Syfte: Hur ser samarbetet ut mellan förskola och socialtjänst? Hur arbetar förskolan med socialt utsatta barn? Hur uppfattar förskolan sin anmälningsskyldighet? Metod: Detta är en kvalitativ intervjustudie av hur förskolelärare arbetar med socialt utsatta barn. Under arbetets gång har förskola, socialsekreterare samt förskolechef deltagit i intervjuer för att få svar på dessa frågor. Resultat: Under våra intervjuer har vi kommit fram till att förskollärare ofta känner att de saknar utbildning för att våga göra en anmälan. Däremot berömmer socialtjänsten förskolan då det gäller att göra en anmälan och att se tidiga tecken på barnen. Diskussion: Förskolan kan arbeta med socialt utsatta barn utefter många metoder, en utav de metoderna är samtalet. Samtalet kan till exempelvis vara ett utvecklingssamtal. Det är genom ett samtal med vårdnadshavare och barn som man först kan förstå deras situation. Utifrån detta samtal kan vidare bedömning göras.

I vår undersökning har vi intervjuat två socialsekreterare och nio förskolelärare i Trollhättans kommun. Våra frågeställningar är hur socialtjänsten och förskolan ser på barn som utsätts och lever i socialt utsatta situationer och hur deras samverkan ser ut. Undersökningen visade att synen de har på socialt utsatta barn ser olika ut. Social utsatthet kan innebära psykisk eller fysisk misshandel, sexuell utsatthet och ekonomisk utsatthet. När det handlar om ekonomisk utsatthet innebär det att barnet lever i en utsatt situation, medan ett barn som blir fysisk, psykisk eller sexuellt misshandlar blir utsatt till social utsatthet. Undersökningen visade även hur viktigt personalen från socialtjänsten och förskolelärarna anser att förskolan är för de barn som blir socialt utsatta. De anser att dessa barn bör få mer tid i förskolan om det skulle behövas för att de ska komma ifrån den negativa miljön och få vara barn. När det kommer till samverkan mellan förskolan och socialtjänsten så visade det sig att förskollärarna de inte har tillräckligt med samverkan. För förskolans del är det bara envägskommunikation, de anmäler om de misstänker att ett barn är socialt utsatt, sedan får de ingen återkoppling. Den enda kommunaktionen förskolan och socialtjänsten har är när förskolelärare ville rådfråga personalen från socialtjänsten, men förskolelärarna föredrog helst att prata med förskolans kurator eller socialpedagog om de ville ha råd.