Sammanfattning/abstract   Syftet med denna observationsstudie är att beskriva hur några elevhälsoteam arbetar i praktiken. Två övergripande frågeställningar konstruerades: Vilka arbetssätt har de observerade elevhälsoteamen när det gäller; hur en elev lyfts och vilka professioner deltar samt vilka som tilldelas ansvar för beslutade åtgärder. Vi undersökte också vad professioner samtalar om under elevhälsans möten. Metoden vi använde oss av för att undersöka frågeställningarna var observationer av fem olika elevhälsoteam i årskurs 4-9. Det etnografiska angreppssättet som vi använt oss av i studien valdes eftersom vi vill beskriva och undersöka vad som samtalas och beslutas om så nära den vardagliga praktiken som möjligt. Vår nyfikenhet för elevhälsan väcktes genom att skollagen (SFS 2010:800) fick tydligare bestämmelser för elevhälsans arbete och krav på specialpedagogisk kompetens. När vi började fördjupa oss i elevhälsans arbete så upptäckte vi att det i tidigare forskning inte fanns någon beskrivning av vad samtalen inom elevhälsan handlar om. Vi skapade utifrån de transkriberade observationerna fyra kategorier. Kategorierna var familjesamverkan, diagnoser, ”trouble talk” samt okunskapsrapportering. Det finns en okunskap om styrdokumenten gällande elevhälsan vilket leder till en oklarhet om vad som är syftet med elevhälsans möten och det som tidigare kallades klasskonferens finns kvar under benämningen elevhälsa. Det som tidigare beskrivits som viktigt att förändra i Från dubbla spår till elevhälsa (SOU 2000:19) lever i hög grad kvar på skolorna i vår studie exempelvis tid för familjesamverkan, tid att diskutera nya förhållningssätt och behov av handledning. Slutsatser vi dragit av denna studie är att våra observerade möten skiljer sig när det gäller arbetssätt; hur elever prioriteras, vilka professioner som deltar och vilka som tilldelas elevärenden.  Våra resultat visar att skolan efterfrågar familjesamverkan på skolans villkor, vi ser också en samtalskultur där det ibland gäller att framställa sina elever eller elevgrupp negativt, möjligen beroende på en förhoppning av att få stöd utifrån av andra professioner. Beskrivningarna av en elev skapar under några av mötena en samhörighet pedagoger emellan. Vår förhoppning är att denna studie skall uppmärksamma den otydlighet som råder inom elevhälsans möten och att även de vuxna ges förutsättningar att lyckas i elevhälsoarbetet. De nya styrdokumenten måste få genomslagskraft i praktiken och alla behöver inse värdet av att arbeta hälsofrämjande och kunskapsutvecklande på organisations-, grupp- och individnivå.   Nyckelord: ”elevhälsa”, ”elevvård”, ”hälsofrämjande”, ”Skollagen 2010:800”, ”elevhälsans professioner”.

Denna studie är en nulägesbeskrivning och belyser specialpedagogens roll utifrån det främjande arbetet i dagens gymnasieskola. Fyra specialpedagoger som börjat arbeta runt 2010 då den nya skollagen infördes har i enskilda intervjuer resonerat kring begreppet främjande arbete kopplat till specialpedagogrollen. Studien är en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Metoden är inspirerad av diskursanalys och fenomenologi och begreppet främjande arbete belyses ur språkbruket. Teori och bakgrundsbeskrivningen ramar tillsammans in studiens utgångspunkter. Studien utgår från forskning och teorier om specialpedagogik, socialantropologi och yrkesspråkets betydelse. Bakgrunden beskriver nuläget med fokus på Elevhälsans nya uppdrag att stötta elevernas utveckling mot utbildningens mål. Intervjuerna är utformade utifrån att undersöka vilka konkreta exempel på främjande arbete som specialpedagogerna väljer att prata om. Resultatet visar att samtalsinnehållet snarare handlar om hinder och svårigheter med det främjande arbetet än det faktiska främjande arbetet. Resultatet visar vidare att specialpedagogerna inte förhåller sig till ett enhetligt språk utan att yrkepsspråket snarare färgas av den organisation man är verksam inom. Specialpedagogerna berättar om insatser kopplat till det främjande arbetet på individ-grupp och organisationsnivå. Resultatet sätts i relation till skollagen från 2010 och hur den till viss del omformulerar lärares och specialpedagogers uppdrag.