Bakgrund: Sjuksköterskeprofessionen har genomgått stora förändringar från 1950-talet tills idag.  Sjuksköterskan i psykiatrisk vård har en central roll i omvårdnaden av patienten, så varför inte vidareutbilda sig? I litteraturen beskrivs specialistsjuksköterskans roll ofta som mångfacetterad och komplex men samtidigt otydlig, men hur ser specialistsjuksköterskor i psykiatrisk själva på sin roll idag? Syfte: Syftet med studien var att belysa hur specialistsjuksköterskan upplever sin roll i psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ beskrivande design användes. En fokusgrupp och individuella intervjuer genomfördes med en intervjuguide med semistrukturerade frågor. Urvalet bestod av elva specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård. Samtliga deltagare var kvinnor mellan 31-59 år. Materialet analyserades med manifest innehållsanalys inspirerad av Graneheims och Lundman (2004). Resultat: Fyra kategorier framkom: (O)specifika arbetsuppgifter, Svag forskningstradition, Helhetssyn samt Förmedlar sin kunskap. Resultatet visade att specialistsjuksköterskans roll är självständig men den verkar sakna väl definierade arbetsuppgifter. Specialistsjuksköterskan har utökade kunskaper i psykiatri men upplever en avsaknad av egna termer som beskriver professionen. Specialistsjuksköterskan har ofta en positiv inställning till forskning, men tar inte del av det i så stor utsträckning. Specialistsjuksköterskan anser sig också ha en förmåga till helhetssyn på patienten dennes situation och beskrev en samordnande- och en utbildande roll.  Slutsats: Specialistsjuksköterskerollen i psykiatrisk vård ser sig själv som betydelsefull och innehavare av en hög kompetens samtidigt som de upplever att det finns en otydlighet i rollen.  Klinisk betydelse: I den allt mer specialiserade hälso- och sjukvården behövs den specialistutbildade sjuksköterskan i psykiatrisk vård, därför bör lärosäten och arbetsgivare förtydliga rollen så att kompentensen tas tillvara och sjuksköterskor stimuleras till att vidareutbilda sig. / Background: The nursing profession has been through huge changes from 1950th until today. The nurse in psychiatric care has a central role in caring of the patient, so why not get further educated? The literature describes the specialist nurse role often as multifaceted and complex but at the same time unclear, but what does the specialist nurse in psychiatric care think of their role today? Aim: The aim of the study was to illuminate how the specialist nurse experienced her role in psychiatric care. Method: A qualitative descriptive design. Manifest content analysis was made according to Graneheim and Lundman (2004). The sample consisted of eleven specialist nurses in psychiatric care. All participants were women between the age of 31-59 years. One focus group and six individual interviews were performed by using an interview guide containing semi structured questions.  Results: Four categories emerged: (Non)specific tasks, Lack of scientific tradition, Holistic view, Pass on the knowledge. The result shows that the specialist nurse role is independent, lack of specific tasks, has expended knowledge in psychiatric care and lack of terms in the profession. The specialist nurse had a positive attitude towards science but did not take partition in it that much. The specialist nurse had an ability to see the patient in a holistic view and described a collaboration- and an educational role. Conclusion: The specialist nurse role in psychiatric care regard themselves as important and having a high level of competence and at the same time an unclear role. Clinical significance: In health care, that is more specialized than ever the specialist nurse in psychiatric care is needed, therefore the academy and the employer should clarify the role so that the competence is taken care of and nurses stimulates to get further education.

