Addiction is a national problem in the United States that impacts public health and social and economic welfare. The purpose of this case study was to identify barriers that impede treatment and hinder the success of client recovery from addiction. The research question focused on social work clinicians' perceptions of barriers to effective treatment with substance abuse clients in Coastal South Mississippi. The theoretical framework for this research was the reasoned action theory. Data was collected from a focus group, personal interviews, and the review of literature. Purposeful sampling was used to select 13 social workers for interviews and for a focus group. The social workers needed to have obtained a bachelor or higher degree and a minimum of one year professional experience working with substance abuse clients. Data analysis was conducted by evaluating transcripts of audio recordings from the focus group. The results were then further developed using common words and phrases among the participants to assist in the development of themes. Three themes emerged from this research study: the counselor attitudes/perceptions to treatment, client identified barriers to successful treatment, and the identification of environmental barriers to treatment. The findings of this study might bring about social change by helping social workers to identify factors that influence substance abuse treatment delivery and adapt successful treatment approaches to serve clients by providing social workers with the knowledge and awareness of practitioners' perceptions on treating substance abuse clients. This should lead to enhanced clinical practices by empowering treatment outcomes for the benefit of substance abuse clients.

Class of 2014 Abstract / Specific Aims: To show that Suboxone is more effective than no MAT (Medically Assisted Treatment) in opioid dependence. Additionally, that Suboxone is as effective as methadone in MAT. Methods: This study was a retrospective chart review of probationer’s case files at The Pima County Adult Probation Office. Treatment groups included: Suboxone (n=16), methadone (n=15), and no MAT control group (n=15). The total sample size was 46 probationers. The primary dependent variables were the number of negative events and time to a negative event (i.e. missed/positive urinalysis, violation of terms of probation). The secondary outcome variables were the number of positive events and time to a positive event (i.e. finding employment, documented social/family improvement). Data analysis utilized chi-square for categorical data while t-tests were used for continuous data. Main Results: 46 probationers of Pima County with violations related to possession or use of an opioid substance were analyzed. No significant differences were found between Suboxone and placebo (no MAT) for any of the four outcomes (number of negative events p=0.82; time to first negative event p=0.41; number of positive events p=0.93; time to first positive event p=0.45). No significant differences were found between Suboxone and methadone as well (number of negative events p=0.34; time to first negative event p=0.52; number of positive events p=0.93; time to first positive event p=0.56). Conclusion: This study found no statistically significant differences between no MAT and Suboxone nor Suboxone and methadone. Differences in baseline characteristics between groups were found that could characterize the Suboxone group as being more severely ill.

Opioid abuse and addiction affects more than 2.4 million people in the United States. Medication assisted treatment (MAT), in combination with counseling, is recognized as the most effective treatment for patients with opioid dependence and abuse. Although MAT is considered the most effective treatment, previous research has found clinically significant weight gain with methadone. The purpose of this study was to determine if hedonic eating behaviors, sugar cravings, and addictive like eating was related to weight gain in opioid addicted patients receiving methadone and buprenorphine/naloxone (Suboxone™). Hedonic eating behaviors were measured using three validated surveys. Following survey collection, a chart review was completed to determine weight changes over time. One hundred twenty surveys were completed and 113 were analyzed. No differences were found between the medication groups in terms of mean age, weight at entry, BMI at entry, race, sex, and Hepatitis C status. A subset of 39 participants was analyzed for weight changes during treatment. There were no differences in food addiction scores, hedonic eating behaviors, and food cravings between the medication groups. We found significant weight gain in patients receiving methadone and no weight changes for those receiving Suboxone™. Weight gain in methadone maintenance does not appear to be related to addictive like eating, food craving, or hedonic eating. This research suggests that weight gain seen in methadone maintenance for opioid addiction treatment is related to something other than hedonic eating behaviors. Clinically significant weight gain should be considered when prescribing methadone for opioid addiction.

