Introduktion: Förvärvsarbetande ensamstående mödrar är en växande grupp I Sverige med högre risk för dålig hälsa och funktionedsättningar. De är inte tillräckligt fysisk aktiva för att få hälsovinster av fysisk aktivitet (FA). Studier bland amerikanska föräldrar och ensamstående mödrar visar gemensamma hinder till FA som brist på tid, brist på socialt stöd och att sätta barnens behov före sina egna. Man vet lite om svenska förvärvsarbetande ensamstående mödrars erfarenheter av hinder, möjligheter och önskningar av stöd till FA.   Syfte: Utforska svenska förvärvsarbetande ensamstående mödrars erfarenheter av hinder, möjlighter och önskningar av stöd till Fysisk aktivitet.   Metod: Åtta deltagare med lägre FA-nivå än Världs hälsoorganisations (WHO) rekommendationer, intervjuvades. Materialet transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim and Lundman.   Resultat: Ett tema framkom: ”Att prioritera många andra åtaganden och samtidigt behöva mer stöd till fysisk aktivitet”. Deltagarna upplevde svårigheter att finna tid, energi, ekonomi och möjligheter för FA ensam eller med barnen. De satte andra åtaganden och andras behov förre FA. De upplevde brist på stöd till FA från sitt sociala nätverk och miljö och önskade sig mycket mer stöd för möjliggöra FA. Slutsats: Det behövs ett socialt orienterat tillvägagångssätt för ökad nivå av FA hos denna grupp som fortfarande verkar kämpa med ekonomiska och sociala svårigheter och som inte åtnjuter friskvårdsinsatser från arbetsplatsen. Framtida forskning bör undersöka sambandet mellan deras FA-nivå och deras tillgång till friskvårdsinsatser från arbetsplatsen. / Introduction: Working single mothers is a growing group in Sweden that has higher risk of poorer health and disabilities. They do not engage in enough physical activity (PA) to achieve health benefits.   Studies among American parents and single mothers show common barriers to PA such as lack of time, lack of social support and not overcoming putting children’s needs before their own. Little is known about Swedish working single mothers´ experiences of barriers, facilitators and wishes for support for PA.   Aim: Explore swedish working single mothers experiences of barriers, facilitators and wishes for support for PA.   Method: Eight participants with lower PA level than the World Health Organisation (WHO) recommendations ,were interviewed. The material was transcribed and analyzed with qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman.   Results: One theme emerged: “Prioritizing many other responsibilities while needing more support for physical activity”. Participants experienced difficulties finding time, energy, economy and opportunities for PA alone and with children. They put other responsibilities and others ‘needs before PA. They experienced a lack of support for PA from their social network and environment and wished for more support to make PA possible to do. Conclusion:  A socially oriented approch is needed to raise PA level in this group who seem to still struggle with economical and social disavantages. They seem to not benefit from workplaces fitness and wellness plans. Future research should investigate the relationship between their PA level and their access to fitness and wellness plans at their workplace.

Introduktion: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en livslång progredierande kronisk sjukdom som leder till sänkt fysisk kapacitet. Hos personer med KOL mäts deras fysiska kapacitet ofta med 6 minuters gångtest (6MWT), och symtom skattas ofta i frågeformuläret CAT. Personer med KOL är ofta fysiskt inaktiva, och motiverande samtal (MI) kan då användas för att motivera till träning och ökad fysisk aktivitet. Metod: Denna studie har utgått från AMBOX-studien. Ur den valdes de personer som hade inmatade resultat på 6MWT och CAT före och efter en intervention av MI, vilket blev 65 personer. Interventionen pågick i sex månader. Analyserna genomfördes i Excel och SPSS och där undersöktes förändringar av gångsträcka och symtom före och efter interventionen, samt sambanden mellan dessa.  Resultat: Resultatet visar att det inte skett någon förändring i CAT, men att det skett en statistiskt signifikant förändring i 6MWT (p=0,04). Den   förändringen är dock inte kliniskt relevant. Vi har dessutom funnit en trend till ett svagt negativt samband mellan förändringarna i gångsträcka och symtom. Det är dock inte signifikant. Konklusion: Resultatet visar att deltagarna på gruppnivå har bibehållit i stort sett samma fysiska förmåga under studiens tid. Deras symtom har inte heller försämrats på gruppnivå. Resultatet visar även att förändringen av symtom och förändringen av gångsträcka inte har något samband. Det indikerar på att MI (med fokus på fysisk aktivitet) kan vara en effektiv metod att använda för att få personer med KOL att vara fysiskt aktiva och därmed bibehålla gångförmåga utan att påverka symtom. Vidare forskning krävs för att bedöma effekten av MI på gångförmåga och symtom hos denna patientgrupp.

