Denna uppsats fokuserar på att undersöka en situation som inte hör till vardagen, hur spontanfrivilliga arbetat, agerat och knutit band med varandra vid en katastrofsituation. Att berätta deras historia och med sociologiska glasögon se på hur detta utvecklade sig. Det hela utspelar sig sommaren 2018 i skogarna utanför Färila i Ljusdals kommun i Gävleborgs län och handlar om en grupp människor, spontanfrivilliga, som tar egna initiativ och skapar en omfattande apparat med funktioner som ett mellanstort företag på bara några dagar, för att understödja brandmän och andra vid den näst största skogsbranden i Sverige i modern tid. Sociologen Robert D. Putnam (2006, ss. 121-122) skriver i sin bok Den ensamme bowlaren att ”det sociala kapitalet är knutet till nätverk av samhörighet – man arbetar tillsammans”. Putnam betonar vikten av närsamhället och dess roll när det kommer till det sociala engagemanget. Interaktionen mellan människor. Åtta respondenter har intervjuats, varav sex spontanfrivilliga, en brandvärnsman och en hemvärnsman. Dessa har fått berätta om sina upplevelser och hur de sett på det som hänt. Detta har resulterat i en narrativ analys av deras berättelser. Dessa har sedan analyserats med hjälp av teorier kring närsamhälle, attribution och interaktionsritualer. Den teoretiska delen avhandlar närsamhällets inverkan på det sociala engagemanget, attributionsteorins fokus på tolkning av varför någon gör som den gör och slutligen interaktionsritualer – de mikrohändelser som skapar emotionell energi. Resultatet visar på en samlad bild av hur resultatfokuserade, sammansvetsade och energiska alla de människorna var, som spontant ställde upp för att hjälpa till att bekämpa elden på det sätt de kunde, genom att vara behjälpliga i bakgrunden. Man kan, utifrån resultatanalysens konklusion, diskutera frågor som handlar om hembygd, känslor, gemenskap och nätverkande. Här ser vi kraften, viljan och energin i det som det gemensamma målet klarar av att åstadkomma.

Abstract We are interested in group meetings of the self-help group Alcoholic Anonymous and the emotional energy created therein. We examine which impact self-help group AA has on its group participants regarding: group meetings, dealing with alcoholism and identity. Group membership has great value for individuals; it provides social identity and possibility to self-value. Previous research shows that group members of self-help groups who have been sober for a period of time experience higher self-esteem and less anxiety compared to non-members. Our thesis is based on a hermeneutic approach. The focus in this approach lies in the way people think, feel and experience a specific phenomenon. We have three different topics; group meetings, alcoholism and identity. Based on the results and analysis, we can conclude that our informants have been increased well-being and better quality of life since they started going to AA. The results show a clear pattern of group meetings have helped the informants to handle and process emotions like shame by sharing with them and listen to others' experiences. The deference emotion system is a way to avoid feelings such as shame through conformance in various situations, which makes you behave in conformity to refrain rejection. The high emotional energy of the interviewees were in coming to AA meetings is what helps them to become sober. Shame as the stigma previously led to disappear when the emotional energy increases as informants are becoming more receptive to advice on how to deal with the stigma. The processing of the stigma helps to become aware of their social identity as an alcoholic. The high level of emotional energy increases the self-esteem which makes it easier for individuals to fit into their community while being able to be themselves. This is the result of a successful interaction ritual chain. / Abstrakt Vi intresserar oss för självhjälpsgruppen Anonyma Alkoholisters (AA) gruppmöten och den emotionella energi som skapas däri. Vi undersöker vilken inverkan självhjälpsgruppen AA har på sina gruppdeltagare rörande: gruppmöten, hantering av alkoholism och identitet. Gruppmedlemskap är värdefullt för individer, det ger social identitet och möjlighet till att utvärdera sig själv. Tidigare forskning visar att medlemmarna i självhjälpsgrupper som varit nyktra under en period upplever högre självkänsla och mindre ångest i jämförelse med icke-medlemmar. Vår uppsats bygger på en hermeneutisk ansats. Fokus i denna ansats ligger på människans sätt att tänka, känna och uppleva ett specifikt fenomen. Vi använder oss av tre olika teman: gruppmöten, hantering av alkoholism och identitet. Utifrån resultat och analys så kan vi dra slutsatsen att våra informanter har fått ett ökat välbefinnande och bättre livskvalité sedan de började gå till AA. Resultatet visar ett tydligt mönster av att gruppmötena har hjälpt informanterna att hantera och bearbeta känslor som skam genom att dela med sig och få lyssna till andras erfarenheter. Hänsynsemotionssystemet är ett sätt att undvika känslor som skam genom att överrensstämmelser sker i olika situationer, vilket gör att man beter sig konformt för att avstå från avslag. Den höga emotionella energin som informanterna får av att komma till AA-mötena är det som hjälper dem att bli nyktra. Skammen som stigman tidigare medfört försvinner när den emotionella energin ökar eftersom informanterna blir mer mottagliga för råd om hur de ska hantera stigmatiseringen. Bearbetningen av stigmatiseringen gör att de blir varse om sin identitet i samhället som alkoholist. Den höga emotionella energin som ökar självkänslan hos individen gör i sin tur det lättare att anpassa sig i samhället samtidigt som de kan vara sig själva. Detta är resultatet av en lyckad interaktionsritual.

