Inom inredningsarkitektur har utvecklingen av stuckaturornament, jämfört med annan form av ornamentik, varit förhallandevis stillastående efter modernismen. Jag vill leta efter ett nytt formspråk – bortom den klassiska stuckaturen som avbildar prunkande grönska och druvklasar, och bortom den modernistiska stuckaturen som endast är underställd funktioner som att bygga in armaturer eller sprida ljus. På så vis vill jag, för mig själv och för andra, synliggöra möjligheter i stuckaturen som på många sätt fallit i glömska. Möjligheter att skulptera och skapa helt unika stämningar i rum. / The development of stucco ornamentation, compared with other forms of ornament in interior design, has been relatively static after modernism. I want to search for a new idiom, beyond classical stucco depicting verdant greenery and bunches of grapes, and beyond modernist stucco that is reduced to only fulfilling such functions as embedding armature or spreading light. In this way I want to reveal to myself and others the possibilities provided by stucco, in many ways a forgotten art. The possibilities of sculpting and creating completely unique moods in rooms.

Genom en undersökning i stuck har jag funderat över stuckaturens plats i vår samtid. Jag har skulpterat rummet och gett det nya kvalitéer, samtidigt som jag utforskat relationen mellan människan och rummet. Många rum som byggs idag kan liknas vid vita kuber. Jag har i det här arbetet utforskat stuckaturens potential att luckra upp dessa rum och därigenom påverka upplevelsen av rummet. Jag har ifrågasatt hierarkier kring smak. Vems smak syns i offentligheten? Genom att förhålla mig till vardagen har jag strävat efter att låta spår eller anspelningar av människor ta plats i våra offentliga rum. Genom att observera människors beteende har jag hittat en vardags ritual, bärandet av kassar, och genom den försökt lyfta något mänskligt och vardagsnära i rummet.