Inom svensk säkerhetspolitik har Ryssland varit ett säkerhetshot som har funnits på dagordningen och debatterats flitigt under de senaste decennierna. Med dagens perspektiv kan det fastslås att Sverige har agerat trögt och långsamt på Rysslands ambition att växa till stormakt igen. Studiens syfte är att visa hur den ryska hotbilden mot Sverige kommunicerats mellan 2008–2022 i officiella dokument som har varit vägledande för att utforma svensk försvars- och säkerhetspolitik. Genom att använda Buzan et al. säkerhetiseringsteori och studera ett retrospektivt perspektiv har studien bidragit till forskning om varför somliga säkerhetshot blir säkerhetiserade medan andra inte.  Sammanfattning av studiens resultat kan bekräfta resonemanget om att militära frågor har normaliserats på politikerområdet under perioden 2008–2022. Motviljan till säkerhetisering av Ryssland kan bero på nya vidgade säkerhetsbegrepp som cyberkrigföring, informationspåverkan, terrorism, vilka har ersatt de traditionella militära hoten. De nya bredare hoten hamnar ofta inom det civila samhället vilket utmanar det dagliga och fredstida samhället, vilket också kan leda till att ansvaret och de ekonomiska resurserna för att omhänderta dessa problem hamnat på fler civila myndigheter och inte bara försvaret. Sveriges säkerhetspolitik har genomgående under perioden haft stark koppling till den globala säkerheten, där internationell säkerhet har haft företräde framför nationell säkerhet. Studien visar att det har skett en förändrad syn på och utveckling av, Sveriges militärgeografiska område under åren 2008–2022 vilket kan ha påverkat synen på säkerhetshot inom svenskt närområde.

Is the credibility of today's Swedish security policy under question? Through two world wars and the years that followed Sweden has invoked a policy of neutrality and military nonalignment. This policy has come to be perceived as an integral part of the Swedish national identity. Is it possible then that Sweden’s past and present strategic narratives could be contested? This thesis investigates whether or not there is consistency in the narratives expressed by both right wing Swedish governments and socialist Swedish governments. The narratives of both parties are examined during two separate eras of history; the Cold War era of the 1980s is compared with the current more globalized era of the 2010s. A constructivist perspective is utilized in the analysis and a narrative analysis is applied. The results show that there has been significant consistency in the narratives of Swedish security policy from both right wing and socialist governments. There is much greater variation shown between the two eras than there is between the two parties themselves. / Är dagens svenska säkerhetspolitik trovärdig eller omstridd? Allt sedan världskrigen har svenska regeringar förhållit sig till en grundläggande idé om svensk neutralitet och alliansfrihet. Denna politik har kommit att betraktas som en väsentlig del av svensk nationell identitet. Samtidigt har inriktningen för den svenska säkerhetspolitiken förändrats vid ett antal tillfällen under de senaste decennierna och gått från neutralitet till solidaritet. Är det då möjligt att gångna som nutida svenska strategiska narrativ är omstridda? Denna uppsats undersöker hur konsekventa svenska säkerhetspolitiska narrativ har varit. Detta genom att granska de narrativ som konstruerats av respektive socialdemokratiska och borgerliga regeringskoalitioner. Dessa narrativ jämförs både inom och mellan två historiska epoker; det kalla krigets 1980-tal och det nutida globaliserade 2010-talet, med specifika nedslag för åren 1982, 1987, 2009 och 2015. Uppsatsen tar utgångspunkt i ett konstruktivistiskt perspektiv och en narrativanalys tillämpas i analysen. Resultatet indikerar en betydande samstämmighet inom svensk säkerhetspolitik mellan borgerliga och socialdemokratiska regeringar. En betydligt större variation framträder i en jämförelse emellan de olika tidsepokerna än emellan samtida regeringar av olika politiska färger.