Den här studien har till syfte att utifrån maskulinitets - och identitetsteoretiska perspektiv undersöka sju yrkesverksamma behandlares och rådgivares syn på mäns utsatthet för sexuella övergrepp.  Fokus är på föreställningar om män som blir utsatta för grövre sexuella övergrepp av andra män, och som söker psykosocialt stöd för detta i vuxen ålder. De intervjuade personerna är utvalda eftersom de arbetar eller har arbetat psykosocialt på antingen offentliga sjukhusmottagningar eller icke-statliga organisationer, och i sina yrkesroller mött män utsatta för grövre sexuella övergrepp av andra män. Studien kan tänkas vara ett betydelsefullt tillskott till forskning inom socialt arbete då få svenska studier undersökt yrkesverksamma behandlares och rådgivares syn på män, och sexuella övergrepp i relation till maskulinitets- och identitetsnormer. Studiens resultat tyder på att metoder och behandlingar erbjudna män utsatta för sexuellt våld och sexuella övergrepp inte skiljer sig avsevärt mot vad som erbjuds kvinnor i motsvarande situation. Synen på män utsatta för övergrepp uppfattas bli påverkad av synen på hegemonisk maskulinitet, avvikande och genuskontraktets principer, vilket medför att mäns sexuella identitet och könsidentitet kommer i fokus på ett annat sätt än för kvinnor i motsvarande situation. Överlag betonas att psykologiska reaktioner inte verkar skilja sig beroende på kön. Män utsatta för sexuella övergrepp som söker samtalsstöd verkar möta andra frågeställningar än kvinnor och dessa verkar ha att göra med maskulinitetsnormer, våldtäktsmyter, avvikande och homofobi. Studiens resultat indikerar att intervjupersonerna har svårt att uppfatta män som offer för sexuella övergrepp med anledning av normer om genus, hegemonisk maskulinitet, sexuell självuppfattning och risken för att utsättas för negativa konsekvenser på grund av avvikande. Studien visar också på att intervjupersonerna uppfattar en ovilja och oförmåga bland män att definiera vissa sexuella erfarenheter som sexuella övergrepp. Det förklaras med att intervjupersonerna är påverkade av hegemonisk maskulinitet och är en del av upprätthållandet av genuskontraktet, samt påverkas av sin sexuella självuppfattning. Emellertid dras slutsatsen att intervjupersonerna har en användbar förförståelse om maskulinitetsnormers påverkan som kan vara hjälpsamma i processen att definiera sexuella erfarenheter som eventuella sexuella övergrepp. / The aim of this study is to form a masculinity and identity theoretical perspective from investigating counselors' views of male clients exposed to severe sexual assault. The focus is mainly on men that have been exposed to severe sexual assault by other men during adulthood. To investigate this, seven counselors have been interviewed about their views and experiences of males undergoing psychosocial treatments due to them being sexually assaulted by other men. The interviewed counselors work or have worked at either public hospitals or non-governmental organizations. To relate their views of sexual assault and masculinity norms might be of great value to social work since few Swedish studies highlight counselors’ views on masculinity, identity norms and men exposed to sexual assaults. The result of the study shows that the methods used on and treatments offered to men seeking counseling due to sexual assault do not differ substantially from those extended to women. In general, the counselors convey that men's psychological responses seem to be similar no matter what their gender identity. Males exposed to sexual assault who seek counseling appear to face different issues from women due to masculinity norms, rape myths, perceived deviation and homophobia. The result derived from the counselor interviews, indicate that they and their male clients find it difficult to consider men as victims of sexual assaults due to gender norms, hegemonic masculinity, sexual self-perception, and the risk of negative consequences of deviance. The outcome of the study also shows that the counselors comprehend that men exposed to sexual assault show a reluctance and inability to designate these sexual experiences as such. This might be explained by the fact that these males (and indeed their counselors) are affected by hegemonic masculinity, sexual self-perception, and are a part of the maintenance of the gender contract. The outcome also shows that the counselors have a useful preunderstanding of how masculinity norms might affect male clients and that the counselors’ preunderstanding sometimes is useful in the process of defining the clients’ sexual experiences as sexual assaults.