Introduktion: Cerebral Pares (CP) är den vanligaste motoriska funktionsnedsättningen i högin­komstländer. Barn med CP har alltid en avvikande motorik och utvecklar ofta nedsatt passiv led­rörlighet (PROM). Kunskap om motorik och ledrörlighet hos barn med CP i låginkomstländer är begränsad. Syfte: Att beskriva grovmotorisk kapacitet, motoriskt utförande i var­dagsmiljö och ledrörlighet hos barn med CP i Uganda i förhållande till motorisk nivå, samt undersöka sam­band mellan passiv ledrörlighet, motorisk kapacitet och motoriskt ut­förande i vardagsmiljö. Metod: Studien är en deskriptiv tvärsnittsstudie med en populationsbaserad inklusion. Barnen klassificerades med Gross motor function classification system-Extended and Revised (GMFCS-E&R). Grovmotorisk kapacitet bedömdes med Gross Motor Function Measure-66 (GMFM-66) och motoriskt utförande bedömdes med Pediatric Evaluation of Disability Inventory-mobility (PEDI-rörelseförmåga). PROM mättes med goniometer. Resultat: Nittiotre barn från området Iganga-Mayuge HDSS i Uganda inkluderades, 40 flickor och 53 pojkar i åldern 2-17 år. Medianvärdet av referenspercentilen på GMFM-66 var 23 (25th–75th:3–30). Medianvärdet för skalpoäng på PEDI-rörelseförmåga var 65 poäng. Nedsatt PROM förekom i höftabduktion hos 15% av barnen, i knäextension hos 13% och i dorsalflexion hos 40%. Korrelation förekom mellan GMFCS-E&R och GMFM-66 (rs=0.894,p<.001), mellan GMFCS-E&R och PEDI-rörelseförmåga (rs=0.859,p< .001). Både GMFM-66 och PEDI-rörelseförmåga korrelerade med höftabduktion (rs=.443,p<.001)(rs=.441,p<.001) samt med knäextension (rs=.329,p=.002)(rs=.356,p<.001), men inte med dorsalflexion (rs=.108)(rs=.181). Slutsats: Barnens grovmotoriska kapacitet var lägre än förväntat hos barn med CP i Uganda i förhållande till ålder och motorisk nivå. Grovmotorisk kapacitet och utförande uppvisade ett högt samband, endast ett lågt samband med ledrörlighet i höftabduktion och knäextension.

Background  Long term sick leave due to stress-related diseases, including burnout syndrome, is an increasing problem in Sweden. A relatively new and sparsely studied treatment method is nature based therapy. Several clinics aim at rehabilitation of the burnout syndrome, where physiotherapist is one of the professions of a multimodal team.   Purpose  To study the physiotherapists experience in work with nature based rehabilitation for patients with burnout syndrome.   Design and method  A qualitative method was used in this study. Four physiotherapists which currently are working or have the experience from working with nature based rehabilitation were selected to participate. Semi-structured interviews were used followed by a content analysis with an inductive approach.   Results The first theme from our result is stress reducing environment and the categories are Undemanding, Nature gives peace and quiet, Nature makes lines and gives a different focus, and Nature gives inspiration. The other theme is The physiotherapists guidance in body and mind and the categories are Guidance to physical activity in nature, Sensitive response to patient, Help to reflect, and Participating patient.   Conclusion Physiotherapist can contribute with their knowledge of the body and mind in the rehabilitation of patients with burnout syndrome. In combination with a stress reducing environment that nature can offer, an effectual rehabilitation is possible.   Key words Physiotherapy, nature based rehabilitation, burnout, mental health, nature assisted therapy

Fysioterapi är nästan lika definierat i hela världen men med avseende på skillnader i kultur, lagar, utbildningssystem osv. är det rimligt att tro att det föreligger skillnader i fysioterapeuternas arbetssätt mellan olika länder. Forskning har visat på att dessa bakomliggande skillnader påverkar arbetssättet i hälsosjukvården generellt men när det gäller yrket fysioterapi finns det ingen till lite forskning som visar effekten av sådana faktorer på yrkets arbetssätt. Syftet med den här studien var att beskriva likheter och olikheter i legitimerade fysioterapeuters arbetssätt inom svensk och iransk öppenvård, samt beskriva bakomliggande anledningar till eventuella olikheter. Metoden som användes för denna studie var kvalitativ intervju och innehållsanalys. Semistrukturerade individuella intervjuer användes som intervjumetodik, analysmetoden som valdes var deduktiv analys. Sex legitimerade fysioterapeuter; tre från vartenda land vilka passade in under inklusions- och exklusionskriterierna valdes ut för att intervjuas. Resultatet i studien har funnit både likheter och olikheter i det fysioterapeutiska kliniska arbetssättet inom öppenvård mellan Sverige och Iran när det kommer till undersökning, behandling och utvärdering. Konklusion: De två grundläggande anledningarna bakom skillnader i arbetssättet mellan länderna beskrevs vara; patienternas frihet att komma till fysioterapeut utan remiss i Sverige jämfört med Iran där patienterna måste ha remiss från en specialistläkare för att kunna träffa en fysioterapeut. Samt skillnaden av hur nöjd fysioterapeuterna är i vardera länder med sina utbildningar.

