Att sprida kunskap är i allmänhet en komplicerad process då det både måste göras såväl teoretiskt som praktiskt och kan vara både tyst och explicit. Den teoretiska och explicita kunskapen anses vara lätt att överföra. Den kan förmedlas i ord och bild och är något som man kan läsa sig till via en rapport eller dylikt. Den praktiska eller den tysta kunskapen är däremot svårare att överföra, dels mellan individer i sig, men även mellan grupper och projekt. Rapporten har även behandlat hur man lär sig, bland annat genom erfarenhet och observation. Dock finns vissa lösningar som kan underlätta för att sprida kunskapen vidare. Hammarby Sjöstad är ett miljöanpassat stadsbyggnadsprojekt som är så gott som i slutskedet av projektet. Detta projekt har det gjorts en utvärdering och rapport på för att kunna dra lärdomar av och ta med sig till nya stadsbyggnadsprojekt. Norra Djurgårdsstaden är ett nytt miljöanpassat projekt i Stockholm som är i ett tidigt planeringsskede. Denna stadsdel bör ta med sig erfarenheter från bland annat Hammarby Sjöstad vid planeringen, men även senare under processens gång. Fokus ligger dock på planeringsskedet i denna rapport. Med denna rapport är därför att undersöka hur kunskapsöverföring sker mellan miljöanpassade stadsbyggnadsprojekt utifrån ett planeringsperspektiv och eventuella hinder som kan uppstå. Denna rapport handlar om kunskapsöverföring mellan stadsbyggnadsprojekt.   Vid fallstudien av dessa två projekt samt undersökning hur kunskapsöverföring i byggprojekt enklast överförs, kunde konstateras att arbeta i projekt är en viktig del vid erfarenhetsåterföring, bland annat på grund av ett sammanlänkat kommunikationsflöde och samarbete över gränserna, mellan olika aktörer osv. Utvärdering och uppföljning vara andra centrala delar att lära av Hammarby Sjöstad-projektet och använda i nya. En uppföljningsmodell har gjorts i Norra Djurgårdsstaden, men denna var inget som kunde bedömas om den var betydelsefull eller ej då arbetet med stadsdelen ej kommit så långt i processen. / Knowledge transfer in urban development projects is widely researched. Spreading knowledge is generally a complicated process since it has to be done both theoretically and practically and can be either tacit or explicit. The theoretical and explicit knowledge is considered to be easily transferred. It can be conveyed in words and pictures and make it understandable by reading an report for example. The practical or tacit knowledge is more difficult to transfer, between individuals, groups as well as projects. This report also discussed how to learn, such as through experience and observation. However, there are some solutions that can help transfer the knowledge. Hammarby Sjöstad is an environmental and urban area and development project in the final stage of the project. A report and assessment has been made on this project  in order to transfer the knowledge obtained into new urban development projects. Stockholm Royal Seaport is a new eco-friendly project in Stockholm, in an early planning stage. When developing this area experiences knowledgeable from development projects such as Hammarby Sjöstad, should be considered when planning but also later in the process. The focus is however on the planning phase in this report. This report is therefore meant to investigate closer on how knowledge transfer takes place between environmental urban development projects from a planning perspective, and analyzing obstacles that may arise.In the case study of these two projects an evaluation on how knowledge of the development project is most easily transferred, proved to be working on projects as a key part of the experience transfer, partly because of an interconnected flow of communication and cooperation across borders, between actors and so on. An assessment and follow-up model were other key elements when transferring knowledge from Hammarby Sjöstad to another similar project. A follow-up model has been made regarding Stockholm Royal Seaport, but the significance of this could not be made since the project has not yet reached that stage in the process.

