No description available.

No description available.

I dom RÅ 1996 ref. 84 framkommer att utöver de tolkningsregler som följer av Wienkonventionen, bör även OECD:s modellavtal och dess kommentarer beaktas vid tolkning av skatteavtal. I 2003 års revidering av kommentaren till artikel 1 i OECD:s modellavtal belyses frågan om förhållandet mellan interna motverkansåtgärder och skatteavtal. I kommentaren anges att interna motverkansåtgärder ska ges företräde om det föreligger klar bevisning på att ett skatteavtal missbrukas. I RÅ 2010 ref. 112 ansåg HFD att nationell rätt kan ges företräde framför ett skatteavtal om lagstiftaren gett klart uttryck för att syftet med den nya lagen är att den ska tillämpas oberoende av skatteavtalet. Syftet med uppsatsen är att analysera huruvida interna motverkansåtgärder utgör ett rättfärdigat skäl till att förvägra alternativt begränsa de skattefördelar som följer av ett skatteavtal, samt att analysera hur HFD dömt inom området för normkollision mellan skatteavtal och intern rätt. De slutsatser som presenteras i denna uppsats är att en transaktion som kränker interna motverkansåtgärder inte alltid kränker ett skatteavtal, vilket innebär att det kan föreligga situationer då motverkansåtgärder och skatteavtal kan stå i konflikt med varandra. Om det är ett legitimt skäl att ge företräde till interna motverkansåtgärder beror på vilket synsätt man har på åtgärderna. Det ena synsättet är att en stat skulle bryta mot sina folkrättsliga förpliktelser om interna motverkansåtgärder skulle ges företräde före ett äldre skatteavtal. Det andra synsättet är att det anses som ett legitimt skäl eftersom åtgärderna då skulle hindra skattskyldigas försök till skatteflykt vilket inte hindras av skatteavtalet. / In the ruling of RÅ 1996 ref. 84, it appears that in addition to the rules of interpretation arising under the Vienna Convention, it should also be given importance to the OECD Model Convention and its Commentary in the interpretation of tax treaties. The 2003 revision of the Commentary on Article 1 of the OECD Model Convention highlights the relationship between domestic anti-avoidance rules and tax treaties. The Commentary states that the domestic anti-avoidance rules should be given preference if there is clear evidence of a tax treaty abuse. In the ruling of RÅ 2010 ref. 112 HFD pronounced that national law may take precedence over a tax treaty if the legislature gave clear expression to the objective of the new law that it shall apply irrespective of the tax treaty. The purpose of this thesis is to analyze whether domestic anti-avoidance rules is a legitimate reason to deny or limit the tax benefits of a tax treaty, and to analyze how HFD ruled in the area of ​​rule competition, between tax treaties and domestic law. The conclusions presented in this thesis is that a transaction that violates domestic anti-avoidance rules not always violate tax treaties, which means that there may be situations where they conflict with each other. If it is a legitimate reason to give preference to domestic anti-avoidance rules depends on what position you have to the measures. One aspect is that a state would violate its obligations under international law if it would give preference to anti-avoidance rules before older tax treaties. The other aspect is that it is to be considered a legitimate reason since this would prevent tax payers attempt to evade tax which is not prevented by the tax treaty.

För att skydda stater mot treaty shopping och annat missbruk av skatteavtal, har OECD utarbetat förslag till en rad åtgärder som begränsar rätten till skatteavtalets förmåner. De viktigaste åtgärderna som föreslås är en LOB-regel, en PPT-regel samt ändringar i skatteavtalets titel och preambel som anger att skatteavtalets syfte är att hindra skatteflykt. Alla länder är överens om att vidta minst någon eller några av dessa åtgärder dvs. ändringarna i skatteavtalets titel och preambel samt antingen 1) PPT-regeln och LOB-regeln eller 2) bara PPT-regeln eller 3) bara LOB-regeln. I skrivande stund arbetar Finansdepartementet för att avgöra vilka av dessa åtgärder Sverige bör implementera. Av analysen i denna uppsats framgår det att både LOB-regeln och PPT-regeln i sina nuvarande former riskerar att brista i kraven på förutsebarhet och rättssäkerhet. Med andra ord blir det svårt för skattebetalaren att förstå villkoren i dessa regler som berättigar till skatteavtalsförmåner. LOB-regeln innehåller till stor del objektiva kriterier som skulle kunna främja förutsebarheten men regelns komplexitet, omfattning och till viss del brist på riktlinjer vad gäller tolkning och tillämpning av vissa rekvisit påverkar förutsebarheten negativt. Det kan konstateras att vissa kriterier i LOB-regeln är för restriktiva och det uppstår en risk för att skattebetalaren vägras rätten till skatteavtalets förmåner även i de situationer när denne varit i god tro och inte haft för avsikt att bedriva treaty shopping eller på annat sätt missbruka skatteavtalet.Till skillnad från LOB-regeln som innehåller en uppräkning av objektiva kriterier, är PPT-regeln en generalklausul mot skatteflykt. PPT-regeln är därför allmänt utformad och har ett brett tillämpningsområde som avser att täcka alla skatteflyktssituationer som inte kunnat förutses av lagstiftaren. I likhet med många andra generalklausuler har PPT-regeln en mer subjektiv karaktär och är vag i vissa delar vilket drabbar rättssäkerheten och förutsebarheten. Slutsatsen är att, för att motverka treaty shopping, skulle det räcka med att tydligt ange i skatteavtalet ett syfte att motverka skatteflykt och skatteundandragande. PPT-regeln är också en lämplig åtgärd mot treaty shopping under förutsättning att vissa rekvisit förtydligas och mer vägledning ges om vilka situationer som regeln avser att träffa. Detta behövs i syfte att förbättra rättssäkerheten och förutsebarheten och motverka eventuellt godtycke och missbruk. I annat fall kan ett osäkert rättsläge skapa en risk för dubbelbeskattning som kan drabba internationell handel och tillväxt. Det kan däremot vara svårt att precisera de omständigheter som ska beaktas vid en prövning enligt PPT-regeln och samtidigt behålla regelns karaktär av generalklausul.

