<p>Leukemi är en livshotande sjukdom som drabbar cirka tusen vuxna personer i Sverige varje år. Patienter med leukemi behandlas i första hand med cytostatika för att sjukdomen ska gå i remisson och i vissa fall fortgår behandlingen med stamcellstransplantation för att ge möjlighet till förlängt liv eller bot av sjukdomen. Stamcellstransplantation innebär att man slår ut patientens benmärg och ersätter denna med ny benmärg. Syftet med studien var att beskriva upplevelser för och efter stamcellstransplantation hos patienter som diagnostiserats med leukemi. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 13 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet visar att patientens situation är komplex och att patienten tvingas handskas med fysiska, psykiska, sociala och existentiella upplevelser som ofta är påfrestande. Upplevelserna visade sig variera över tid och i intensitet. Mer forskning behövs inom området och då särskilt kvalitativ forskning. Kompetenshöjande utbildning för de sjuksköterskor som möter dessa patienter i sitt arbete skulle kunna bidra till ökad kvalitet på omvårdnaden.</p>

Leukemi är en livshotande sjukdom som drabbar cirka tusen vuxna personer i Sverige varje år. Patienter med leukemi behandlas i första hand med cytostatika för att sjukdomen ska gå i remisson och i vissa fall fortgår behandlingen med stamcellstransplantation för att ge möjlighet till förlängt liv eller bot av sjukdomen. Stamcellstransplantation innebär att man slår ut patientens benmärg och ersätter denna med ny benmärg. Syftet med studien var att beskriva upplevelser för och efter stamcellstransplantation hos patienter som diagnostiserats med leukemi. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 13 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet visar att patientens situation är komplex och att patienten tvingas handskas med fysiska, psykiska, sociala och existentiella upplevelser som ofta är påfrestande. Upplevelserna visade sig variera över tid och i intensitet. Mer forskning behövs inom området och då särskilt kvalitativ forskning. Kompetenshöjande utbildning för de sjuksköterskor som möter dessa patienter i sitt arbete skulle kunna bidra till ökad kvalitet på omvårdnaden.

When going through a stem cell transplantation a patient is forced to undergo protective isolation to inhibit risk of opportunistic infections related to the low leucocyte count as a result of aggressive pre-transplant chemotherapy treatment. Protective isolation has shown to have an impact on patient experiences during treatment and the aim of this study is to elucidate experiences of protective isolation of patients undergoing hematopoietic stem cell transplantation and to deduce patient perceptions of the role of nurses in protective isolation care. The presented study was performed as a mixed qualitative and quantitative survey at a hematopoietic ward in Sweden. Results were analyzed by Mayring (2000) and by descriptive frequency charts and show that patients in protective isolation experience alienation, necessity, safety and anxiety with regards to their protective situation. Considering the role of nurses patients perceive their role to be attendant, informant and acting as an executioner of medical implementations. To ensure best possible care consideration needs to be taken regarding patient experiences and in doing so nurses are equipped with tools when caring for the patient in isolated care. / Att genomgå för en stamcellstransplantation innebär att patienten till följd av behandlingen blir immunosupprimerad till en grad att skyddsisolering för patientens egen hälsa blir nödvändig. Skyddsisoleringen i samband med stamcellstransplantation kan pågå i veckor till månader i väntan på att behandlingen ska få effekt och nya stamceller bildas. Denna isolering påverkar patientgruppen och det är denna studies syfte att belysa hematologiska patienters upplevelser av isolering efter en stamcellstransplantation samt att undersöka uppfattningar om sjuksköterskans roll under tiden efter transplantationen. Genom en kvantitativ forskningsdesign med kvalitativa inslag har patienter på en hematologisk avdelning tagit del av en enkätstudie som analyserats enligt Mayring (2000) samt deskriptiva frekvenstabeller. Huvudresultaten visar att patienterna, i samband med isoleringen, upplever utanförskap, att isoleringen var en nödvändighet samt att isoleringen medförde trygghet eller oro. Patienterna uppfattar sjuksköterskans roll att vara närvarande och informationsbärande samt att innebära medicinskt utförande. För att kunna bedriva god vård för patientgruppen behöver hänsyn tas till de beskrivna upplevelserna och sjuksköterskan bör ta dessa patientupplevelser med sig i mötet med den skyddsisolerade patienten.