Deaths from opioid overdose have increased dramatically in the past decade, representing an epidemic in the United States. For individuals with opioid use disorder (OUD), agonist medications such as methadone and buprenorphine represent an evidence-based treatment that has been shown to reduce opioid-related morbidity and mortality. Historically, the provision of buprenorphine treatment in office-based settings has relied on frequent in-person contact, which influenced patients’ access to and retention in care. However, in response to the COVID-19 pandemic, providers of office-based buprenorphine treatment rapidly adapted their care processes, increasingly relying on telemedicine visits. This dissertation employed mixed methods to study the implementation and effectiveness of telemedicine in office-based buprenorphine treatment provided in safety-net settings, or those that provide health services to patients regardless of their ability to pay. Qualitative methods were used to explore provider and patient experiences with the use of telemedicine in an office-based buprenorphine treatment clinic associated with an academic safety-net hospital, while quantitative methods were used to examine the effects of telemedicine adoption on outcomes for patients with OUD attending federally-qualified health centers (FQHCs) in Massachusetts. Results from provider interviews indicated the implementation of telemedicine in office-based buprenorphine treatment precipitated openness to more flexibility in care practices, though providers expressed concerns regarding telemedicine and related adaptations that centered around patient safety. Results from patient interviews indicated telemedicine enabled engagement in care, though patients differed in their views on: 1) the appropriateness of telemedicine based on one’s stage of recovery, 2) how telemedicine impacted their relationships with providers, and 3) their preferences for telemedicine visits moving forward. Results from both patient and provider interviews indicated safety-net patient populations experienced unique challenges when using telemedicine, particularly due to difficulties with technology and privacy. Finally, results from the quasi-experimental study of telemedicine adoption across a network of FQHCs indicated it was associated with: 1) increases in all-cause and OUD-related outpatient care engagement, 2) increases in retail buprenorphine fills and days supplied, and 3) either no changes or decreases in all-cause and OUD-related emergency department visits and inpatient admissions. These findings suggest telemedicine has the potential to improve patients’ engagement in office-based buprenorphine treatment while not compromising safety; however, qualitative data emphasizes the perceived benefits of hybrid, patient-centered approaches to care, particularly in safety-net settings. Overall, results of this dissertation support the maintenance of changes to policy and practice that facilitate the use of telemedicine in office-based buprenorphine treatment beyond the COVID-19 public health emergency. / 2025-01-03T00:00:00Z

<p> </p><p>Detta är en kvalitativ studie med en utvärderande ansats av samverkansprojektet läkemedelsassisterad underhållsbehandling i Hudiksvalls kommun (LMAB). Ett samverkansprojekt mellan socialtjänsten och psykiatrin som har som mål att hjälpa människor med långvarigt missbruk av opiumrelaterade<strong> </strong>droger. Studien är inte en traditionell utredning där effekter och resultat mäts, utan tanken är att försöka förstå samverkan i kontexten av en interorganisatorisk process. Genom att få bättre kunskap och förståelse för fenomenet samverkan som sådant kan förhoppningsvis mera generella lärdomar dras av projektet.</p><p>Syftet med studien är att undersöka hur den faktiska samverkan mellan deltagarna i LMAB-projektet fungerar. Deltagarna eller aktörerna är en projektledare och en socialsekreterare på socialtjänsten, överläkaren och personal på psykiatrin samt klienter som är med i programmet. Jag kommer även att innefatta omvärlden i studien. En omvärld som bland annat inkluderar några politiker i kommunen och en röst från en ideell organisation i samhället. Utifrån syftet kommer frågeställningarna i studien att, genom tematiserade semistrukturerade intervjuer och en fokusgruppsintervju, undersöka hur deltagarna upplever samverkan när det handlar om lagar och regelverk, synsätt, kunskapstraditioner samt hur omvärlden upplever och påverkar samverkansprojektet. Det teoretiska angreppssättet i studien är den nyinstitutionella organisationsteorin som ger begreppet samverkan en teoretisk grundram genom att beskriva, ange orsaker och förklaringar till hur vi kan analysera och förstå de olika mekanismer som kan generera problem i samverkansprojekt där ett antal olika aktörer från skilda människovårdande organisationer och omvärlden är inblandade.</p><p>Ett av de övergripande målen för LMAB-projektet är att genom samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten implementera <em>läkemedelsassisterad underhållsbehandling vid långvarigt opiumrelaterat narkotikamissbruk</em> (LAB) i kommunens reguljära verksamhet. (LMAB är projektnamnet för LAB i Hudiksvall). Sett till detta mål har projektet nått målet genom att LAB samordnats och blivit en del av beroendecenters verksamhet i lokalerna på Käppuddsgatan 4b i Hudiksvall samt att den konkreta läkemedelsbehandlingen sker på psykiatriska avdelningen tio på sjukhuset. Det finns en klar och tydlig projektledning genom en engagerad projektledare och mycket intresserade övriga deltagare. Att det mellan deltagarna finns en rak och öppen kommunikation är också en gynnande förutsättning för fortsatt framgång för projektet.</p><p>Analysen och resultatet visar att det som generellt gäller för de flesta samverkansprojekt även gäller för LMAB-projektet. Även om samverkan fungerar bra finns det problem under ytan och plats för förbättringar. Några hämmande faktorer för samverkan visade sig vara skillnader bland deltagarna i synsätt, olika regelverk, skillnad i ansvar och beslutsmandat jämte olika kunskapstraditioner. Andra hämmande faktorer var att klienterna ansåg att de psykosociala åtgärderna inte fungerar fullt ut och att omvärldens negativa syn på projektet kan påverka samverkan negativt och i förlängningen klienters fortsatta överlevnad.</p>

