This thesis work addresses two research questions regarding sustainability that may be of interest to the planning profession, namely, is it useful and meaningful to measure the sustainability of residential neighborhoods in terms of their long-term viability? And if it is, is it then feasible to design an instrument for measuring neighborhood sustainability that can be used to inform neighborhood-scale planning and decision making? Interpreting from a review of planning literature regarding sustainability at the neighborhood scale that efforts to measure neighborhood sustainability provide insight and knowledge to planners about neighborhood conditions, I followed a step wise process to construct an instrument. This process involved defining sustainability as is relevant at neighborhood scale, identifying forces that influence it, defining the unit of analysis for the measurement instrument, and operationalizing the instrument. It is my conclusion that while it is feasible to construct an instrument for measuring sustainability, it is through additional research work outside of the graduate thesis that such an instrument can successfully be constructed. Due to time and resource constraints, I have only been able to develop an instrument of measurement that may be useful to planners chiefly as a heuristic tool rather than a policy making analytic tool. / Thesis / Master

Social sustainability is increasingly recognized as a pressing concern in Sweden today, not only for politicians but also for the business sector and citizens alike. Its significance is particularly pronounced in the real estate sector, perhaps even vital given its connection to societal well-being. While Swedish real estate companies might not be new to considering this perspective, there has not been such a collective concern before. Therefore, there is not a common way to view or tackle this. Some companies have begun to include sustainability reporting in their annual report and the number is increasing every year. However, current systems and processes lack vital information since companies do not know what data to collect and how to analyze and assess it. The available information may be questioned for its reliability since each company decides what to report, complicating informed decision-making. This leads to inefficient social sustainability efforts. Furthermore, the absence of a standardized framework hinders stakeholders and investors from evaluating the performance of different companies, thereby leaving them unaware of sustainability-related risks. Additionally, comparing sustainability performance across companies proves challenging, undermining the credibility of the sustainable investment market. To achieve a positive transition Swedish real estate industry needs to decide on how to measure social sustainability. In this study, a German model for scoring social initiatives called SI Scoring 2.0 was examined, and it was investigated whether the model can be adapted for use in the Swedish real estate industry. The findings indicate that the model cannot be adopted in its entirety, but with adjustments, it can serve the Swedish market. By considering previous research within the subject, Swedish stakeholders’ opinions and Swedish law, recommendations, and certifications an adapted model is presented, called Socialt HållbarhetsIndex, SH Index. The index consists of 31 key performance indicators, KPIs, categorized into “property level” and “community level”. Each KPI is evaluated using a five-point scoring scale, and the achieved score is then adjusted according to Maslow hierarchy of needs to derive a total score. The thesis, the social sustainability index and its careful research aim to contribute to the discussion regarding how to measure social sustainability in Sweden. To overcome previous mentioned challenges, stakeholders must prioritize transparent and reliable reporting to enable accurate assessments of social impact. Only with robust reporting practices can funds be directed towards long-term sustainable investments, fostering a more socially sustainable society. / Social hållbarhet uppmärksammas i allt högre grad som en brådskande fråga i Sverige, inte bara för politiker utan även för både näringsliv och medborgare. Dess inverkan är än mer påtaglig i fastighetsbranschen på grund av dess tydliga koppling till samhället och dess välbefinnande. Även om svenska bolag inte är främmande för social hållbarhet har det inte funnit någon gemensam diskussion eller företeelser för hur man bör förhålla sig till det. De senaste åren har en handfull bolag rapporterat sitt hållbarhetsarbete i årsredovisningen och det blir fler och fler. Dock saknar nuvarande system och processer viktig information eftersom företagen inte vet vilken data de ska samla in och hur de ska analysera den. Den tillgängliga informationen kan ifrågasättas för sin tillförlitlighet eftersom varje företag bestämmer vad de ska rapportera, vilket försvårar jämförbarheten och välgrundade beslut. Dessutom försvårar avsaknaden av en standardiserad ram för intressenter och investerare att utvärdera olika företags prestationer, vilket lämnar dem ovetande om hållbarhetsrelaterade risker. Att jämföra hållbarhetsinitiativ mellan företag visar sig också vara utmanande, vilket underminerar trovärdigheten för marknaden för hållbara investeringar. Det krävs därmed en stor förflyttning och systemförändring för att man ska kunna enas om hur man ska arbeta med social hållbarhet framåt. För att uppnå en positiv omställning behöver den svenska fastighetsbranschen enas om hur man ska mäta social hållbarhet. I denna studie granskades en tysk modell för att bedöma sociala initiativ, kallad SI Scoring 2.0, för att undersöka om modellen kan anpassas för användning på den svenska marknaden. Resultatet visar att modellen inte kan antas i sin helhet, men att den med justeringar skulle kunna användas i Sverige. Genom att beakta tidigare forskning inom ämnet, svensk lagstiftning, rekommendationer och certifieringar samt svenska intressenters åsikter presenterar denna studie en ny anpassad modell, kallad Socialt HållbarhetsIndex, SH Index. Indexet består av 31 indikatorer, KPIer, uppdelade i fastighetsnivå och samhällsnivå. Varje KPI utvärderas på en 5-gradig skala, och den uppnådda poängen viktas sedan enligt Maslows behovshierarki för att få fram en totalpoäng. Denna avhandling med det modifierade sociala hållbarhetsindexet och dess noggranna forskning syftar till att bidra till diskussionen om hur man mäter social hållbarhet i Sverige. För att övervinna de tidigare nämnda utmaningarna måste intressenter vara transparenta och tillförlitliga i rapportering för att möjliggöra korrekta bedömningar av social påverkan. Endast med omfattande standarder för rapportering kan medel riktas mot hållbara investeringar, vilket på sikt främjar ett mer socialt hållbart samhälle.