Zugl.: Klagenfurt, Univ., Diss., 2008

Denna studie har riktat sin uppmärksamhet på smarttelefoner. Syftet med denna studie är att belysa mobilens påverkan på arbetsgruppers uppmärksamhet och fokus samt på deras känsloupplevelser under ett grupparbete. De frågeställningar som är relevanta för att uppnå syftet är: Hur uppfattas mobiltelefonanvändning av studenter gällande uppmärksamhet och fokus?  Hur uppfattas mobiltelefonanvändning bland deltagare under ett grupparbete? I vilket syfte används mobilen under ett grupparbete?  Genom ett etnografiskt tillvägagångsätt analyseras mobiltelefonteknikens påverkan för det sociala samspelet mellan studenter i grupparbeten. Studien utfördes på två stora universitet i Sverige. Under etnografin observerades gruppmedlemmarnas beteende kring mobilen under grupparbete. Dessutom intervjuades studenter om vilken påverkan mobilen har för deras samspel med grupparbetesmedelemmarna. Den insamlade empirin analyserades utifrån teorier om interaktionsritualer, emotioner samt splittring av uppmärksamhet. Resultatet visar att det finns strategier och regler för hur individer som befinner sig i ett gruppsammanhang kan använda mobilen på ett sådant sätt som är ansett att vara socialt acceptabelt/icke acceptabelt av närvarande gruppmedlemmar under ett grupptillfälle. Om mobilen inte hanteras rätt förekommer negativa sanktioner såsom en irriterad blick, tillsägelse eller utfrysning. Om mobilanvändandet å andra sidan utförs på ett korrekt sätt kan det ge ökad positiv stämning under grupparbetet.

Afterwork kan definieras som ett socialt sammanhang efter arbetstid mellan kollegor eller vänner, som en övergång mellan jobb och fritid. Den föreliggande studien avhandlar afterworkens sociala och integrerande betydelse på arbetsplatser, detta för att fenomen som afterwork kan ha en direkt inverkan på arbetsmiljön. Afterwork kan på detta sätt främja eller hämma gruppsammanhållning och relationer på arbetsplatsen. Studiens syfte är att undersöka hur anställda inom säljbranschen upplever afterwork i relation till den sociala sammanhållningen på arbetet. För att undersöka detta användes ett kvalitativt angreppssätt med en abduktiv ansats där Goffmans (2014) dramaturgiska perspektiv samt Collins (2004) interaktionsritualer har använts för att analysera det empiriska materialet. Åtta semistrukturerade enskilda intervjuer genomfördes med yrkesverksamma individer inom säljbranschen. Utifrån intervjusvaren, resulterade analysen i dessa tre teman; Upplevelsen av afterwork, Afterwork som en relationsskapande arena samt Afterworkens betydelser för arbetsgruppers sociala sammanhållning. Resultatet visade på att afterwork upplevdes som ett övergångsrum mellan arbete och fritid, vilket i sin tur influerade samtalen på afterworken som många gånger berörde jobbrelaterade ämnen. Vidare menade intervjupersonerna på att afterwork var en rolig och trevlig tillställning som laddade dem med positiv emotionell energi. Resultatet visade även på att afterworkkontexten utgör en social arena som gynnade skapandet av social sammanhållning och relationer. Umgänge utanför arbetet, i en annan kontext, visade sig vara betydande vid förståelsen av skapandet av social sammanhållning, detta för att afterwork upplevdes som en avslappnad miljö som öppnade upp för mer intima och öppna samtal om jobb.