Detta är en kvalitativ studie med en utvärderande ansats av samverkansprojektet läkemedelsassisterad underhållsbehandling i Hudiksvalls kommun (LMAB). Ett samverkansprojekt mellan socialtjänsten och psykiatrin som har som mål att hjälpa människor med långvarigt missbruk av opiumrelaterade droger. Studien är inte en traditionell utredning där effekter och resultat mäts, utan tanken är att försöka förstå samverkan i kontexten av en interorganisatorisk process. Genom att få bättre kunskap och förståelse för fenomenet samverkan som sådant kan förhoppningsvis mera generella lärdomar dras av projektet. Syftet med studien är att undersöka hur den faktiska samverkan mellan deltagarna i LMAB-projektet fungerar. Deltagarna eller aktörerna är en projektledare och en socialsekreterare på socialtjänsten, överläkaren och personal på psykiatrin samt klienter som är med i programmet. Jag kommer även att innefatta omvärlden i studien. En omvärld som bland annat inkluderar några politiker i kommunen och en röst från en ideell organisation i samhället. Utifrån syftet kommer frågeställningarna i studien att, genom tematiserade semistrukturerade intervjuer och en fokusgruppsintervju, undersöka hur deltagarna upplever samverkan när det handlar om lagar och regelverk, synsätt, kunskapstraditioner samt hur omvärlden upplever och påverkar samverkansprojektet. Det teoretiska angreppssättet i studien är den nyinstitutionella organisationsteorin som ger begreppet samverkan en teoretisk grundram genom att beskriva, ange orsaker och förklaringar till hur vi kan analysera och förstå de olika mekanismer som kan generera problem i samverkansprojekt där ett antal olika aktörer från skilda människovårdande organisationer och omvärlden är inblandade. Ett av de övergripande målen för LMAB-projektet är att genom samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten implementera läkemedelsassisterad underhållsbehandling vid långvarigt opiumrelaterat narkotikamissbruk (LAB) i kommunens reguljära verksamhet. (LMAB är projektnamnet för LAB i Hudiksvall). Sett till detta mål har projektet nått målet genom att LAB samordnats och blivit en del av beroendecenters verksamhet i lokalerna på Käppuddsgatan 4b i Hudiksvall samt att den konkreta läkemedelsbehandlingen sker på psykiatriska avdelningen tio på sjukhuset. Det finns en klar och tydlig projektledning genom en engagerad projektledare och mycket intresserade övriga deltagare. Att det mellan deltagarna finns en rak och öppen kommunikation är också en gynnande förutsättning för fortsatt framgång för projektet. Analysen och resultatet visar att det som generellt gäller för de flesta samverkansprojekt även gäller för LMAB-projektet. Även om samverkan fungerar bra finns det problem under ytan och plats för förbättringar. Några hämmande faktorer för samverkan visade sig vara skillnader bland deltagarna i synsätt, olika regelverk, skillnad i ansvar och beslutsmandat jämte olika kunskapstraditioner. Andra hämmande faktorer var att klienterna ansåg att de psykosociala åtgärderna inte fungerar fullt ut och att omvärldens negativa syn på projektet kan påverka samverkan negativt och i förlängningen klienters fortsatta överlevnad.

No description available.

No description available.