Studier kring ljud och dess upplevelser tenderar att förhålla sig till grafiska element, där ljudet fungerar som en form av komplement till de visuella handlingar för att förstärka det som inträffar i spel. Symbiosen mellan grafik och spel utgår ifrån att dessa har definierade roller som de alltid behöver förhålla sig till och fungerar som en förutfattat mall över hur den ena ska agera gentemot den andra. Denna studie ämnar att behandla en jämförelse av två ljudläggningar med olika perspektiv, där den ena ljudläggningens förhållningssätt har fokus på att inte binda sig till konkreta, grafiska moment som sker i spelet och den andra ljudläggning ska följa stereotypiska angreppssätt till ljuddesign. Studien har tillämpat en spelprototyp som gestaltas genom ett matlagningspel där respondenter får dra ingredienser och lägga dessa inom ett område; för att på eget bevåg utforska spelets detaljer och avgöra vilka moment som är berikande för spelupplevelsen.

Mitt examensarbete är ett utforskande av skogsgläntan. Med skogsglänta syftar jag delvis på den faktiska fysiska platsen men även ett sinnestillstånd, en mental plats, som jag starkt förknippar med skogen. Denna mentala plats kan beskrivas som ett djupt inre lugn och acceptans - en tidlös närvaro befriad från självmedvetenhet, rationalitet och norm. Projektets process har formats av ett sökande efter sätt att uppleva detta även utanför skogen och en vilja att frigöra min kreativa process från tidigare inlärda mönster och idéer. Med skogsgläntan närvarande i tankarna har jag arbetat förutsättningslöst och intuitivt för att potentiellt skapa en grogrund för något visuellt oförutsägbart och symboliskt att växa fram.

Underlättar kongruens mellan sinnestillstånd och påstående (vad gäller dess värdeladdning) vid bedömning av ett påståendes sanningshalt? Denna fråga uppkom via studier av embodiment och lögner, forskning från de båda områdena påvisar nämligen att olika ”kroppsliga signaler” kan hjälpa oss att avslöja om andra människor ljuger. Frågan har undersökts via en faktoriell design med repeterade mätningar där deltagarna försattes i olika sinnestillstånd varpå de utsattes för olika stimuli och fick göra olika bedömningar. Resultatet visade att kongruenta betingelser varken underlättar eller påskyndar vid bedömning av ett påståendes sanningshalt, däremot erhölls ett signifikant resultat som indikerade att kongruenta betingelser ökar människans konfidensnivå (högre grad av säkerhet vad gäller att en korrekt bedömning gjorts) vid bedömning av falska påståenden.