Thesis advisor: Frederick G. Lawrence / This dissertation seeks to answer the question, arising from Bernard Lonergan's 1972 lectures on philosophy of God and systematic theology, of why he thinks philosophy of God, or natural theology, should be included within the functional specialty Systematics. The author argues that a key to the answer is an analysis of the concrete operations performed by philosophers as they pursue the question of God. Relevant to the distinction between and unity of philosophy of God and Systematics are both natural knowledge of God, which consists of affirmations and negations that can be immanently generated, and supernatural knowledge, which consists of affirmations and negations that cannot be immanently generated and thus require belief in divine revelation in order to be made by humans in this life. There is a way in which Systematics presupposes truths unknowable without revelation that the natural knowledge of philosophy does not, since Systematics includes hypotheses that attempt to account for how those truths could be so, doing so in a way that goes beyond what natural knowledge alone provides. However, even if philosophy results in natural knowledge, when the philosopher is Christian, it often performatively presupposes supernatural knowledge of revelation inasmuch as its inquiry into the question of God often in fact is preceded by and originates from the philosopher's horizon of Christian faith, which is partially constituted by affirmations of truths unknowable without revelation. Performatively, Christian philosophers often seek to understand the Christian God in whom they already believe. This explains Lonergan's practical recommendation to transfer philosophy of God to the theology department, as well as his comment in the essay "Dimensions of Meaning" that once philosophy becomes "existential and historical...the very possibility of the old distinction between philosophy and theology vanishes." Sublated by Systematics, philosophy of God is the aspect of faith seeking understanding that results in analogical understanding and affirmation of God as an unrestricted act of understanding, affirming, and loving. This knowledge provides an explanatory (though analogical) understanding of the God in whom Christians believe through faith. It is even included in theological hypotheses, such as Lonergan's possibly relevant explanation of the Trinity, which takes its starting point from the psychological analogy in which the one unrestricted act of understanding gives rise to a judgment of value and decision. Philosophy also contributes to the control of meaning in systematic theology by ruling out explanations of revelation that are incompatible with natural knowledge. Incorporating philosophy of God into the functional specialty Systematics such that philosophy of God attains "its proper significance" and "effectiveness," the theologian can answer the question of God in a more complete way than is possible through philosophy alone. The dissertation begins in Chapter 1 by giving an account of the distinction between natural and supernatural knowledge of God--as well as the more basic distinction between nature and supernature--in a way that attempts to be adequate to the "the third stage of meaning," in which metaphysical distinctions must have a basis in self-knowledge and self-appropriation. Chapter 2 then explains Lonergan's approach to philosophy of God as that which results in natural knowledge, as in chapter 19 of Insight. Chapter 3 provides an overview of the functional specialty Systematics, which pursues understanding of truths affirmed in the light of faith, including truths unknowable without revelation. Chapter 4 discusses why philosophy of God, when considered in terms of its concrete performance by the Christian philosopher, often is preceded by and emerges from a horizon of faith (and belief) and so is an exercise in faith seeking understanding, with its natural knowledge contributing to Systematics' task of explaining the conditions for the possibility of truths unknowable without revelation. The Conclusion raises and begins to answer further pertinent questions, such as whether Lonergan's understanding of philosophy of God as Systematics holds for non-Christian philosophers. / Thesis (PhD) — Boston College, 2015. / Submitted to: Boston College. Graduate School of Arts and Sciences. / Discipline: Theology.

Thesis advisor: Mary Ann Hinsdale / This dissertation explicates and evaluates the theological anthropology of David Tracy. Through a reading of the whole of Tracy's published theological corpus, it argues that Tracy's work on theological method, hermeneutics, public theology, and otherness rests on an implicit and evolving understanding of the human person. This anthropology is rooted in four key characteristics or "anthropological constants": finitude, relationality, sin, and grace. The methodological approach of the dissertation is genealogical and hermeneutical. Each of these four constants is taken as an interpretive lens through which the dissertation considers the development of Tracy's thought. This approach will demonstrate first how finitude, relationality, sin, and grace are interwoven in Tracy's work, and second how the development of his core theological loci of method, interpretation, public-ness, pluralism, and otherness are rooted in these four constants. The text concludes with an evaluation of Tracy's theology anthropology in light of his context as a North American, late 20th century, Catholic theologian. Tracy's work provides insight into the interdependence of theological method and anthropology. However, while he attends to the importance of how historical, linguistic, and social context shape human persons, his conceptual approach to context tends to ignore particularity and embodiment. Nevertheless, the four "constants" of Tracy's theological anthropology could fruitfully engage contemporary currents such as ecotheology and disability theology. This dissertation is the most thorough and sustained foray into the question of David Tracy's theological anthropology to date, and as such provides a significant contribution to the field of 20th/21st century North American Catholic theology. / Thesis (PhD) — Boston College, 2013. / Submitted to: Boston College. Graduate School of Arts and Sciences. / Discipline: Theology.