When recruiting new staff, the job interview is the most central and most common selection method, which has traditionally taken place face-to-face with the employer. Video interviews are something that has become more common in recruitment processes as a result of technological development and digitalization but also based on the organization's financial and time rationalization. Previous research in the field indicates that video interviews modify parts of the interaction, and points out that there is a need for further research. The purpose of the study is to investigate how job interviews in video format are experienced by recruiters in terms of social interaction, and what implications there are in assessing the candidate. The results of the study are based on six qualitative interviews with recruiters, where collected data have been analyzed from a social psychological perspective. The results indicate that there is a perceived difference in certain parts of the interaction. Particularly the non-verbal communication and small talk are limited, but the flow and timing are also more difficult in video interviews. The study also shows that the biggest advantage is considered to be that the format is time-saving and provides increased flexibility and the biggest disadvantage is difficulties in connecting with the candidate, which impairs the overall experience. Finally, it emerged that the recruiters consider themselves to have good opportunities to assess candidates in video interviews, but that the data collected indicates an experience of both positive and negative aspects. / Vid rekrytering av ny personal är anställningsintervjun den mest centrala och vanligaste urvalsmetoden, vilken traditionellt ägt rum ansikte-mot-ansikte hos arbetsgivaren. Videointervjuer är något som har kommit att bli mer vanligt i rekryteringsprocesser till följd av den teknologiska utvecklingen och digitaliseringen, men också utifrån organisationens ekonomiska och tidsmässiga rationalisering. Tidigare forskning på området pekar på att videointervjuer modifierar delar av interaktionen, och poängterar att behovet av vidare forskning är stort. Syftet med studien är att undersöka hur anställningsintervjuer i videoformat upplevs av rekryterare i termer av det sociala samspelet, samt vilka implikationer som finns vid bedömning av kandidaten. Studiens resultat baseras på sex kvalitativa intervjuer med rekryterare, där insamlade data analyserats utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv. Resultatet tyder på att det finns en upplevd skillnad i vissa delar av interaktionen. Framförallt begränsas icke-verbal kommunikation och småprat, men även flytet och timingen försvåras i videointervjuer. Studien visar även att de största fördelarna anses vara att formatet är tidsbesparande och ger utrymme till ökad flexibilitet och den största nackdelen är svårigheter att känna in kandidaten, vilket försämrar helhetsupplevelsen. Till sist framkom att rekryterare anser sig själva ha goda möjligheter att bedöma kandidater vid videointervjuer, men att insamlade data indikerar på en upplevelse av både positiva och negativa aspekter.

