With the Indo Pacific being one of the most economically and geopolitically significant regions in the world currently, the competition for influence between the two major powers of the region has picked up, alongside the discourse which takes place from each side through multilateral means. Literature has shown the vast amounts of previous research done on the topic, approaching the region with a realist or liberalist perspective, therefore leaving room for this research to partake in a relational constructivist research on the narratives and discourses driven by both sides multilaterally to counter each other as a means of competition. With the application of the concepts of identity, legitimation & rhetorical commonplaces, and social attribution, this research will partake in a discourse predicate analysis of official speeches and government documents within multilateral context from both the US and China regarding each other. The research examines the ways in which the US has constructed the region under a guise of securitisation and China as an opposition to the American-led world order. China approaches the region differently, constructing it as one that cooperates and integrates itself with China. Thus, through ongoing interactions, the discourse shapes the ways in which the powers view each other.

Uppsatsens utgångspunkt är att perspektivet utgör en psykosocial länk mellan individ och omvärld. Med grund i Henry Montgomerys perspektivmodell, som bland annat framhåller hur fakta och värderingar är intimt förbundna i social perception, förs ett resonemang kring perspektivets socialpsykologiska förankring i mellanmänskliga sammanhang. Modellens element subjekt, objekt och mental position diskuteras systematiskt utifrån George Herbert Meads perspektivteoretiska ansats samt Alan Page Fiskes socialitetsteori. Syftet är främst att visa på perspektivets deskriptiva och evaluativa konstitution, dess sociala grund och kontextberoende. Tanken är att Meads resonemang fungerar som en formell teoretisk grund för subjektet och dennes kommunikativt grundade intersubjektivitet, genom perspektivtagandet via symbolbruk och den generaliserade andra, emedan Fiskes ansats tar fasta på en bestämd social differentiering genom socialitetsformer vilket i sig utgör fundamentet för värderingars sociala förankring samt människors socialitet i en mer substantiell mening. Teorierna ses som komplementära genom sina universella anspråk och diskussionen mynnar slutligen ut i begreppet socialitetsperspektiv utifrån en social differentiering av den generaliserade andra. Tyngdpunkten ligger här på subjektet som aktör och tanken är att var gång ett socialt perspektiv intas inom ramen för den generaliserade andra så görs det alltid utifrån någon av socialitetsformerna som var och en dessutom antas utgöra perspektivets gräns och variation. Inom ramen för en mellanmänsklig kontext antas därför alltid subjektet uppfatta ett objekt utifrån en bestämd mental social position, ett bestämt socialitetsperspektiv, i social handling och att individens sociala jag fyller en avgörande funktion i en sådan kontextbunden perception. Perspektivframträdandet diskuteras slutligen med grund i Montgomerys perspektivansats och Joop van der Pligts tre attributionsteoretiska slutsatser om hur interna och externa orsaksfaktorer kan korrelera med deskriptiva och evaluativa aspekter i en social kontext. Resonemanget pekar på så vis ut specifika tendenser till att ett visst perspektiv intas till förmån för ett annat beroende på interna och externa orsaker i ett mellanmänskligt sammanhang.