En metod för att angripa skatteflykt är genom tillämpning av skatteflyktsklausulen som stadgas i 2 § lagen mot skatteflykt. Skatteflyktsklausulen har kritiserats för bristen på förutsägbarhet ur ett rättssäkerhetsperspektiv med särskild hänsyn till legalitetsprincipen. Den 26 mars 2012 meddelade Högsta Förvaltningsdomstolen sin dom där svensk intern rätt tillämpades framför skatteavtalet mellan Sverige och Peru på ett skatteupplägg med ett utländskt holdingbolag. Om ett skatteavtal missbrukas i syfte att uppnå skattemässiga fördelar finns det i kommentarerna till OECD:s modellavtal vägledning som öppnar för internrättsliga angreppssätt mot skatteflykt. Däremot finns det en gräns för hur generellt utformade sådana motverkansregler får vara för motivera ett sådant åsidosättande om skatteavtalets fördelningsregler. Risken med att åsidosätta en skatteavtalsbestämmelse är att det kan resultera i att staten ifråga gör sig skyldig till avtalsbrott, s.k. tax treaty override. Rättspraxis har gett upphov till kritik ur ett rättssäkerhetsperspektiv avseende tillämpligheten av skatteavtal i relation till svensk intern lagstiftning. Högsta förvaltningsdomstolen har öppnat upp för att reglerna om obegränsad skattskyldighet i 3 kapitlet inkomstskattelagen tillämpas och inte skattflyktsklausulen vid skatteupplägg med utländska holdingbolag som ägs av svenska ägare, förutsatt att den skattskyldige ifråga är bosatt i Sverige utifrån kriterierna om obegränsad skattskyldighet i 3 kap. 8 § IL. Det är dock viktigt att värna om Sveriges relationer med andra stater och därför inte bryta mot ingångna skatteavtal genom att tillämpa svensk intern rätt i strid mot gällande skatteavtals bestämmelser. När det däremot gäller EU-rätten har det i rättspraxis uttryckts att tillämpning av en intern regel kan motiveras om syftet är att motverka skatteflykt.

Beskattningstidpunkten i svensk rätt kommer till uttryck genom kontantprincipen. Inkomster ska därmed tas upp till beskattning vid tidpunkten för utbetalning, oavsett vart inkomsten har intjänats. Den relevanta frågan är huruvida skatteavtalet kan anses begränsa Sveriges beskattningsanspråk vid en inflyttningssituation. Artikel 15 i OECD:s modellavtal hindrar inte uttryckligen hemviststaten, fastställd enligt Artikel 4, från att beskatta en inkomst endast mot den bakgrund att inkomsten utbetalas när den skattskyldige har hemvist i landet. En sådan begränsning tycks endast föreligga avseende källstatens beskattningsrätt, där det finns ett krav på att arbete är utfört i staten. Hur beskattningsrätten ska fördelas under Artikel 15(1) då ett hemvistbyte har skett mellan tiden för intjänande och utbetalning behandlas inte i kommentaren. Mot bakgrund av skatteavtalets systematik där utgångspunkten vid fördelningen är hemvistet och inte inkomsten, vilket skulle bli fallet om intjänadeprincipen tillämpas, anser författaren att Sveriges beskattningsanspråk inte kan anses strida emot avtalet. EU-rättens fria rörligheten för arbetstagare innebär ett att medlemsländerna förbjuds att ha bestämmelser i sin nationella rätt som riskerar att diskriminerar eller restriktivt hindra den fria rörligheten. Den som är obegränsat skattskyldig i Sverige och utför arbete i ett annat land omfattas i regel av sexmånaders- eller ettårsregel vilket innebär att den inkomst som intjänats genom arbete i utlandet inte blir föremål för beskattning i Sverige. Detta gäller även de fall den skattskyldige erhåller ersättningar efter det att han återvänt till Sverige. Intjänandeprincipen tillämpas därmed på obegränsat skattskyldiga medan kontantprincipen tillämpas för begränsat skattskyldige. En sådan olikabehandling anses strida mot diskrimineringsförbudet och denna kan inte heller rättfärdigas. Det kan således konstateras att nationell rätt strider mot EU-rätten och kan kommas att ifrågasättas vid en framtida prövning.