Fler länder har under Covid-19-pandemin rapporterat att deras restriktioner har inneburit en ökning av våld i nära relation. I Sverige har socialtjänsten det yttersta ansvaret att erbjuda stöd och hjälp till en våldsutsatt kvinna. Under pandemin förväntas socialtjänsten att ge ett likartat stöd som innan pandemin trots de uppmaningar och restriktioner som utfärdats. Syftet med denna studie är således att undersöka hur socialsekreterare upplever sitt arbete med kvinnor som utsätts för våld i nära relation under rådande pandemi. Studien är baserad på material från åtta semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från olika kommuner i Sverige. Michael Lipskys (2010) teori om gatubyråkrati används för att undersöka och förstå socialsekreterarnas handlingsutrymme i relation till den våldsutsatta kvinnan under rådande pandemi. Vidare används Randall Collins (2004) teori om interaktionsritualer för att förstå sammanhanget som studiens socialsekreterare och de våldsutsatta kvinnorna befinner sig. Studiens resultat visar att socialsekreterarnas arbete karaktäriseras av flera aspekter, bland annat av den betydelse som motivations- och informationsarbetet har för att etablera en första kontakt med den våldsutsatta kvinnan samt hur en hög grad av handlingsutrymme krävs för att både kunna ge rätt stöd och upprätthålla en interaktionsritual med klienten. Covid-19-pandemin har förändrat socialsekreterarnas arbete genom att de inte längre kan ha fysiska möten i samma utsträckning som tidigare, vilket visar sig vara en förlust i deras yrkesroll. / Several countries have reported an increase in intimate partner violence during the Covid-19 pandemic due to their restricted measures to control the spread of the virus. In Sweden, the social services have the responsibility to offer services in the form of support and help to a woman subjected to intimate partner violence. During the Covid-19 pandemic, the social services are expected to provide similar services as before the pandemic, despite the issued exhortation and restrictions. The purpose of this study is to examine how social workers experience their work with women who are subjected to intimate partner violence during the Covid-19 pandemic. The study is based on data from eight semi-structured interviews with social workers from different municipalities in Sweden. Michael Lipsky’s (2010) theory about street-level bureaucracy is used to examine and understand the social workers’ discretion in relation to the abused women during the current pandemic. Furthermore, Randal Collins’ (2004) theory about interaction rituals is used to understand the context in which the social workers in this study and the abused women find themselves.  The results of the study show that the work of social workers is characterized by several aspects, including the importance of motivational and information work to establish a first contact with the abused woman and how a high degree of room for maneuver is required to both provide the right support and maintain an interaction ritual with the client. The Covid-19 pandemic has changed the work of social workers in that they can no longer have physical encounters to the same extent as before, proving to be a loss in their professional role.

Uppsatsens syfte är att närmare granska samverkansenheten Samba i Örebro och utifrån granskningen identifiera bärande funktioner i samverkansprocesser där barn och unga är i fokus. Samba som betyder Samverkansledning för barn och unga är en, av kommunen, särskilt inrättad samverkansenhet har efter sitt projektår 08/09 varit en permanent verksamhet i Örebro kommun. Enheten har sedan några år tillbaka en central och neutral lokal. För studien genomfördes 15 intervjuer och 2 mötesobservationer. Resultatet har analyserats och diskuterats utifrån både ett interaktionsperspektiv och ett organisationsperspektiv. De bärande funktioner som identifierats och som enligt studien kan antas bidra till att Sambas samverkansprocesser ofta blir lyckade är flera. Dels visar sig den neutrala och strukturerade Sambasamordnaren och det administrativa arbetet som den genomför, enligt studien vara funktioner av betydelse. Vidare identifieras också funktioner som den centrala och neutrala lokalen samt det ”fika” som erbjuds som viktiga för samverkansprocessen. I studien diskuteras också Sambas utmaningar där Sambas funktion jämfört med SIP-möten kan anses vara en utmaning. Resultaten av studien visar att en kombination av Samba och SIP oftast blir bäst. Detta med anledning av att den gemensamma SIP-dokumentationen uppfattas som värdefull, men att samverkansprocessen i övrigt helst hålls enligt Sambas modell. Slutligen diskuteras också några fler utmaningar som Samba kan stå inför och om en spridning av Sambakonceptet är möjlig / The purpose of the thesis is to examine the Samba collaborative unit in Örebro municipality more closely and to identify the supporting functions in collaboration processes where children and young people are the focus. Samba which means- cooperation management for children and young people is one of the municipality's specially established collaborative units, and after its project year 08/09, has been a permanent activity of the Örebro municipality. Since a few years back the unit is located in central and neutral premises. For the study, 15 interviews and 2 meeting observations were conducted. The results have been analyzed and discussed from both an interaction perspective and an organizational perspective. The identified supporting functions which, according to the study, can be assumed to contribute to Samba's collaboration processes are often successful are several. Partly, according to the study, the neutral and structured Samba coordinator and the administrative work that it carries out, prove to be important functions. Furthermore, functions such as the central and neutral premises as well as “the Swedish fika” that are offered as important for the collaboration process are also identified. The study also discusses Samba's challenges and where Samba's function compared to SIP meetings can be considered a challenge. The results of the study show that a combination of Samba and SIP is usually best. This is due to the fact that the joint SIP documentation is perceived as valuable, but that the collaboration process is otherwise preferably held according to Samba's model. Finally, we also discuss some more challenges that Samba may face and if a dissemination of the Samba concept is possible.