<p><strong>Introduktion:</strong> Synen är det viktigaste mediet genom vilket människan uppfattar omgivningen. Degenerativa processer som försämrar synen kan förbindas till ärftligt betingade eller degenerativa processer och mutationsfaktorer eller multifaktoriella degenerativa näthinnesjukdomar: retinitis pigmentosa, glaukom och åldersrelaterad makula degeneration. Forskarna har försökt förhindra utveckling av näthinnedegenerationen genom användning av stam- eller progenitorceller. Under differentiering och självförnyande processer utsöndrar dessa celler olika endogena tillväxtfaktorer: substanser som är aktiva vid cellens mognads- och reparationsprocesser. Att rädda och skydda celler från apoptos eller återskapa nya fotoreceptorer eller nervceller är forskarnas mål. Under de senaste 10 åren har man provat att ersätta förlorad syn med synproteser (biomimetisk utrustning).</p><p><strong>Syfte:</strong> Syftet med den här studien var att jämföra olika typer av terapier och beskrivna forskningsmetoder över stamcellsterapi vid diverse sjukliga tillstånd i ögat.</p><p><strong>Resultat:</strong> Stam- och progenitorceller kan skydda fotoreceptorer och nervceller från apoptos. De kan ha förmildrande effekt vid olika degenerativa tillstånd i ögat. Det finns fortfarande osäkerhet över möjligheten att transplanterade celler kan bilda tumörliknande strukturer. Det krävs mer forskning för att utesluta detta. I samodling med humana neurala progenitorceller (hNPC) var yttre nukleära lagret (ONL) mellan 10 % och 40 % tjockare, antalet fotoreceptorer som har överlevt signifikant större i båda testade grupper än vid kontrollen. Fotoreceptorers dödlighet har minskat med 30 % till över 50 % . Det är enormt svårt att kunna skapa från stamceller neuronceller som t.ex. Amakrina celler, bipolära celler och ganglionceller. Humana embryonala stamceller (hESC) differentierar bättre än vad musembryonala celler gjorde. Med synproteser som baseras på kvarstående näthinnemöjligheter har man kunnat återskapa en del av synen.</p><p><strong>Diskussion:</strong> Terapin med stamceller kan ha förmildrande effekter vid glaukomatösa förluster av ganglionceller. Närvaro av humana neurala progenitorceller (hNPC) minskar signifikant dödlighet hos fotoreceptorer och neuronceller men möjligheterna att återskapa redan förlorade näthinneceller är begränsade. Det finns fortfarande risk att transplanterade celler bildar tumörliknande strukturer i ögat. Plats och utvecklingsfas där transplantat hamnar spelar stor roll vid lyckad behandling. Det krävs mer forskning innan dessa terapier blir klinisk tillåtna.</p>

<p>Stamcellstransplantation är en behandling mot flera livshotande</p><p>sjukdomar, exempelvis leukemi. Sjukdomsförloppet och behandlingen</p><p>påverkar familjelivet under en lång tid och det finns begränsad</p><p>kunskap om hur det påverkar unga syskon. Det övergripande syftet</p><p>med studien var att undersöka hur donerande och icke-donerande</p><p>syskon upplever och reagerar på transplantationsprocessen. Utifrån en</p><p>kunskapsöversikt formulerades syfte och frågeställningar till en</p><p>mindre intervjustudie, fyra retrospektiva kvalitativa intervjuer med</p><p>tonåringar som donerat till ett syskon. Centralt i upplevelsen var det</p><p>omtumlande beskedet om sjukdomen, oro för syskonet och att det var</p><p>självklart att hjälpa sitt syskon. Översikten visade på att donatorer</p><p>löper en ökad risk för negativa konsekvenser, samtidigt kan det</p><p>upplevas som positivt att få bidra till syskonets tillfrisknande och ha</p><p>en aktiv del i behandlingen. Donatorer kan dock uppleva att de inte</p><p>har något annat val än att donera.</p>

Introduktion: Synen är det viktigaste mediet genom vilket människan uppfattar omgivningen. Degenerativa processer som försämrar synen kan förbindas till ärftligt betingade eller degenerativa processer och mutationsfaktorer eller multifaktoriella degenerativa näthinnesjukdomar: retinitis pigmentosa, glaukom och åldersrelaterad makula degeneration. Forskarna har försökt förhindra utveckling av näthinnedegenerationen genom användning av stam- eller progenitorceller. Under differentiering och självförnyande processer utsöndrar dessa celler olika endogena tillväxtfaktorer: substanser som är aktiva vid cellens mognads- och reparationsprocesser. Att rädda och skydda celler från apoptos eller återskapa nya fotoreceptorer eller nervceller är forskarnas mål. Under de senaste 10 åren har man provat att ersätta förlorad syn med synproteser (biomimetisk utrustning). Syfte: Syftet med den här studien var att jämföra olika typer av terapier och beskrivna forskningsmetoder över stamcellsterapi vid diverse sjukliga tillstånd i ögat. Resultat: Stam- och progenitorceller kan skydda fotoreceptorer och nervceller från apoptos. De kan ha förmildrande effekt vid olika degenerativa tillstånd i ögat. Det finns fortfarande osäkerhet över möjligheten att transplanterade celler kan bilda tumörliknande strukturer. Det krävs mer forskning för att utesluta detta. I samodling med humana neurala progenitorceller (hNPC) var yttre nukleära lagret (ONL) mellan 10 % och 40 % tjockare, antalet fotoreceptorer som har överlevt signifikant större i båda testade grupper än vid kontrollen. Fotoreceptorers dödlighet har minskat med 30 % till över 50 % . Det är enormt svårt att kunna skapa från stamceller neuronceller som t.ex. Amakrina celler, bipolära celler och ganglionceller. Humana embryonala stamceller (hESC) differentierar bättre än vad musembryonala celler gjorde. Med synproteser som baseras på kvarstående näthinnemöjligheter har man kunnat återskapa en del av synen. Diskussion: Terapin med stamceller kan ha förmildrande effekter vid glaukomatösa förluster av ganglionceller. Närvaro av humana neurala progenitorceller (hNPC) minskar signifikant dödlighet hos fotoreceptorer och neuronceller men möjligheterna att återskapa redan förlorade näthinneceller är begränsade. Det finns fortfarande risk att transplanterade celler bildar tumörliknande strukturer i ögat. Plats och utvecklingsfas där transplantat hamnar spelar stor roll vid lyckad behandling. Det krävs mer forskning innan dessa terapier blir klinisk tillåtna.