No description available.

Det har sedan lång tid tillbaka förekommit att svenska skattskyldiga försökt att undkomma beskattning i Sverige genom att gömma undan tillgångar utomlands i lågbeskattade länder, där sekretessen av information har varit stor. Lagstiftarna i Sverige har försökt att förhindra detta genom att tidigare infört den s.k. CFC-lagstiftningen. Syftet med lagstiftningen är att förhindra eller åtminstone försvåra att svenska skattskyldiga företar transaktioner med ut-ländska juridiska personer och genom det urholkar den svenska skattebasen. Lagstiftningen möjliggör att svenska skattskyldiga beskattas löpande för sin andel av det överskott som uppstår i utländska juridiska personer, oavsett om delägaren erhåller någon utdelning eller inte. De senaste åren har skatteavtal angående utbyte av information mellan Sverige och lågbe-skattade länder haft hög prioritet i regeringens arbete för att med denna metod säkerställa den svenska skattebasen. Sedan 2007 har över trettio avtal ingåtts med bl.a. länder som Schweiz, Luxemburg och Brittiska Jungfruöarna. Avtalen har till syfte att ge Skatteverket möjligheter att få tillgång till exempelvis bankinformation i utlandet och avtalen är även viktiga för att myndigheten ska kunna kontrollera svenskars inkomster och förmögenheter utomlands. Denna uppsats behandlar hur CFC-lagstiftningen bör komma att påverkas av de nya avta-len angående utbyte av information. I analysen fastställs att avtalen gällande informations-utbyte torde innebära att Sveriges CFC-lagstiftning blir effektivare till viss del, men att lag-stiftningens syfte skulle få ännu större inverkan med bättre avtal. Likväl fastställs att vid ett närmare samarbete mellan Sverige och de lågbeskattade länderna avseende flertalet förbätt-ringar torde CFC-lagstiftningen slutligen kunna bli överflödig. / There has since a long time occurred that Swedish taxpayers have tried to escape taxation in Sweden by concealing assets abroad in low tax countries, where the confidentiality of information has been large. Legislators in Sweden have tried to prevent this by earlier introduced the so-called CFC legislation. This legislation aims to prevent or at least make it more difficult for Swedish taxpayers to undertake transactions with foreign legal persons and by then eroding the Swedish tax base. The law allows the Swedish taxpayers to be taxed currently for their share of the surplus that arises in foreign legal persons, regardless of whether the shareholder receives dividend or not. In recent years tax treaties concerning exchange of information between Sweden and low tax countries have had high priority in the Government's work in order to secure the Swedish tax base by this method. Since 2007, over thirty agreements have been concluded with countries like Switzerland, Luxembourg and the British Virgin Islands. The agreements are intended to give The Swedish Tax Agency access to for example information from the bank abroad and the agreements are also important for the authority to monitor Swedes' incomes and assets abroad. This essay considers how the CFC legislation should be affected by the new agreements concerning exchange of information. The analysis determines that the agreements on exchange of information would probably mean that the Swedish CFC-legislation becomes more effective to some extent, but that the purpose of the legislation would have even greater impact with better agreements. Nevertheless it establishes that a closer cooperation between Sweden and the low taxed countries regarding improvements should mean that the CFC legislation would eventually become redundant.

The OMX-case entailed considerable uncertainty about the relationship between tax treaties and Swedish domestic law. Previous approaches to handle rule conflict between them was put out of action for the first time when an internal rule took precedence over tax treaties. The Greece-case came a few years later where there were hopes that it would be decided in plenary session to return to the view that prevailed before the OMX-case, which did not happen. Instead the Supreme Administrative Court ruled that the tax treaties shall in principle be given preference, but that in exceptional situations tax treaties can be infringed to an internal rule's benefit, so called tax treaty override. Such procedure is acceptable if the legislature gives "clear expression" of the intention of a certain type of income is to be taxed in Sweden, or that a particular new rule applies regardless of the provisions in tax treaties. The purpose of this thesis is to analyze the supreme administrative courts management of rule collision between domestic law and tax treaties in the Greece-case. Further analysis of the requirement "clear expression" shall take place and the basis of why the supreme administrative court justifies tax treaty override shall also be analyzed. The conclusion presented in this thesis initially includes problems that arise to conclude the meaning of the term "clear expression" and that application difficulties arise because the supreme administrative court did not provide further guidance of its meaning. Secondly, that the supreme administrative court justify tax treaty override occasionally since there is no constitutional or procedural obstacles for a newer internal law to expand the Swedish taxation when an already implemented taxation agreement restricts it.

No description available.