Den här uppsatsen hanterar ämnet om ett nukleärt arv och minne genom en fallstudie bunden till fyra identifierade aktörer. Alla fyra arbetar med etablerandet av ett slutförvar för högaktivt och långlivat radioaktivt avfall vilket förväntas vara fortsatt farligt under 100,000-tals år. På grund av det enorma tidsspann det gäller lyfter uppsatsen även koncept så som djup tid och den antropocena tidsåldern som bakgrund till sitt ämnesmaterial. Uppsatsen håller även ett fokus på ansvarsfrågan, då det visade sig att det inte fanns något tydligt svar på frågan om vem som höll det primära ansvaret i frågan av informationsbevaring hos aktörerna, om det ens skulle falla fullkomligen till någon av dem, i deras egna ögon. Uppsatsen är centrerad kring arbetet i Sverige, och inte på en explicit internationell nivå. Genom att använda värdebaserade teorier tillsammans med Pierre Noras teori om platser av minne närmar sig uppsatsen frågan om hur aktörer arbetar med informationsbevaring och kunskapshantering, samt hur minnesinstitutioner så som arkiv kan bidra i deras arbete. Generellt visade det sig att aktörernas arbete med informationsbevaring låg på en primärt teoretisk nivå med lite försök till konkretisering av planer. Olika ideer som är menade att underlätta i processen för långtidsinformationsbevaring presenteras, så som markörer, markeringssystem, och immateriella och materiella minnesplatser. Minnesinstitutioner skulle kunna spela en viktig roll inom informationsbevaring för aktörerna som är ansvariga för slutförvaret, två primära sätt presenteras i uppsatsen, (1) arkivhandlingar, och (2) involverandet av Riksantikvarieämbetet. Detta är en två-årig masteruppsats inom musei- och kulturarvsvetenskap. / This thesis handles the subject of nuclear heritage and memory through a case study surrounding the work with information preservation of 4 identified main actors. The information preservation is in turn centred around the potential establishing of a future final repository for highly active and long-lived radioactive waste, which is expected to still be dangerous within 100,000’s of years. Because of these immense time frames the thesis also takes concepts such as deep time and the Anthropocene into account as background to its subject matter. The thesis holds a focus on the responsibility question, as there turned out to be no unambiguous answer to the question of who were to hold responsibility, if any of them were to hold responsibility, in the eyes of the actors.  The case study is centred around the work in Sweden, and not on an explicitly international scale. By using value-based theories as well as Pierre Nora’s theory of sites of memory the thesis approaches the issue of how actors work with information preservation as well as how memory institutions such as archives can contribute to their efforts.   In general, it is found that the actors’ work with information preservation is primarily theoretical with little attempt at concrete executions of solid plans. Different ideas that are meant to facilitate long-term information preservation are presented, such as markers and marking systems, as well as tangible and intangible sites of memory. Memory institutions could play an important role in information preservation for the actors in charge of the repository, two primary ways this could be the case is presented in this thesis, (1) archival records, and (2) involvement of the Swedish National Heritage Board. This is a two-year master’s thesis in Museum and Cultural Heritage Studies.