The purpose of this case study is to describe and analyze the City Mission's project to construct and manage socially sustainable housing in Farsta Strand. This is done by analyzing the project and its intended model from a social and economic sustainability perspective. The methods used to collect data in this qualitative study include a compilation of literature review, document analysis, and interview study. The study subject in Farsta Strand was investigated in a case study where project developers from the Stockholm City Mission and two researchers were interviewed to gain an understanding of the project's purpose, design, context, and background. In addition to the two selected sustainability dimensions, social and economic sustainability, the theoretical background of the study is based on a developed theoretical framework. This framework consists of analysis questions partly based on previous research reports related to the project's previous design. The formulated analysis questions were based on the revised project model and were then included in the interview guide for the interview with representatives from the Stockholm City Mission. The obtained answers served as the starting point for the analysis and discussion from a social and economic perspective. Even though the study subject has not been constructed and the model has not been previously tested, the study addresses its purpose of creating long-term housing solutions of good quality for households that face challenges in accessing the regular housing market. Furthermore, the study results suggest that the project can potentially achieve its purpose based on the two sustainability dimensions. From a social sustainability perspective, the project can create conditions for households to improve their living situation over time by offering a collective housing solution that includes, among other things, first-hand contracts with adjusted rents. Simultaneously, the study demonstrates from an economic sustainability perspective that the project can offer long-term conditions for property owners to adopt the model, which is a prerequisite for the purpose of the model to be achieved. / Syftet med denna fallstudie är att beskriva och analysera Stadsmissionens projekt att bygga och förvalta socialt hållbara bostäder i Farsta Strand. Detta görs genom att analysera projektet med dess tänkta modell utifrån ett socialt och ekonomiskt hållbarhetsperspektiv. Metoderna som använts för att samla in data i denna kvalitativa studie är en sammanställning av litteraturgenomgång, dokumentstudie och intervjustudie. Studieobjektet i Farsta Strand undersöktes i en fallstudie där projektutvecklare från Stockholms Stadsmission och två forskare intervjuades i syfte att skapa förståelse för projektets syfte, utformning, kontext och bakgrund. Utöver de två valda hållbarhetsdimensionerna, social och ekonomisk hållbarhet, utgörs studiens teoretiska bakgrund på ett framtaget teoretiskt ramverk. Detta ramverk utgörs av analysfrågor som delvis baseras på tidigare forskningsrapport kopplat till projektets tidigare utformning. De framtagna analysfrågorna baserades på den omarbetade projektmodellen och ingick sedan i den intervjuguide för intervjun med representanter från Stockholms Stadsmission. Svaren som erhölls utgjorde utgångspunkten för analysen och diskussionen utifrån ett socialt och ekonomiskt perspektiv. Trots att studieobjektet inte är uppfört och att modellen inte tidigare är beprövad svarar studien på sitt syfte med att skapa långsiktiga boendelösningar av god kvalitet för hushåll som har det svårt att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. Vidare resulterar studien att projektet kan tänkas uppnå sitt syfte utifrån de två hållbarhetsdimensionerna. Ur ett socialt hållbarhetsperspektiv kan projektet genom att erbjuda en kollektiv boendelösning som bland annat innefattar förstahandskontrakt med anpassade hyror skapa förutsättningar för hushållen att förbättra sin livssituation över tid. Samtidigt visar studien ur ett ekonomiskt hållbarhetsperspektiv att projektet kan erbjuda långsiktiga förutsättningar för fastighetsägare att ta efter modellen, vilket är en förutsättning för att syftet med modellen ska uppnås.

