Denna uppsats fokuserar på att undersöka en situation som inte hör till vardagen, hur spontanfrivilliga arbetat, agerat och knutit band med varandra vid en katastrofsituation. Att berätta deras historia och med sociologiska glasögon se på hur detta utvecklade sig. Det hela utspelar sig sommaren 2018 i skogarna utanför Färila i Ljusdals kommun i Gävleborgs län och handlar om en grupp människor, spontanfrivilliga, som tar egna initiativ och skapar en omfattande apparat med funktioner som ett mellanstort företag på bara några dagar, för att understödja brandmän och andra vid den näst största skogsbranden i Sverige i modern tid. Sociologen Robert D. Putnam (2006, ss. 121-122) skriver i sin bok Den ensamme bowlaren att ”det sociala kapitalet är knutet till nätverk av samhörighet – man arbetar tillsammans”. Putnam betonar vikten av närsamhället och dess roll när det kommer till det sociala engagemanget. Interaktionen mellan människor. Åtta respondenter har intervjuats, varav sex spontanfrivilliga, en brandvärnsman och en hemvärnsman. Dessa har fått berätta om sina upplevelser och hur de sett på det som hänt. Detta har resulterat i en narrativ analys av deras berättelser. Dessa har sedan analyserats med hjälp av teorier kring närsamhälle, attribution och interaktionsritualer. Den teoretiska delen avhandlar närsamhällets inverkan på det sociala engagemanget, attributionsteorins fokus på tolkning av varför någon gör som den gör och slutligen interaktionsritualer – de mikrohändelser som skapar emotionell energi. Resultatet visar på en samlad bild av hur resultatfokuserade, sammansvetsade och energiska alla de människorna var, som spontant ställde upp för att hjälpa till att bekämpa elden på det sätt de kunde, genom att vara behjälpliga i bakgrunden. Man kan, utifrån resultatanalysens konklusion, diskutera frågor som handlar om hembygd, känslor, gemenskap och nätverkande. Här ser vi kraften, viljan och energin i det som det gemensamma målet klarar av att åstadkomma.