No description available.

ABSTRACT Multiple sclerosis (MS) is the leading cause of adult disability inSweden. Hematopoietic stem cell transplantation (HSCT) can be used as a treatment option for patients with MS where the disease has an aggressive course. The treatment is preceded by high-dose chemotherapy which lowers the patient's immune system. It is therefore of interest to study infectious complications associated with HSCT in this patient. Aim: The purpose of this study was to identify infection problems in this population associated with HSCT, and to study differences in infectious complications between this group and patients diagnosed with lymphoma who have undergone the same treatment.Method: The study was a retrospective descriptive study with quantitative data. A medical record review was conducted. The analysis of the results was used Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) version 19th Independent t-tests were used as the statistical analysis to measure the difference between two groups at the same time.Result: The results showed that there were differences in fever period. Patients with MS had a significantly longer fever period than patients with lymphoma. It did not affect the number of days in hospital. Patients with MS had a shorter period of neutropenia but significantly more positive blood cultures.Conclusion: Patients with MS who are treated with HSCT are at high risk of infection. The risk of infectious complications is greater than in patients treated for lymphoma. We need to consider this finding to the clinical management of patients with MS associated with HSCT.   “Keywords: multiple sclerosis, hematopoietic stem cell transplantation, infection, complicationn” / SAMMANFATTNING Multipel skleros (MS) är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos vuxna i Sverige. Hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT) kan användas som en behandlingsform för patienter med MS där sjukdomsförloppet är aggressivt. Behandlingen föregås av höga doser cytostatika vilket sänker patientens immunförsvar. Det är därför av intresse att studera infektionskomplikationer i samband med HSCT hos denna patientgrupp. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga infektionsproblematik hos patienter med MS i samband med HSCT samt att studera skillnader i infektionskomplikationer mellan denna grupp och patienter med diagnosen lymfom som genomgått samma behandlingsform. Metod: Studien var en retrospektiv deskriptiv studie med kvantitativ ansats. En journalgranskning genomfördes. I analysen av resultatet användes Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) version 19.  Oberoende t-test har använts som statistisk analys för att mäta skillnaden mellan två grupper vid samma tidpunkt. Resultat: Resultatet visade att det fanns skillnader i feberdurationens längd. Patienter med MS hade en signifikant längre feberperiod än patienterna med lymfom. Det påverkade dock inte antalet vårddagar. Patienterna med MS hade en kortare neutropeniperiod men signifikant fler positiva blododlingar. Slutsats: Patienter med MS som behandlas med HSCT löper stor risk för infektioner. Risken för infektionskomplikationer är inte mindre än hos patienter som behandlas för lymfom, utan större. Man behöver ta hänsyn till detta fynd vid den kliniska handläggningen av patienter med MS i samband med HSCT.   ”Nyckelord: multipel skleros, hematopoetisk stamcellstransplantation, infektion, komplikation”

Stamcellstransplantation är en behandling mot flera livshotande sjukdomar, exempelvis leukemi. Sjukdomsförloppet och behandlingen påverkar familjelivet under en lång tid och det finns begränsad kunskap om hur det påverkar unga syskon. Det övergripande syftet med studien var att undersöka hur donerande och icke-donerande syskon upplever och reagerar på transplantationsprocessen. Utifrån en kunskapsöversikt formulerades syfte och frågeställningar till en mindre intervjustudie, fyra retrospektiva kvalitativa intervjuer med tonåringar som donerat till ett syskon. Centralt i upplevelsen var det omtumlande beskedet om sjukdomen, oro för syskonet och att det var självklart att hjälpa sitt syskon. Översikten visade på att donatorer löper en ökad risk för negativa konsekvenser, samtidigt kan det upplevas som positivt att få bidra till syskonets tillfrisknande och ha en aktiv del i behandlingen. Donatorer kan dock uppleva att de inte har något annat val än att donera.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2007. / Härtill 4 uppsatser.