Havsnivån stiger i takt med den globala uppvärmningen vilket utsätter flera länder för översvämningar.  Myndigheter har räknat ut att Sveriges södra delar kommer drabbas hårdast av de förändrade havsnivåerna. Ett område i Skåne som pekats ut som speciellt utsatt för framtida översvämningar är Falsterbonäs.  För att förhindra framtida översvämningar från att skapa förödelse planerar Vellinge kommun att anlägga ett översvämningsskydd. Anläggningen planeras ske etappvis där det inledande skyddet kommer vara ett inre skydd som skyddar Falsterbonäsets tätortsbebyggelse. För att få tillåtelse av mark och miljödomstolen (MMD) att anlägga skyddet finns det regler om att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall upprättas och därför anordnades samråden enligt 6 kap. 4 § Miljöbalken (MB). Problematiken med denna lag är att den är snävt beskriven i MB och det är upp till den som använder lagen att tolka den. I denna studie undersöker vi hur Vellinge kommun tolkat samråden enligt 6. kap 4 § MB för att se hur kunskapsproduktionen kan ske i en samrådsprocess. Vi studerar även hur allmänheten och övriga aktörer har bemött och tagit vara på kunskapen. För att studera denna specifika samrådsprocess har datainsamlingen skett genom kvalitativa metoder som dokumentanalys, litteraturanalys och semistrukturerade intervjuer.  Vad denna studie kommer fram till är att Vellinge Kommun har gjort det som lagen kräver för att allmänheten ska kunna känna sig delaktiga i samråden. Vellinge kommuns försök till att involvera har dock lett till förvirring hos allmänheten då synpunkter har lämnats vid fel tillfällen. Möjligheten för verksamhetsutövare att själva tolka hur ett samråd ska uppföras kan både uppfattas som en frihet och som en begränsning. Frihet i att själva få möjlighet att utforma hur samrådsmötena ska gå till var de ska hållas. Begränsningen som kan upplevas är att allas åsikter inte får komma till tals då de är relevanta först i ett senare skede i processen.