Denna uppsats är en empirisk studie av mänskligt skelettmaterial från en hällkistegravplats från Sundre, Gotland. Syftet med uppsatsen är att analysera materialet för att diskutera hälsan hos individerna. Analysen genomförs på det osteologiska materialet för att fastställa eventuella patologier och andra förändringar på skelettet. En diskussion om individernas hälsa framförs efter resultat från analyserna av de mänskliga kvarlevorna för att överlägga huruvida det är möjligt att avgöra hälsa genom enbart osteologiska material. Bronsålder är den huvudsakliga tidsperioden som diskuteras, men med 14C dateringar som gjorts på ett antal benfragment kan man se en kontinuerlig återanvändning av gravplatsen från senneolitikum till vikingatid. I materialet observeras både barn och vuxna i olika åldrar som diskuteras tillsammans med skeletala förändringar i form av aktivitet och sjukdom. Den huvudsakliga diskussionen om hälsa framförs baserat på detta och har resulterat i en slutsats om att hälsan var förhållandevis god under bronsåldern. / This paper is an empirical study of human skeletal material from a stone cist burial site from Sundre, Gotland. The purpose of the essay is to analyze the material to discuss the health of individuals. The analysis is carried out on osteological material to determine any pathologies and other changes on the skeleton. A discussion of the health of the individuals is presented following results from the analyzes of the human remains to consider whether it is possible to determine health through osteological materials alone. The Bronze Age is the main time period discussed, but with 14C dating made on a number of bone fragments, a continuous reuse of the burial site from the Late Neolithic to the Viking Age can be seen. In the material, both children and adults of different ages are observed, which are discussed together with skeletal changes in the form of activity and disease. The main discussion of health is advanced based on this and has resulted in the conclusion that health was relatively good during the Bronze Age.

Denna uppsats undersöker Storsudret, Gotlands sydligaste udde, i ett övergripande perspektiv av landskapet och dess geografiska egenskaper, samt Sundre socken för en lokal analys av fornlämningar och människorna i området. Sydvästligast ligger Hoburgen, en klint eller klippa som har satt spår i den gotländska kulturen på flera olika sätt. Baserat på studerandet av kartor, analys av ett osteologiskt material samt etymologiska kopplingar till Hoburgen målar detta arbete en nyanserad bild av platsen och människorna däri. Genom att studera dessa aspekter kommer vi närmare att förstå människornas relation till platsen genom tiderna och varför man valt att återkomma och återbruka forna tiders gravplatser. / This thesis examines Storsudret, Gotland’s southernmost peninsula, through an overview perspective of the landscape and its geographical features, as well as Sundre parish for a local analysis of ancient monuments and the people in the area. The south-westernmost point is Hoburgen, a cliff that has left an imprint in the Gotlandic culture in various ways. Through the study of maps, analysis of osteological remains, and etymological connections to Hoburgen, this thesis demonstrates a nuanced picture of the place and the people within. By studying these aspects, we come closer to understand people’s relationship to the landscape throughout the ages and why they chose to return to it and reuse ancient burial sites. / Gotland under det 3:e årtusendet f.Kr.