En utvärdering kan göras på många olika sätt beroende på vad som önskas med den. Det kan bland annat vara önskvärt att ta reda på hur väl mål uppnåtts i ett stadsbyggnadsprojekt, eller så är syftet att undersöka arbetsprocessen för att blottlägga varför eventuella misstag gjorts. Utvärdering kan också användas för att kartlägga lärdomar och insikter som kan vara värdefulla i kommande projekt. I den här studien djupdyker vi i ämnet om utvärderingar kopplade till stora stadsbyggnadsprojekt i syfte att bidra med en förståelse för hur utvärdering sker i praktiken. Studien är uppdelad i två delar, en kvantitativ och en kvalitativ del. Inom den kvantitativa delen ämnar studien att bringa förståelse över hur vanligt förekommande utvärderingar är i Sveriges 50 största kommuner, vilka typer av utvärderingar som är vanligast, hur de finansieras samt vad de främsta anledningarna är till att inte utvärdera stadsbyggnadsprojekt. Denna del fungerar som ett bakgrundsunderlag för den kvalitativa delen som bidrar till att djupare undersöka specifika utvärderingar för att få svar på hur kommuner arbetar med utvärdering som verktyg för erfarenhetsåterföring till senare stadsbyggnadsprojekt samt belysa hur olika utvärderingar tillämpas inom stadsbyggnadsprojekt och hur de genererar olika resultat. Detta görs genom intervjuer och dokumentstudier kopplade till Bo01, Västra hamnen i Malmö och Kvillebäcken, Backaplan i Göteborg. Den kvantitativa studien kommer fram till att utvärdering i någon form görs i strax över hälften av kommunerna. Särskilt vanligt är det i de kommuner med fler än 90 000 invånare. Det är främst ex post-utvärderingar som genomförs men även utvärderingar som ämnar att belysa processarbetet är vanliga. Vidare är de främsta anledningarna till att utvärdering inte genomförs brist på tid eller erfarenhet. I den kvalitativa studien framgår det att den främsta ledstjärnan i samtliga utvärderingar är att de används som ett sätt för planeringen att skapa lärdomar snarare än att bedöma huruvida projekten anses vara lyckade eller misslyckade. Trots detta, är en genomgående tendens i alla utvärderingar att de skiljer sig på flera sätt. Vissa är specifika och utreder utvalda delar av projekt medan andra är mer generella i sin omfattning. Vem det är som har tagit initiativet skiljer sig också åt. Det går att se spår av alla fyra av Vedungs utvärderingsvågor i utvärderingarna men den fjärde vågen, den evidensbaserade, bedöms på det hela taget vara aningen mer framträdande.

Detta examensarbete består av en resiliensanalys av ett stadbyggnadsprojekt i området Ulleråker, straxsöder om Uppsalas stadskärna. Resiliensanalysen kan bidra med perspektiv till planeringen för att säkraUppsalas dricksvattenförsörjning då stadsbyggnadsprojektet, enligt programförslaget, är planerat attligga på känsliga delar av Uppsalas grundvattentäkt och därför riskerar att förorena grundvattnet.Området Ulleråker ligger inom zon för vattenskyddsområde. Resiliensanalysen har tidigare inte använts i stor utsträckning för planeringkontexten och metoden hardelvis kritiserats för brister i praktisk användbarhet. Examensarbetet ämnar därför till att fylla håletmellan teori och praktik och därför testa metoden på ett praktiskt planeringsfall (Ulleråker) och ommöjligt föreslå förbättringar för dess användbarhet. Dessutom ska examensarbetet bidra till denpraktiska fallstudien för Ulleråker där Sweco och Uppsala kommun får nya perspektiv kring vilkaaspekter som är relevant att inkludera i planeringen. Metoden följer Resilience Alliance praktikerns handbok ”Assessing Resilience in Social-EcologicalSystems: Workbook for Practitioners”, vilken används för att analysera systemet utifrån handbokensfem steg, inkluderat vägledande frågor. Det första steget fokuserade på att definiera systemgränser samtidentifiera huvudproblem. Det andra steget handlade om systemdynamik i form av den adaptiva cykelnoch önskvärda eller icke önskvärda systemlägen. Det tredje steget fokuserade på tvärvetenskapligasamverkansprocesser mellan andra system på högre och lägre nivåer. Det fjärde steget handlade omaktörssamverkan. Slutligen, i det femte steget, sammanfattades analysen och adaptiva lösningar försystemet diskuteras vilka kan användas för att bygga ett resilient system. Analysen avstadsbyggnadsprojektet Ulleråker gjordes utifrån tillgängligt underlag från planprocessen samtintervjuer av nyckelpersoner, och fokuserade på riskerna för grundvattentäkten och ytvattnet i Fyrisån. Slutsatserna från resiliensanalysen är att metoden är svår att använda i en komplex planeringkontextutifrån handbokens utformning och fokus på mindre komplexa system. Även om det finns vissabegränsningar i analysmetodens praktiska användbarhet finns det faktorer som kan bidra tillplaneringskontexten, t.ex. ett ökat systemtänkande (Ulleråker som system), risktänk kringtröskeleffekter (irreversibel förorening av grundvattentäkten) samt längre tidsperspektiv (framtidaosäkerheter). Modellen ball-in-the-basin med systemlägen är relevant för att förstå ett systems önskade,oönskade eller irreversibla förändring liksom den adaptiva cykeln för att systemet ständigt