas samt ånga och kondensat. Det beskrivs också hur första året med Etanolix 2.0 i drift har gått och vad som varit utmaningarna vid uppstarten. Slutsatsen vi kom fram till är att Etanolix metoden bidrar till en hållbar utveckling och steget närmare att skapa framtida förnybara bränslen. Projekt Etanolix 2.0 är fortfarande i uppstartningsfasen och behöver ytterligare utveckling innan optimal produktion av etanol kan ske.

No description available.

Legionella pneumophila (Lp) est un pathogène accidentel de l'homme capable d'infecter les macrophages alvéolaires et les pneumocytes. Au cours de l'infection, Legionella se confronte à différents types d'agents antibactériens, dont les peptides antimicrobiens (PAMs) produit par l'hôte et les antibiotiques à activité intracellulaire administrés aux patients. Le mécanisme d'action des PAMs humains à l'encontre de Legionella, ainsi que le niveau de résistance aux antibiotiques de la bactérie sont à ce jour encore peu documentés. Mes travaux ont pour but de contribuer à une meilleure connaissance de l'activité anti-Legionella de ces molécules. La première partie de cette étude a consisté à évaluer la sensibilité d'isolats cliniques de Lp sg 1 à 8 antibiotiques, afin de déterminer le seuil épidémiologique de sensibilité de la bactérie à ces différentes molécules. Nous avons démontré que l'ensemble des isolats cliniques sont sensibles aux antibiotiques testés. Les résultats ont révélé l'existence d'une sous-population présentant une sensibilité réduite aux macrolides. L'analyse des génomes a permis de corréler cette sensibilité diminuée à la présence de la pompe à efflux LpeAB spécifique des macrolides. Cette pompe est présente uniquement dans trois complexes clonaux centrés sur le ST1, le ST701 et le ST1335.La seconde partie de cette étude a été consacrée à la caractérisation de l'activité antibactérienne des PAMs humains LL-37 et HBD-3, ainsi qu'à l'identification de leur(s) mécanisme(s) d'action contre Legionella. L'ensemble des tests réalisés montre que LL-37 et HBD-3 induisent une perte de cultivabilité des légionelles par des modes d'action différents. Les résultats suggèrent que LL-37 agit par perméabilisation des membranes de L. pneumophila. Nos résultats ont également montré que les deux peptides exercent une activité inhibitrice sur la réplication intracellulaire des légionelles, au moins en partie grâce à une collaboration avec la cellule hôte / Legionella pneumophila (Lp) is an accidental human pathogen which can infect alveolar macrophages and pneumocytes. During infection, Legionella have to deal with to various types of antibacterial agents, such as antimicrobial peptides (AMPs) produced by the host, and antibiotics with intracellular activity administered to patients. The mechanism of action of human AMPs against Legionella, and the resistance level to antibiotics of the bacterium are still poorly described. Our work aimed to contribute to a better understanding of the anti-Legionella activity of these molecules. The first part of this study consisted in the evaluation of the susceptibility of clinical Lp sg1 isolates to 8 antibiotics, to determine the epidemiological cut-off values of these different molecules. We demonstrated that all clinical isolates are susceptible to the tested antibiotics. The results revealed the presence of a subpopulation displaying a reduced susceptibility to macrolides. The analysis of the genomes allowed us to correlate this reduced susceptibility to le presence of the LpeAB macrolides efflux pump, found specifically in the sequence types ST1, ST701 and ST1335.The second part of this study was dedicated to the characterization of the antibacterial activity of the human AMPs LL-37 and HBD-3, and to the identification of their mechanism(s) of action against Legionella. All of the experiments show that LL-37 and HBD-3 induce a loss of cultivability by different mode of action. The results suggest that LL-37 is able to permeabilize the membrane of the L. pneumophila cells. Our findings also show that both peptides inhibit the intracellular replication of L. pneumophila, in part through collaboration with the host cell

No description available.

Using shallow implantation of ions and molecules with masses centred at 27 atomic mass units(amu) in diamond, a new artificial optical centre with unique properties has been created. The centre shows a linearly polarised fluorescence with a main narrow emission line mostly found at 582 nm, together with a weak vibronic sideband at room temperature. The fluorescence lifetime is∼2 ns and the brightest centres are more than three times brighter than the nitrogen-vacancy centres. A majority of the centres shows stable fluorescence whereas some others present a blinking behaviour, at faster or slower rates. Furthermore, a second kind of optical centre has been simultaneously created in the same diamond sample, within the same ion implantation run. This centre has a narrow zero-phonon line (ZPL) at∼546 nm and a broad phonon sideband at room temperature. Interestingly, optically detected magnetic resonance (ODMR) has been measured on several single 546 nm centres and two resonance peaks are found at 0.99 and 1.27 GHz. In view of their very similar ODMR and optical spectra, the 546 nm centre is likely to coincide with the ST1 centre, reported once (with a ZPL at 550 nm), but of still unknown nature. These new kinds of centres are promising for quantum information processing, sub-diffraction optical imaging or use as single-photon sources.