Bakgrund: WHO och UNICEF förespråkar amningsstart direkt efter förlossning och rekommenderar att helamning fortgår under barnets första sex månader. Tidigare forskning visar att mammor upphör med amningen tidigare och i många fall är det associerat med brist på stöd från omgivning och familj.  Syfte: Syftet med denna studie var att identifiera och syntetisera mammors upplevelser av hur specialistsjuksköterskor på BVC skapar amningsstöd.  Metod: En metasyntes av kvalitativa artiklar har genomförts. Sökning av artiklar gjordes via databaserna Cinahl och PubMed. De 15 kvalitativa artiklarna har analyserats utifrån Noblit och Hares (1988) sju steg. Resultat: I resultatet framkom två huvudteman Emotionellt, informativt och praktiskt stöd samt Socialt stöd. Under det första huvudtemat framkom det fyra underteman; Konsekventa råd skapar en känsla av säkerhet belyser vikten av att specialistsjuksköterskan ger emotionellt stöd, tydlig och korrekt information om amning till mammor. Adekvat kunskap om amning ger ett ökat självförtroende som visar att när mammorna fick grundläggande amningskunskaper av specialistsjuksköterskan kunde amningen upprätthållas i större utsträckning. Känslan av att vara kompetent minskar skuldkänslor hos mammor och infinner sig när grundläggande kunskap ges. Känslomässigt stöd ökar mammors tilltro till kroppens egen förmåga handlar om mammor behov att få realistiskt och emotionellt amningsstöd. Det andra huvudtemat består av tre underteman. Närvaro från partner och familj har betydelse för amningsförmågan och Delaktighet i andra forum har betydelse för att känna sig motiverad till fortsatt amning belyser vikten av socialt, men även digitalt nätverk. Kontinuitet från specialistsjuksköterskan ger en känsla av lugn och harmoni och visar på vikten av ett fysiskt amningsstöd från specialistsjuksköterskan. Slutsats: Mammor som ammar sina barn är i behov av stöd tidigt i amningsprocessen. Det har framkommit att olika stöd är av vikt för mammor för att kunna upprätthålla amningen. Om stödet från specialistsjuksköterskan uteblir är det svårare för mammor att uppehålla amningen. En viktig del i stödet är att som specialistsjuksköterska kunna erbjuda kontinuitet för att ge en känsla av lugn och harmoni. Mammor behöver även de sociala stödet från partner, familj och andra forum för att gynna amningen. / Background: WHO and UNICEF advocate breastfeeding immediately after childbirth and recommend that babies continue to be breastfed exclusively for the first 6 months after childbirth. Previous research shows that mothers cease breastfeeding sooner, and in many cases it is associated with a lack of support from family and the surrounding environment. Purpose: The purpose of this study was to identify and synthesize how mothers experience the breastfeeding support provided by specialist nurses at pediatric clinics. Method: A qualitative metasynthesis has been completed. Searching of articles was performedby the databases Cinahl and PubMed. The final literature search yielded 15 qualitative articles and were analyzed according to Noblit and Hare’s seven steps. Result: From the result, two main themes emerged: Emotional, informative and practical support and Social support. Within the first main theme, four sub themes emerged; Consistent advice creates a sense of safety which highlights the importance of the specialist nurse providing emotional support and clear and correct information about breastfeeding to the mothers. Adequate knowledge about breastfeeding increases self-confidence shows that when the mothers received essential breastfeeding knowledge by the specialist nurse the breastfeeding could be maintained to a greater extent. The feeling of being competent decreases feelings of guilt in mothers when essential knowledge is provided. Emotional support increases mothers’ trust to their bodies’ capabilities comprised mothers' need for realistic and emotional breastfeeding support. The second main theme consists of three sub-themes. The presence of a partner and family is significant for the ability to breastfeed and Participating in other forums is of significance t to feeling motivated to continue breastfeeding highlights the importance of social but also digital networks. Continuity from the specialist nurse gives a sense of calm and ease, and shows the significance of physical breastfeeding support from the specialist nurse. Conclusion: Mothers that breastfeed their babies are in great need of support early on in the breastfeeding process. Without the support it is harder for mothers to maintain breastfeeding. It is evident that different types of support are significant for mothers to be able to maintain breastfeeding. The health benefits of breastfeeding are great. Previous research shows that breastfeeding can decrease risk of infections and Sudden Infant Death Syndrome, as well as mothers who breastfeed have a lower risk of breast cancer.

Bakgrund: Patientsäkerhet är ett relativt nytt begrepp, där patientsäkerhetskultur innebär de gemensamma och individuella synsätt och attityder organisationen har gentemot patientsäkerhet och risker. Vårdskador drabbar många, och boende på särskilda boenden för äldre (SÄBO) är en särskilt skör grupp med högre risk för vårdskador och allvarligare konsekvenser av dem. Specialistsjuksköterskan med sin fördjupade omvårdnadskompetens har en viktig roll för en positiv patientsäkerhetskultur vilket ger färre vårdskador och en högre vårdkvalité. Manchester patient safety framework (MaPSaF) är ett teoretiskt ramverk för diskussion kring patientsäkerhetskultur innehållandes nio olika dimensioner av kulturen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av patientsäkerhetskulturen på särskilt boende för äldre. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, baserad på semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor som arbetar på SÄBO. Resultat: Ur sjuksköterskornas berättelser framkom fem olika kategorier av upplevelser; kommunikation om patientsäkerhet, organisationskultur, lärande organisation, teamsamverkan kring patientsäkerhet samt sjuksköterskans roll i patientsäkerhetskulturen, med totalt 14 subkategorier. Slutsats: Kommunikation, teamsamverkan och lärande är viktiga faktorer för patientsäkerhetskulturen, och ingår i MaPSaF’s dimensioner, där sjuksköterskorna uppger brister i samtliga. Mer kvalitativ forskning om patientsäkerhetskulturen på SÄBO behövs, och författarna ser ett behov av fortsatta satsningar inom SÄBO i området.