Bakgrund: Diabetes typ-2 är ett vanligt sjukdomstillstånd som blir allt vanligare över hela världen. En av de primära behandlingsformerna för detta är en förändring av livsstil, där ökad fysisk aktivitet är en av åtgärderna. Många drabbade av diabetes typ-2 har svårt att motivera sig till en livsstilsförändring. Denna litteraturstudie ämnar undersöka hur professioner inom hälso-och sjukvård, bäst kan motivera sina patienter till livsstilsförändring, primärt gällande ökad fysisk aktivitet. Syfte: Att beskriva vilka motiverande faktorer som har betydelse vid livsstilsförändring gällande fysisk aktivitet hos personer med diabetes typ-2. Metod: En litteraturstudie genomfördes genom att söka studier i databaserna Pubmed, Amed, Cinahl, Sportdiscus, Psycinfo samt Psycarticles. Sju studiervaldes ut och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Resultatet av litteraturstudien blev fem kategorier som speglade innehållet i de inkluderade studierna. Dessa var: Miljö, stöd av familj och vänner, kommunikation och informationsutbyte med vårdgivare, förväntningar och effekter av fysisk aktivitet samt individuella förutsättningar. Konklusion: Såväl yttre som inre faktorer är betydelsefulla för motivationen beträffande ökad fysisk aktivitetsnivå hos personer med diabetes typ-2.Det är viktigt att ta hänsyn till individuella skillnader och vad som motiverar den unika personen vid en livsstilsförändring. Genom god kommunikation från vårdgivarens sida, kan individens situation kartläggas och insatser kan riktas med syfte att skapa bättre förutsättningar för individen att öka sin fysiska aktivitetsnivå. Nyckelord: Beteendeförändring,diabetes typ-2, fysisk aktivitet, motivation.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett allvarligt folkhälsoproblem och en stor bidragande orsak till olika sjukdomar i dagens samhälle. Fysioterapi kan vara en effektiv behandlingsmetod vid psykisk ohälsa Syfte: Syftet med studien var att sammanställa en litteraturöversiktöver studier som undersökt fysiska aktivitetsformer och dess effekt på symtom och hormoner relaterade till psykisk ohälsa.Metod: Litteratursökningen gjordes i PuBMed, PEDro och SweMed+ med sökorden physical therapy modalities, exerciseochstress, psychological. Sökningen resulterade i elva artiklar. Behandlingsmetoderna som studerats är olika former av fysisk aktivitet, fysisk träning och österländsk intervention i form av yoga, qi-gong och andningsövningar. Resultat: Artiklar som tog upp fysisk aktivitet reducerade stressnivån hos försökspersonerna, dock var den inte signifikant (alla p-värden>0.15). Artiklar där fysisk träning ingick visade på en signifikant reducering av ångestkänslighet samt en signifikant kortisolåterhämtning i jämförelse med kontrollgrupperna (p=0.001). Qi-gong visade på en signifikant förbättring gällande depression (p=0.010),ångest (p=0.016) stress (0.009) samt minskning av kortisol i salivet (p=0.012) i jämförelse med kontrollgrupperna. Yoga visade en signifikant minskning av arbetsrelaterad stress (p=0.02) i jämförelse med kontrollgrupperna,Diskussion: Samtliga studier visar att de olika behandlingsformerna ger positiva effekter på tillståndet i någon grad. En trend kunde ses att de senaste tio årens forskning riktat in sig mer på österländska interventioner. Konklusion:Österländsk intervention gav ett generellt högre bevisvärde i jämförelse med de andra interventionerna. Framtida forskning bör använda sig av standardiserade utfallsmått för att underlätta jämförelse mellan studier. Mer vetenskapliga studier med ett längre tidsperspektiv behövs för att se vilka långsiktiga effekter som finns.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Applikationer för mobiltelefoner kan användas för understödjande av fysisk aktivitet och träning. En hälsorelaterad applikation med funktioner som kartläggning eller feedback och påminnelse kan användas för att främja fysisk aktivitet och träning men också fungera som ett arbetsverktyg för fysioterapeuter för samma syfte.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka fysioterapeuters och användares erfarenheter av att använda hälsofrämjande applikationer för fysisk aktivitet och träning.   Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design i form av en intervjustudie med en induktiv ansats. Urvalet bestod av tre fysioterapeuter och tre användare där analysen av data genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Intervjuerna resulterade i fem kategorier och 13 underkategorier berörande fysioterapeuter och användares erfarenheter av användandet applikationer för fysisk aktivitet och träning Kategorierna blev: applikationen ger feedback, applikationen underlättar kartläggning, känslomässiga reaktioner av applikationen, upplevda hinder med applikationen för en beteendeförändring och ökad motivation för fysisk träning och aktivitet.   Slutsatser: Deltagarna i studien var överlag positiva till användandet av applikationer. Deltagarnas erfarenheter av applikationer pekar på att applikationer fungerar som ett bra hjälpmedel för att främja fysisk aktivitet och träning, samt fungerar också som ett hälsofrämjande arbetsverktyg för fysioterapeuter. Resultatet visade också på stress och frustration vid ouppnådda hälsomål.   Nyckelord: Applikationer, ehälsa, fysioterapi, fysisk aktivitet, hälsofrämjande