Tidigare forskning har gång på gång visat att grundskolans elever inte kontinuerligt genom hela skoltiden får studie- och yrkesvägledning (SYV) trots att styrdokumenten kräver detta. Denna studie syftar till att få en djupare förståelse för vilka årskurser som får SYV i grundskolan och i vilken utsträckning de får vägledning i snäv- respektive vid bemärkelse, vilka befattningshavare som ansvarar för vägledningen och vad dessa aktörer anser om SYV-verksamheten vid sin skola. De teorier som använts för analys är Gottfredsons teori om hur vi redan från unga år väljer bort vissa yrken och Savickas teori som pekar på att vi ofta reproducerar våra föräldrars yrken och behöver vägledning för att få perspektiv och se andra möjligheter. Vidare användes även bland annat Lovéns forskning som stöd för analys. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen har genomförts genom en webbaserad enkät som 22 informanter, Rektorer, Lärare samt Studie- och yrkesvägledare har besvarat. Resultat och analys visar på samma tendenser som tidigare forskning och kvalitetsgranskningar, att tyngdpunkten ligger i årskurs nio och att det till störst del är studie-och yrkesvägledaren som ansvarar för både snäv och vid vägledning, något som lärarna är nöjda med medan SYV gärna skulle se mer samarbete. Flertalet av informanterna menar att verksamheten fungerar bra. Samtidigt har många lärare på flera frågor svarat att de inte vet vilket pekar på att alla inte själva deltar i SYV- verksamheten. De tidigare årskurserna kan alltså sedan en lång tid tillbaka beträffande SYV, betraktas som de glömda eleverna. En slutsats är också att många tar SYV för givet, att SYV av tradition ligger i årskurs nio och att studie- och yrkesvägledaren är den som förväntas ansvara för verksamheten.