Recent scholarship has increasingly recognized the unity of Herman Bavinck's (1854-1921) thought, shedding the once-predominant reading that Bavinck was a conflicted thinker caught between modernity and orthodoxy. There were 'two Bavincks', the secondary literature claimed. The catalyst of unity for Bavinck's thinking is located in his deployment of organic language to characterize particular theological loci. The organic motif stems from Bavinck's Trinitarian doctrine of God, according to which God exists as the archetypal and self-existent Three-in-One. Creation, then, is an ectypal reflection of the triune Godhead, and as such can be described as an organism comprising of many unities-in-diversities. This new reading, propelled by James Eglinton, argued that for Bavinck the Trinity ad intra leads to an organic cosmology ad extra. Though this reading has showcased the unity of Bavinck's thought in general, current scholarship on Bavinck's theological epistemology remains fractured along the lines of the 'two Bavinck' thesis, with two sides that emphasize, respectively, the modern strand of Bavinck's thinking or his classical, orthodox, side. This thesis reinvestigates the primary texts in which Bavinck discusses epistemology and argues that the organic motif is also the lens through which his epistemology is to be read. In doing so, this thesis argues that the organic motif allowed Bavinck to utilize both classical (Thomistic) and post-Kantian sources in a way that produces coherence rather than inconsistency. Thus, it is unnecessary to pit Bavinck's use of classical sources against his use of modern sources: particular deployment is not systematic endorsement. The thesis, then, is that a Trinitarian doctrine of God ad intra produces not merely an organic cosmology ad extra, but also an organic epistemology. It then proceeds to demonstrate this in two ways. First, the thesis observes that Bavinck characterizes the sciences (wetenschappen) as a single organism made up of a unity-in-diversity. The specialization and divisions of the sciences mean that each field has its own sphere of existence with unique grounds and methodologies, but there is an underlying theological unity between them that relativizes that diversity precisely because all of the sciences are theological. Second, for Bavinck subjective knowledge can organically correspond with objects because both participate in a larger, organic universe. Mental representations connect with the world because all of creation is primordially interconnected by way of God's organic design. In each of these steps Bavinck's eclectic use of sources and overall creativity and unity are displayed. This thesis also relates his discussion both to his interlocutors and contemporary philosophical and analytic epistemology. Hence, this thesis not only demonstrates the overall coherence of Bavinck's thought, thereby further eradicating ill-conceived notions of there being 'two-Bavincks', but also showcases potentially generative insights concerning the place of theology within the university and the resources theology might provide for philosophical epistemology.

4. Sammanfattning Mitt syfte med den här uppsatsen har varit att undersöka förutsättningarna för en nutidsteologi utifrån frågeställningen: Vad utmärker en teologi som har ett öppet förhållningssätt dels mot andra religioner dels mot naturvetenskapens beskrivning av verkligheten? Jag har utgått från att en sådan ska kunna ge tillfredsställande förklaringar på förhållandet mellan tro och vetande, naturvetenskap och religion, och också på det faktum att det finns många religioner med delvis motsägande sanningsanspråk. Jag valde att utgå från Nathan Söderbloms beskrivning av ”Religionsproblemet”, och fann att hans lösning var att betrakta vetenskap och religion som två helt skilda företeelser med olika funktion. Naturvetenskap borde användas i utforskningen av den ”döda materien” och samhälls- och humanvetenskapen för att beskriva nutida och historiska företeelser och skeden. Religionen däremot hade till uppgift att visa människorna på en högre ”Verklighet” som inte var tillgänglig för vetenskapen och att hjälpa människorna nå frälsning och evigt liv. I fråga om religionernas förhållande till varandra, menade han att de alla utgick från någon form av Gudsuppenbarelse, men att denna kunde vara antingen ”naturlig” eller ”profetisk”. För att få ett exempel på en ”modern” teologi, valde jag att studera Paul Tillichs ontologiskt förankrade teologi, och fann att han tvärtemot Söderbloms uppdelning såg det som nödvändigt att en teologi är grundad just i den ”fysiska” verkligheten, i ”Varat”. Detta motiverar han med att uppgiften för en teologi är att beskriva vad människor ser som sin yttersta angelägenhet, ens Ultimate Concern. Han menar att det som inte grundar sig i verkligheten aldrig kan utgöra vår ”Yttersta Angelägenhet”, och han säger att ”Varats eviga grund” uttrycker sig själv genom ”Varats” struktur, och att vi genom den kan möta och lära känna det. Teologi förutsätter ”Varats” struktur, dess kategorier, lagar och begrepp. För att få exempel på en lösning av problemet med att det finns flera religioner med olika sanningsanspråk, har jag studerat religionsteologen Raimon Panikkars pluralistiska religionssyn. Hans svar på frågeställningen är att ”Verkligheten” är en helhet som vi bara kan erfara i mindre bitar och dessutom alltid själva är en del av, därför kan vi aldrig vara en neutral utomstående betraktare och två människor kan aldrig ha exakt samma upplevelse. Det är helt enkelt omöjligt att alla ser och beskriver ”Varat” på samma sätt. Olika teologier är bara grupperingar av olika sätt att beskriva samma ”Verklighet”. Att de olika beskrivningarna ibland är motsägande ser han som en brist i teorierna som kan avhjälpas med en fortlöpande, djupgående religionsdialog. Detta skulle leda till en vidareutveckling av teorierna och minska motsättningarna. Slutligen har jag granskat problemet med konflikten mellan naturvetenskapens och religionens beskrivning av verkligheten, som Söderblom ansåg var oundviklig, utifrån de lösningar som Ian Barbour m.fl. presenterar. Där har jag funnit att det med nyare tiders vetenskapsteori blir helt andra förutsättningar för dialog. Barbour har lämnat den positivistiska fenomenologin och istället infört begreppet kritisk realism, för att ange att man kan se på både de olika naturvetenskapliga beskrivningarna och de teologiska utsagorna som modeller av verkligheten. Detta har gjort att teologin och naturvetenskapen får en epistemologisk paritet med varandra. Grunden för detta synsätt är framför allt de kvantmekaniska teorierna som visat på att ”materien” är ett mycket relativt begrepp och att det inte finns någon väsensskillnad mellan materia och energi och alltså inte längre någon nödvändig uppdelning mellan tankar (tro) och materia utan att det snarare är en sorts glidande skala dem emellan. De problem som jag har kunnat konstatera ligger främst i alla de utmaningar som fortfarande finns när det gäller att få en överrensstämmelse mellan naturvetenskapens beskrivning av verkligheten och de olika religionernas. Jag tycker dock att de teologer jag har studerat visar på många framkomliga vägar. Dialog mellan olika ämnesområden är enligt min åsikt A och O i detta arbete.

<p>4. Sammanfattning</p><p>Mitt syfte med den här uppsatsen har varit att undersöka förutsättningarna för en nutidsteologi utifrån frågeställningen: Vad utmärker en teologi som har ett öppet förhållningssätt dels mot andra religioner dels mot naturvetenskapens beskrivning av verkligheten? Jag har utgått från att en sådan ska kunna ge tillfredsställande förklaringar på förhållandet mellan tro och vetande, naturvetenskap och religion, och också på det faktum att det finns många religioner med delvis motsägande sanningsanspråk.</p><p>Jag valde att utgå från Nathan Söderbloms beskrivning av ”Religionsproblemet”, och fann att hans lösning var att betrakta vetenskap och religion som två helt skilda företeelser med olika funktion. Naturvetenskap borde användas i utforskningen av den ”döda materien” och samhälls- och humanvetenskapen för att beskriva nutida och historiska företeelser och skeden. Religionen däremot hade till uppgift att visa människorna på en högre ”Verklighet” som inte var tillgänglig för vetenskapen och att hjälpa människorna nå frälsning och evigt liv. I fråga om religionernas förhållande till varandra, menade han att de alla utgick från någon form av Gudsuppenbarelse, men att denna kunde vara antingen ”naturlig” eller ”profetisk”.</p><p>För att få ett exempel på en ”modern” teologi, valde jag att studera Paul Tillichs ontologiskt förankrade teologi, och fann att han tvärtemot Söderbloms uppdelning såg det som nödvändigt att en teologi är grundad just i den ”fysiska” verkligheten, i ”Varat”. Detta motiverar han med att uppgiften för en teologi är att beskriva vad människor ser som sin yttersta angelägenhet, ens Ultimate Concern. Han menar att det som inte grundar sig i verkligheten aldrig kan utgöra vår ”Yttersta Angelägenhet”, och han säger att ”Varats eviga grund” uttrycker sig själv genom ”Varats” struktur, och att vi genom den kan möta och lära känna det. Teologi förutsätter ”Varats” struktur, dess kategorier, lagar och begrepp.</p><p>För att få exempel på en lösning av problemet med att det finns flera religioner med olika sanningsanspråk, har jag studerat religionsteologen Raimon Panikkars pluralistiska religionssyn. Hans svar på frågeställningen är att ”Verkligheten” är en helhet som vi bara kan erfara i mindre bitar och dessutom alltid själva är en del av, därför kan vi aldrig vara en neutral utomstående betraktare och två människor kan aldrig ha exakt samma upplevelse. Det är helt enkelt omöjligt att alla ser och beskriver ”Varat” på samma sätt. Olika teologier är bara grupperingar av olika sätt att beskriva samma ”Verklighet”. Att de olika beskrivningarna ibland är motsägande ser han som en brist i teorierna som kan avhjälpas med en fortlöpande, djupgående religionsdialog. Detta skulle leda till en vidareutveckling av teorierna och minska motsättningarna.