<p>Studien syftar till att undersöka upplevelsen av besvärligt beteende i arbetsgrupper. Detta har gjorts genom en kvalitativ undersökning på en arbetsgrupp bestående av fem nära samarbetande kollegor. Studien utgår från två huvudperspektiv; individ-och samspelsperspektivet. Utifrån perspektiven analyseras sedan undersökningens resultat.</p><p>Studien fokuserar på vilka individ-och samspelsfaktorer som ligger till grund för hur människor upplever besvärligt beteende. Det har funnits att projektioner, introjektioner, förförståelse, behov av struktur, skapandet av stereotyper, gruppens informella roller, normer, konflikter, interaktionsritualer samt känsloregler i gruppen påverkar vad som upplevs som besvärligt beteende.</p><p>Frågeställningarna som uppsatsen grundar sig på är följande:</p><p>-Vad upplevs som besvärligt beteende i arbetslivet?</p><p>-Varför upplevs dessa beteenden besvärliga?</p><p>Resultatet på vår första frågeställning har mynnat ut i en modell över vilka beteenden som upplevs besvärliga i arbetslivet. Modellen består av en fyrgradig skala och belyser vilka nivåer besvärligt beteende kan indelas i. I den första nivån inkluderas beteenden som upplevs som tillfälligheter. Den andra nivån avser beteenden som avviker från gruppens känsloregler. Modellens tredje nivå består av beteenden som hotar individens självbild och den fjärde och sista nivån innefattar beteenden som hotar gruppens självbild. Beteenden som kan inkluderas i varje nivå varierar utifrån individ-och samspelsfaktorer. Då modellen inte består av fasta beteenden utan generella nivåer, är modellen överförbar till andra arbetsgrupper.</p><p>Vår andra frågeställning besvaras utifrån likheter och olikheter i arbetsgruppen. Vi har kommit fram till att dessa måste agera under obalans ökar risken för att gruppmedlemmarna upplever beteenden som besvärliga. När obalansen finns upplevs likheter som något och olikheter skapar förståelse mellan gruppmedlemmarna. Beteenden upplevs alltså i större grad som besvärliga när likheter och olikheter är i obalans.</p>

Studien syftar till att undersöka upplevelsen av besvärligt beteende i arbetsgrupper. Detta har gjorts genom en kvalitativ undersökning på en arbetsgrupp bestående av fem nära samarbetande kollegor. Studien utgår från två huvudperspektiv; individ-och samspelsperspektivet. Utifrån perspektiven analyseras sedan undersökningens resultat. Studien fokuserar på vilka individ-och samspelsfaktorer som ligger till grund för hur människor upplever besvärligt beteende. Det har funnits att projektioner, introjektioner, förförståelse, behov av struktur, skapandet av stereotyper, gruppens informella roller, normer, konflikter, interaktionsritualer samt känsloregler i gruppen påverkar vad som upplevs som besvärligt beteende. Frågeställningarna som uppsatsen grundar sig på är följande: -Vad upplevs som besvärligt beteende i arbetslivet? -Varför upplevs dessa beteenden besvärliga? Resultatet på vår första frågeställning har mynnat ut i en modell över vilka beteenden som upplevs besvärliga i arbetslivet. Modellen består av en fyrgradig skala och belyser vilka nivåer besvärligt beteende kan indelas i. I den första nivån inkluderas beteenden som upplevs som tillfälligheter. Den andra nivån avser beteenden som avviker från gruppens känsloregler. Modellens tredje nivå består av beteenden som hotar individens självbild och den fjärde och sista nivån innefattar beteenden som hotar gruppens självbild. Beteenden som kan inkluderas i varje nivå varierar utifrån individ-och samspelsfaktorer. Då modellen inte består av fasta beteenden utan generella nivåer, är modellen överförbar till andra arbetsgrupper. Vår andra frågeställning besvaras utifrån likheter och olikheter i arbetsgruppen. Vi har kommit fram till att dessa måste agera under obalans ökar risken för att gruppmedlemmarna upplever beteenden som besvärliga. När obalansen finns upplevs likheter som något och olikheter skapar förståelse mellan gruppmedlemmarna. Beteenden upplevs alltså i större grad som besvärliga när likheter och olikheter är i obalans.