Vad det innebär att vara svensk yrkesofficer i det militära har förändrats radikalt under de senaste decennierna. Förändringar i uppgift från den politiska makten har medfört nya arbetsuppgifter, en ny organisation och ökat deltagande i internationella insatser. Detta har medfört en utveckling av vilka uppgifter som en militär bör kunna hantera, med hjälp av vilka medel samt vilka karaktärsdrag som främjar framgång i arbetet. I samband med denna utveckling talas det om begreppet professionell autonomi, det handlingsutrymme politikerna ger officerarna att utföra sina uppgifter. I denna uppsats undersöks svenska officerares upplevda professionella autonomi i deras arbete under det svenska bidraget till Afghanistaninsatsen. Undersökningen utförs med stöd i två operationaliserade idealtyper utvecklade från teorier av Julia Evetts, som beskriver den organisatoriska spänning som den svenska officerskåren lyder under; å ena sidan en externt styrd professionalism där de professionella normerna bestäms av den politiska makten, och å andra sidan en internt styrd professionalism där de professionella själva styr över och formulerar de professionella normerna. Resultatet av undersökningen talar på organisatorisk nivå till fördel för den externt styrda professionalismen men på en individnivå visar resultatet att officerarna själva styr över de professionella normerna. Vad som även är avgörande är den förmåga de använder givet det handlingsutrymme de blivit tilldelade.

This thesis, an environmental history of a selected number of Swedish military training environments, is based on observation of military landscapes with a permanent presence of military-related objects and activities, all of which leave their traces in the environment, and how continued military activity is legitimised with environmental arguments. By also observing military policies and documents, I look into how the Swedish military frame their own training environments, and how ‘environmentalist’ discourses is adopted to justify past and present activities. The military landscapes must also be considered in a wider context of geopolitics and security; hence I also include an historical analysis of military land appropriation and defense policy in Sweden. An important contribution with this thesis, besides provide a Swedish context to studies of military landscapes, lies also in testing a historical ecological framework in analyses and methods when approaching research on military landscapes, as I consider this thesis as a pilot-project on Swedish military landscapes providing incentives for further studies. The Swedish military landscapes studied in this thesis have both a centennial and decadal presence of military activities. Some training sites such as Marma and Revinge, which are also Natura 2000 areas, have had a military presence since the 19th century, and the various military structures and buildings promote a kind of military biography, an identity tied to landscapes, reinforcing military presence. The presentation of military sites as ecological refuges for rare species and habitats is evident in the management plans for the studied landscapes. The way military space is understood, legitimised and produced from the perspectives of the military policy level is, as I will argue, centred on two core motivations. First, it is that military presence in a landscape is the product of a militarisation processes, considering a geopolitical context and defense policies. The military presence has long-term effects in form of an alteration of physical nature and development of a high biodiversity. Second, the long-term positive effects, enhances an environmentalist discourse within the military when it comes to legitimise past and present military space, and to justify a continued military presence in a landscape. / Denna uppsats, en miljöhistoria av ett utvalt antal svenska militära övningsområden, är baserat på en observation av militära landskap med en permanent närvaro av militärrelaterade objekt och aktiviteter vilka lämnar sina spår i miljön, och hur fortsatt militär aktivitet legitimeras genom miljöargument. Jag analyserar militära riktlinjer och dokument, för att se på hur svensk militär förhåller sig till dess övningsområden, och hur diskurser om miljövård används för att motivera fortsatt militär aktivitet. De militära landskapen bör studeras i en större geopolitisk säkerhetskontext; därför inkluderar jag också en historisk studie av svensk försvarspolitik och militära markanskaffningar. En viktig insats med denna uppsats, förutom att bidra med en svensk kontext till militära landskapsstudier, är att testa ett historiskt-ekologiskt ramverk i analys och metod vid studier av militära landskap då jag anser att denna uppsats är ett pilot-projekt för militära landskapsstudier i Sverige och ger incitament till vidare forskning i ämnet.   De svenska militära landskapen som studeras här har upp till en hundraårig närvaro av militär aktivitet. Vissa övnings- och skjutfält såsom Marma och Revingehed, vilka också är Natura 2000- områden, har haft militär aktivitet sedan slutet av 1800- talet, och de varierande militära ytorna och byggnaderna främjar en militär biografi, en identitet knuten till landskapet, vilken förstärker fortsatt militär närvaro. Presentationen av de militära fälten som ekologiska refuger av sällsynta arter och habitat är uppenbar i skötsel- och vårdplanerna av de studerade landskapen. Sättet som det militära landskapet förstås, legitimeras och produceras ur militärperspektiv i policy och dokument är, som jag kommer argumentera, koncentrerade kring två faktorer. För det första, militär närvaro i ett landskap är ett resultat av en militariseringsprocess baserat på en geopolitisk kontext och försvarsbeslut. Militär närvaro har en långsiktig effekt i form av en förändring av den fysiska naturen och utvecklingen av en biologisk mångfald. För det andra, de långsiktiga positiva effekterna underbygger en naturvårdsdiskurs inom militären när det kommer till att motivera dåtida och nuvarande militär landskapsanvändning, och för att rättfärdiga en fortsatt militär närvaro.