Social sustainability is increasingly recognized as a pressing concern in Sweden today, not only for politicians but also for the business sector and citizens alike. Its significance is particularly pronounced in the real estate sector, perhaps even vital given its connection to societal well-being. While Swedish real estate companies might not be new to considering this perspective, there has not been such a collective concern before. Therefore, there is not a common way to view or tackle this. Some companies have begun to include sustainability reporting in their annual report and the number is increasing every year. However, current systems and processes lack vital information since companies do not know what data to collect and how to analyze and assess it. The available information may be questioned for its reliability since each company decides what to report, complicating informed decision-making. This leads to inefficient social sustainability efforts. Furthermore, the absence of a standardized framework hinders stakeholders and investors from evaluating the performance of different companies, thereby leaving them unaware of sustainability-related risks. Additionally, comparing sustainability performance across companies proves challenging, undermining the credibility of the sustainable investment market. To achieve a positive transition Swedish real estate industry needs to decide on how to measure social sustainability. In this study, a German model for scoring social initiatives called SI Scoring 2.0 was examined, and it was investigated whether the model can be adapted for use in the Swedish real estate industry. The findings indicate that the model cannot be adopted in its entirety, but with adjustments, it can serve the Swedish market. By considering previous research within the subject, Swedish stakeholders’ opinions and Swedish law, recommendations, and certifications an adapted model is presented, called Socialt HållbarhetsIndex, SH Index. The index consists of 31 key performance indicators, KPIs, categorized into “property level” and “community level”. Each KPI is evaluated using a five-point scoring scale, and the achieved score is then adjusted according to Maslow hierarchy of needs to derive a total score. The thesis, the social sustainability index and its careful research aim to contribute to the discussion regarding how to measure social sustainability in Sweden. To overcome previous mentioned challenges, stakeholders must prioritize transparent and reliable reporting to enable accurate assessments of social impact. Only with robust reporting practices can funds be directed towards long-term sustainable investments, fostering a more socially sustainable society. / Social hållbarhet uppmärksammas i allt högre grad som en brådskande fråga i Sverige, inte bara för politiker utan även för både näringsliv och medborgare. Dess inverkan är än mer påtaglig i fastighetsbranschen på grund av dess tydliga koppling till samhället och dess välbefinnande. Även om svenska bolag inte är främmande för social hållbarhet har det inte funnit någon gemensam diskussion eller företeelser för hur man bör förhålla sig till det. De senaste åren har en handfull bolag rapporterat sitt hållbarhetsarbete i årsredovisningen och det blir fler och fler. Dock saknar nuvarande system och processer viktig information eftersom företagen inte vet vilken data de ska samla in och hur de ska analysera den. Den tillgängliga informationen kan ifrågasättas för sin tillförlitlighet eftersom varje företag bestämmer vad de ska rapportera, vilket försvårar jämförbarheten och välgrundade beslut. Dessutom försvårar avsaknaden av en standardiserad ram för intressenter och investerare att utvärdera olika företags prestationer, vilket lämnar dem ovetande om hållbarhetsrelaterade risker. Att jämföra hållbarhetsinitiativ mellan företag visar sig också vara utmanande, vilket underminerar trovärdigheten för marknaden för hållbara investeringar. Det krävs därmed en stor förflyttning och systemförändring för att man ska kunna enas om hur man ska arbeta med social hållbarhet framåt. För att uppnå en positiv omställning behöver den svenska fastighetsbranschen enas om hur man ska mäta social hållbarhet. I denna studie granskades en tysk modell för att bedöma sociala initiativ, kallad SI Scoring 2.0, för att undersöka om modellen kan anpassas för användning på den svenska marknaden. Resultatet visar att modellen inte kan antas i sin helhet, men att den med justeringar skulle kunna användas i Sverige. Genom att beakta tidigare forskning inom ämnet, svensk lagstiftning, rekommendationer och certifieringar samt svenska intressenters åsikter presenterar denna studie en ny anpassad modell, kallad Socialt HållbarhetsIndex, SH Index. Indexet består av 31 indikatorer, KPIer, uppdelade i fastighetsnivå och samhällsnivå. Varje KPI utvärderas på en 5-gradig skala, och den uppnådda poängen viktas sedan enligt Maslows behovshierarki för att få fram en totalpoäng. Denna avhandling med det modifierade sociala hållbarhetsindexet och dess noggranna forskning syftar till att bidra till diskussionen om hur man mäter social hållbarhet i Sverige. För att övervinna de tidigare nämnda utmaningarna måste intressenter vara transparenta och tillförlitliga i rapportering för att möjliggöra korrekta bedömningar av social påverkan. Endast med omfattande standarder för rapportering kan medel riktas mot hållbara investeringar, vilket på sikt främjar ett mer socialt hållbart samhälle.