</p><p>Slutligen har jag granskat problemet med konflikten mellan naturvetenskapens och religionens beskrivning av verkligheten, som Söderblom ansåg var oundviklig, utifrån de lösningar som Ian Barbour m.fl. presenterar. Där har jag funnit att det med nyare tiders vetenskapsteori blir helt andra förutsättningar för dialog. Barbour har lämnat den positivistiska fenomenologin och istället infört begreppet kritisk realism, för att ange att man kan se på både de olika naturvetenskapliga beskrivningarna och de teologiska utsagorna som modeller av verkligheten. Detta har gjort att teologin och naturvetenskapen får en epistemologisk paritet med varandra. Grunden för detta synsätt är framför allt de kvantmekaniska teorierna som visat på att ”materien” är ett mycket relativt begrepp och att det inte finns någon väsensskillnad mellan materia och energi och alltså inte längre någon nödvändig uppdelning mellan tankar (tro) och materia utan att det snarare är en sorts glidande skala dem emellan.</p><p>De problem som jag har kunnat konstatera ligger främst i alla de utmaningar som fortfarande finns när det gäller att få en överrensstämmelse mellan naturvetenskapens beskrivning av verkligheten och de olika religionernas. Jag tycker dock att de teologer jag har studerat visar på många framkomliga vägar. Dialog mellan olika ämnesområden är enligt min åsikt A och O i detta arbete.</p>

This thesis is the result of a concern over ‘being church’ in a multicultural setting, in accordance with the aphorism ‘Lex orandi, lex credendi, lex (con)vivendi’ (cf. Smit 2004). The urban setting of the City of Centurion, in Gauteng Province, The Republic of South Africa, displays a diversity of cultures, languages and individuals in relation with one another. South Africans, as a nation, are still learning to live together (lex (con)vivendi), in unity and inclusivity, some two decades after the birth of democracy in a post-Apartheid context. This context cannot be overlooked, neither can the multicultural context of urban South Africa. Therefore, the research question of this thesis is: how does the form and content of prayer impact the ways in which people connect with God and other people? In the first chapter, the research problem was stated. The second chapter described theory relevant to the research project as well as the research methodology. In the third chapter, the qualitative research data was described. Chapter four involved drawing on theories from various arts and sciences to interpret the empirical data. The fifth chapter considered theological concepts that would aid in developing ethical norms and learning from ‘good practice’. The sixth, and final chapter, formed a pragmatic response by means of suggesting a new theory for praxis. The suggested theory for praxis involves the liturgical inculturation process of continual critical-reciprocal interactions between liturgy and culture, with the inclusion of focussing on the concepts of unity and inclusivity. This should then aid the worshippers’ unity and inclusivity in ‘being church’, in living together — with one another (lex (con)vivendi) in a multicultural setting. Key terms: Liturgy; Liturgical inculturation; Culture; Prayer; Ritual; Ritualisation; Inclusivity; Unity; Practical Theology; Ecclesiology. / Thesis (PhD)--University of Pretoria, 2018. / Practical Theology / PhD / Unrestricted

The aim of this paper is twofold. Firstly, a systematic theology of the Sweden Democrats is reconstructed from the party’s party program (Valplattform 2021) and Swedish Church election pamphlet (En kyrka för Sverige). This theological reconstruction is limited to the categories of ecclesiology (the Church), theological anthropology (the Human Creature), and soteriology (Salvation), which together serve to detail the party’s theological vision for the Swedish Church, its members, and in turn, Swedish society. The aforementioned theological concepts are selected and consequently examined on account of the thematic attention and allocation they receive by the party. A qualitative method is further employed in an effort to explore to what extent the Sweden Democrats not only define their theological foundations but also utilize this basis in their political discourse. Secondly, the salience of religion, along with other works on populism in Europe, provides this paper with a theoretical framework to explore the populist underpinnings that support and inform the Sweden Democrats’ theological beliefs. This research concludes by demonstrating how the reconstructed theology in the election material provides utility for the party’s populist ambitions and empowers the Sweden Democrats to develop a Christian justification for their own vision of a homogenous social order.

