Universiẗat, Diss., 1990--Paderborn.

Bakgrund: I Sverige väntar för närvarande ca 800 personer på att få transplanteras med ett, eller flera organ. För dessa svårt sjuka människor är organtransplantation sista utvägen. En organdonation är en ovanlig företeelse och det behövs mer kunskap om olika aspekter av omvårdnad vid organdonation. Det finns ganska mycket forskning kring sjuksköterskors upplevelser i samband med organdonation. De flesta studier har emellertid fokuserat på intensivvårdssjuksköterskor, så det saknas kunskap om anestesisjuksköterskors upplevelser av organdonation. Syfte: Syftet var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser i samband med organuttagsoperationer från avlidna donatorer. Metod: Studien hade en kvalitativ design där data samlades in med hjälp av intervjuer som analyserades med innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att de intervjuade anestesisjuksköterskorna såg en uttagsoperation som en del i det dagliga arbetet. Det var en arbetsuppgift bland andra, och den utfördes på ett professionellt och värdigt sätt. Det framkom också en enighet om att det trots allt förekom utmaningar i processen. Slutsats: För anestesisjuksköterskorna i detta arbete, så upplevdes inte en uttagsoperation som något speciellt. Men det krävs fler studier som enbart handlar om anestesisjuksköterskors upplevelser i samband med organdonation. Och då helst i en annan kontext, för att på det viset kunna finna mer generaliserbara utvecklingsområden.

Kronisk njursvikt är ett tilltagande problem i världen, och allt fler är i behov av en ny njure. Levande njurdonatorer har en betydande roll att korta ner väntetiden för mottagaren. Erfarenheter har visat att mottagaren är mer prioriterad i omvårdnaden och det finns bristande kunskap om donatorns upplevelser av att donera. Syftet med litteraturstudien var att belysa donatorers upplevelser av omvårdnad vid njurdonation. Metoden var en litteraturstudie utförd enligt Polit och Beck (2017) niostegsmodell. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att söka fram de 18 artiklar som låg till grund för resultatet. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades enligt Polit och Beck (2017) granskningsmallar för kvalitativ och kvantitativ metod. Resultatet presenteras i sex kategorier; Information och stöd från hälso- och sjukvården, Oro för mottagaren, Stöd från närstående, Återhämtning och komplikationer, Förväntningar av donationen och Relationer. Slutsats: Donatorerna uppgav positiva och negativa upplevelser av donationsprocessen. Positiva upplevelser kunde vara en starkare relation till mottagaren och familjen samt att donatorerna stärktes på ett på ett personligt plan. De negativa upplevelser som beskrevs var till exempel avsaknad av information eller att de kände sig förbisedda och inte fick den uppföljningen de önskat. Det är viktigt att värdesätta och inte glömma bort omvårdnaden till denna patientgrupp då donatorerna gör en stor insats för den njursjuke.

<p>Stamcellstransplantation är en behandling mot flera livshotande</p><p>sjukdomar, exempelvis leukemi. Sjukdomsförloppet och behandlingen</p><p>påverkar familjelivet under en lång tid och det finns begränsad</p><p>kunskap om hur det påverkar unga syskon. Det övergripande syftet</p><p>med studien var att undersöka hur donerande och icke-donerande</p><p>syskon upplever och reagerar på transplantationsprocessen. Utifrån en</p><p>kunskapsöversikt formulerades syfte och frågeställningar till en</p><p>mindre intervjustudie, fyra retrospektiva kvalitativa intervjuer med</p><p>tonåringar som donerat till ett syskon. Centralt i upplevelsen var det</p><p>omtumlande beskedet om sjukdomen, oro för syskonet och att det var</p><p>självklart att hjälpa sitt syskon. Översikten visade på att donatorer</p><p>löper en ökad risk för negativa konsekvenser, samtidigt kan det</p><p>upplevas som positivt att få bidra till syskonets tillfrisknande och ha</p><p>en aktiv del i behandlingen. Donatorer kan dock uppleva att de inte</p><p>har något annat val än att donera.</p>

Organdonation är av stor vikt för den enskildes hälsa och transplantationskirurgin har utvecklats snabbt och har under senare tid ökat. Donationsoperationen är en emotionellt påfrestande utmaning för operationssjuksköterskor och en ökad insikt och kunskap inför hur detta kan påverka kan få dem stå bättre rustade inför denna utmaning. Operationssjuksköterskorna upplever stress, oro, tvivel och sorg och känner sig ofta tvungna att hyposensibilisera sig inför donationsoperationen för att orka med att delta. Samarbetet med transplantationsteamen upplevs svårt. Operationssjuksköterskorna upplever brist på förståelse av hjärndödsbegreppet och känner tvivel på att donatorn verkligen är död när operationen startar. De oroar sig även över att de närstående ska tycka att de utfört en avskyvärd handling.

Stamcellstransplantation är en behandling mot flera livshotande sjukdomar, exempelvis leukemi. Sjukdomsförloppet och behandlingen påverkar familjelivet under en lång tid och det finns begränsad kunskap om hur det påverkar unga syskon. Det övergripande syftet med studien var att undersöka hur donerande och icke-donerande syskon upplever och reagerar på transplantationsprocessen. Utifrån en kunskapsöversikt formulerades syfte och frågeställningar till en mindre intervjustudie, fyra retrospektiva kvalitativa intervjuer med tonåringar som donerat till ett syskon. Centralt i upplevelsen var det omtumlande beskedet om sjukdomen, oro för syskonet och att det var självklart att hjälpa sitt syskon. Översikten visade på att donatorer löper en ökad risk för negativa konsekvenser, samtidigt kan det upplevas som positivt att få bidra till syskonets tillfrisknande och ha en aktiv del i behandlingen. Donatorer kan dock uppleva att de inte har något annat val än att donera.

Introduktion: Under de senaste decennierna har organdonation genomgått en snabb utveckling. Tack vare utvecklade operationsmetoder samt ny avancerad teknik har fler människoliv kunnat räddas.I sin profession strävar operationssjuksköterskor för att bevara patientens autonomi, integritet och värdighet. Vid en organdonationsoperation strävar operationssjuksköterskor även för att bevara vitaliteten i de organ som skadoneras. Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser i samband med organdonationsoperationer med hjärndöd donator. Metod:Litteraturstudie som följer Polit &amp; Becks (2012) niostegsmodell.Databaserna CINAHL och PubMed användes i litteratursökningen. Totalt resulterade sökningarna i tio artiklar som sedan granskades. Nio artiklar inkluderades i studiens resultat. Åtta av artiklarna var kvalitativa och en var kvantitativ artikel. Resultat: Ett tema ”Ett liv slocknar medan ett annat räddas”och fyra kategorier utifrån operationssjuksköterskors upplevelser identifierades: emotionella upplevelser,copingstrategier för att klara av organdonationsoperationer, samarbetet med transplantationsteamet och övrig operationspersonal samt upplevelser om donatorn och dennes närstående. Konklusion: Genom att agera professionellt och fokusera på själva operationsförfarandet kunde operationssjuksköterskor stöta bort sina egna känslor och genomföra organdonationsoperationen. Trots att en organdonationsoperation upplevdes av operationssjuksköterskor som en stressig och utmanande arbetsuppgift, satte de sina egna känslor åt sidan och samarbetade med de övriga i operationsteamet. De handlade med respekt och empati gentemot den hjärndöde donatorn. / Fakulteten för hälsa, natur och teknikvetenskap

Würzburg, Univ., Diss., 2009.

Techn. Universiẗat, Diss., 1999--Berlin.

Techn. University, Diss., 2003--Berlin.