utvecklas.Dessutom är en viktig poäng med de tvärvetenskapliga interaktionerna att kunskapen från systemetsminne bör utnyttjas i större grad. Finns redan kunskapen inom kommunen bör det social-ekologiskasystemet mycket snabbare kunna återhämta sig och återgå till ett fungerande dricksvattensystem (högresystemnivå). Resiliensanalysen har också identifierat och diskuterat strategiska åtgärder, som skullekunna skapa ett mer resilient Ulleråker, bland annat i form av att öka samverkansprocesserna(governance) och att initiera förändring. Avslutningsvis är de viktigaste slutsatserna kopplade till de tre pelarna: Social-ekologiska system(systemtänk), komplexa adaptiva system (risker för tröskeleffekter och att utvecklingen inte alltså skerlinjärt och förutsägbar utan inkluderar stora osäkerheter) samt utveckling över skalor av tid och rum(långa tidsperspektiv, men också olika geografiska skalor). Eftersom det utifrån handbokens utformningkrävs kunskap kring resiliens från analysören och dessutom mycket tid och resurser som det sällan finnsgott om i planeringsprocessen bör dessa tre pelare, tillsammans med anpassningsbarhet,omställningsbarhet och specifik samt generell resiliens, implementeras i traditionell planering. / This master thesis contains of a resilience assessment of an urban development project in the area called Ulleråker, a bit south of the center of Uppsala city. The resilience assessment aims to give newperspectives for obtaining water security in Uppsala, since the program proposal affects sensitive areasof the groundwater aquifer of Uppsala and is posing risks of contaminating the ground water aquifer.The area of Ulleråker is highly sensitive and therefore secured by a water protection area. The resilience assessment has not earlier been used to a large extent in the urban planning context andthe method has earlier been criticized for lack of practical usefulness. The thesis aims to fill the gapbetween scientific studies of practical cases. The method is therefore used on a practical case (Ulleråker)and propose improvements connected to the usability. The thesis should also contribute to the case,Ulleråker, where Sweco and the municipality of Uppsala are given new perspectives of what should beimportant to consider in planning. The method is based on the Resilience Alliance’s workbook ”Assessing Resilience in Social-EcologicalSystems: Workbook for Practitioners”, which is used to analyze the system based in five steps, includingguiding questions. The first step of the workbook focused on defining the system and limiting the systemtogether with identifying main problems. The second step of the assessment focused on the systemdynamic exploring the adaptive cycle as well as desired and undesired system regimes. The third stagefocused on interactions between different hierarchical levels of time and scale. The fourth stage focusedon governance, and on how actors cooperate with decision-making. The last stage focused onsyntezeising the assessment findings and adaptive solutions for building resilience. The analysis ofUlleråker is based on already completed investigations and material from the planning process togetherwith interviews of main actors and is focused on risks connected to ground- and surface water. The conclusions are that the resilience assessment is hard to use in a planning context with theconformation of today. Even though there are difficulties, the assessment can contribute with factors asthe resilience thinking about social-ecological systems (Ulleråker as a system with social and ecologicalsystems interacting), risks of thresholds (contaminating the groundwater) and the longer timeperspective (future uncertainties), to the planning context. The model ball-in-the-basin with systemregimes are relevant to understand the systems desirable, undesirable or irreversible development andthe adaptive cycle for the constant development (adaptation and transformation) of the system. Anotherimportant aspect with the cross-scale interactions (between levels) are to a higher extent use the memoryof the system. If the knowledge already exists in the municipality, the social-ecological system wouldbe able to reorganize faster and return to a functional drinking water system (on higher level). Theresilience assessment has also identified strategic actions that possibly could create a more resilientUlleråker, by for example increase the governance and initiating change. In conclusion, the most important aspects of the assessment to bring in to the planning process are thethree aspects: Social-ecological system (resilience thinking), complex adaptive system (risks connectedto thresholds and non-linear development including uncertainties) and cross-scale interactionsdevelopment (long time perspectives and geographical scales). The conformation of the workbookrequires great knowledge about resilience from the assessor, and there are seldom enough time andresources available in the conventional process. The three aspects together with adaptability,transformability and specified and general resilience should be implemented in conventional planning.