På en teknisk nivå utgör beräkningen av sektorkoncentrationsrisk ett särskilt utmanande problem. I befintlig teori är riktlinjer till såväl hur industrisektorer ska indelas som risknivån beräknas begränsade. Syftet med studien är att utvärdera och analysera olika tillvägagångssätt till sektorkoncentrationsrisk i kreditportföljer. Detta har utförts i två separata delar där både indelningen i sektorer och riskberäkningen behandlats. Sektorindelningen har utvärderats genom att jämföra korrelationsstrukturen mellan två speciellt intressanta indelningsmetodiker; enligt Morgan Stanely Capital Investment (MSCI) och den av Finansinspektionen föreslagna sektorindelningen (SFSA). Riskberäkningen har utvärderats genom att applicera en rad olika koncentrationsmått på portföljer av varierande koncentrationsgrad. Resultaten visar att en minimering av inter-sektoriella korrelationer samt en maximering av intra-sektoriella korrelation är av stor vikt då sektorer indelas. Med andra ord, för att koncentrationen ska generera en faktisk risk krävs det att sektorerna är tydligt särskilda samt internt homogena. Utöver detta ska individuella exponeringar tydligt kunna placeras inom en sektor och de behandlade sektorerna ska inte vara av diversifierad natur. Resultaten tyder vidare på att MSCI presterar bättre för att hantera sektorkoncentrationsrisk på alla dessa punkter. När det kommer till riskberäkningen, visar resultaten att förutom  ördelningen av exponeringar är även sektorspecifika kreditkvaliteter samt korrelationsstrukturer av vikt för att bestämma risknivån. Risken från koncentration är större om risknivån är hög eller om exponeringen är mot korrelerade sektorer. Men framförallt tyder resultaten på att en uniformt fördelat portfölj inte är att se som okoncentrerad. För att ta hänsyn till naturliga koncentrationer är det därför av yttersta vikt att koncentration istället ses i förhållande till den aggregerade kreditmarknaden. / On a technical level, the measurement of sector concentration risk poses a particularlychallenging problem. Existing literature lacks direct suggestions both regarding how sectors are to be divided and the risk-level measured. The purpose of the study is to evaluate and analyse different measures of - and approaches to sector concentration risk in credit portfolios. This has been addressed both by analysing sectorial division and which aspects that are of interest for determining the concentration imposed risk- level. The sectorial division has been addressed by comparing the correlation structures of two especially interesting sector classification methods; the standardised Morgan Stanley Capital Investment industry classification (MSCI) and the proposed sector classification of the Swedish Financial Supervisory Authority (SFSA).  The sector concentration risk measurement has been analysed through employing different risk-measures on portfolios with varying concentration levels. The results show that in order to capture the risk-level from concentration, the main approach for sectorial division should seek to minimise inter-sector correlations and maximise intra-sector correlations. I.e. sectors should be distinct from each other and internally homogeneous. Moreover, an unambiguous sorting of individual exposures towards one sector should be possible and the considered sectors should not be of a diversified nature. It is also found that MSCI outperforms SFSA for assessing  sector concentration risk on all fronts. When it comes to the risk measure, it is found that apart from exposure distribution; credit qualities and correlation structures are of great interest. The risk induced from a concentrated exposure is greater if credit qualities are low or if the exposure is high towards highly correlated sectors. But  above all, the results imply that a uniform distribution is not to be seen as unconcentrated. In order for concentration measurement to incorporate natural concentrations it is thereby greatly important that concentration instead is considered as relative towards the aggregate credit market.