Distanseringen under pandemin har ändrat förutsättningarna för hur vi människor kan kommunicera och interagera med varandra. Detta kan i sin tur ha en påverkan på organisationskulturen. Förut fysiska och sociala interaktioner sker nu digitalt och detta har medfört en distansering kollegor emellan. Beroende på hur organisationer har valt att använda sig av digitaliseringen som följde pandemin har olika effekter skett och därav påverkat organisationskulturen på olika sätt. Syftet är att undersöka och bidra med kunskap om hur distansarbete via digitala kanaler kan påverka organisationers kultur och om sociala mönster har förändrats. För att få fram hur organisationer har påverkats har vi genomfört intervjuer med åtta olika individer på åtta olika organisationer. Det som är mest tydligt är att digitaliseringen är här för att stanna och att ingen av de individerna vi har undersökt kan tänka sig att återvända till samma arbetssätt som före pandemin. Förändringen av kommunikation har medfört en försämring när det rör sig om beslutsfattande inom organisationer och det har även skapat en distansering kollegor emellan. / The distancing during the pandemic has changed the conditions for how we humans can communicate and interact with each other. This in turn can have an impact on the organizational culture. Before, physical and social interactions now take place digitally and this has led to a distance between colleagues. Depending on how organizations have chosen to use the digitalisation that followed the pandemic, different effects have taken place and therefore affected the organizational culture in different ways. The purpose is to investigate and contribute knowledge about how teleworking via digital channels can affect organizations' culture and whether social patterns have changed. To find out how organizations have been affected, we conducted interviews with eight different individuals at eight different organizations. What is most clear is that digitalisation is here to stay and that none of the individuals we have examined can imagine returning to the same way of working as before the pandemic. The change in communication has led to a deterioration when it comes to decision-making within organizations and it has also created a distance between colleagues.

Les organisations, tentées par la perspective de transformer un poste de dépense considérable en véritable ressource organisationnelle, envisagent généralement leur espace comme un potentiel outil de management, mais de l'espace conçu à l'espace vécu, on observe souvent un décalage remarquable. Cette thèse pose la question de ce que peut révéler un espace organisationnel du management pratiqué en son sein : au-delà des déclarations d'intention, que peut-on comprendre de l'espace? De la façon dont il est administré? Notre terrain d'observation est le siège social d'une grande banque internationale, de son projet architectural initial (rédigé en 1989) jusqu'à nos jours, soit six ans de construction (livraison des tours en 1995), et dix-neuf années de pratique spatiale. Ce cas emblématique a retenu notre attention car le projet consistait à faciliter la mise en place d'un "New Model Worker" par un aménagement spatial particulier, propice à la communication informelle. L'analyse de nos données nous a finalement permis de mettre au point une grille de lecture - regroupant la territorialisation, la valorisation et la localisation - pour mieux appréhender l'espace des organisations. / Willing to turn a tremendous item of expenditure into a real organizational resource, organizations usually perceive their spaces as potential management tools, but from conceived spaces to lived ones, a noticeable gap is often to be found. This thesis aims at understanding what an organizational space can reveal about the ongoing management practices: what can we understand from the way space is organized, beyond official discourses? Our research is focused on a case: an international bank's headquarter, from its original architectural project document (written in 1989) to 2014, that is to say: six years of construction (as the towers were delivered in 1995) and nineteen years of spatial practice. This is particularly interesting for those towers were supposed to help implement a "New Model Worker" through a particular spatial setting, favorable to informal communication. From our collected data, we've been able to build up a fresh perspective - an analysis grid gathering space, place, and artefacts - to better understand organizational spaces.