Thesis (DTh)--Stellenbosch University, 1979 / VOORWOORD: Miskien moet ons ons voorwoord met ‘n bekentenis begin. Dit is nou ruim 18jaar gelede dat ons ons navorsing oor Andrew Murray se teologie begin het. Gedurende hierdie tyd het ons die werk vir lang tye gestaak omdat ons ingrypende probleme met ons onderwerp gehad het. Dit het hierop neergekom dat ons nie Murray se teologie kon inpas of versoen met die gereformeerde tradisies van die N.G. Kerk nie. Liewer dus as om tot negatiewe resultate te kom, het ons ons versamelde stof en bevindinge altyd weer diep weggebêre. Maar, al het ons dit gedoen, kon ons Andrew Murray nooit heeltemal uit ons gedagtes ban nie. So het met die jare bewustelik en onbewustelik ‘n nuwe en meer ewewigtige benadering tot sy teologie gegroei. Ons het geleer om hom in die raamwerk van sy tyd te plaas wat vanself tot ‘n meer milde oordeel gelei het op die punte waarin ons van hom moes verskil. Dit was tog nie billik gewees nie om hom los te maak van die tye waarin hy geleef het en die teologiese klimaat wat hy geadem het, om hom dan uitsluitlik en streng vanuit calvinisties-gereformeerde oogpunt te beoordeel nie. Uit hierdie nuwe benadering het daar ‘n nuwe waardering vir Andrew Murray en sy geestelike grootheid gegroei en kon ons die studie uiteindelik voortsit en tot voltooing bring. Ons wil vertrou dat hierdie poging om Andrew Murray se vernaamste teologiese motiewe bloot te lê en hom te probeer verstaan, 'n nuwe belangstelling in sy geestel ike nalatenskap sal stimuleer. So pas het die jongste lewensbeskrywing van Andrew Murray deur ’n Amerikaanse skryfster, Leona Choy, ons ter hand gekom: Andrew Murray Apostle of Abiding Love, Fort Washington, 1978. In haar voorwoord sê sy: "The books of this spiritual giant of yesterday have influenced my own Christian life since I was in my teens. I could hardly understand their spiritual heights in my immaturity, but instinctively I knew that this man of God beckoned me to start climbing a mountain that would take a lifetime to scale. Through my years of academic preparation, then ministry for the Lord on the mission field and in varied types of Christian service, I read Murray’s books over and over, understanding new sentences which leaped into my spiritual horizon of need. I wrote dozens of poems sparked by phrases from his writings which spoke intensely to my spirit. I feel that I was nourished and sustained on Murray’s soundly Biblical teachings and draw to launch out into the deep with God.” As sy verder sê: “A contemporary biography of Andrew Murray is long overdue", bring dit ons onder die die indruk van hoe wydgelese Andrew Murray sestig jaar na sy dood nog steeds is. Eintlik het ons hier met iets verstommends te doen dat ‘n predikant van die N.G. Kerk in Suid-Afrika uit ‘n vorige eeu as't ware, nog so kontemporêr in die gedagtes van Amerikaners is. Ten slotte wil ons ons opregte dank betuig aan prof. F.J.M. Potgieter wat as ons promotor opgetree het tot met sy aftrede. My hartlike dank aan prof. W.D. Jonker wat hom in hierdie hoedanigheid opgevolg het en ons gedurende die afgelope jaar van intensiewe studie deur die finale stadiums van die werk met soveel onmisbare raad bedien het. Ongelukkig kan my moeder wat so belanggestel het in my werk oor Andrew Murray, nie hierdie gelukkige dag saam met ons belewe nie. As afgevaardigde na die stigtings-konferensie van die C.S.V. in die moederkerk op Stellenbosch het Andrew Murray ‘n onuitwisbare indruk op haar jong gemoed gelaat. Eindelik, ‘n laaste woord van dank aan my huisgenote wat my deur die jare met hulle geloof en belangstelling bygestaan het. In hierdie verband het vroutjie veral in die afgelope jaar van studie ‘n onmisbare rol gespeel.

Thesis (DTh (Systematic Theology and Ecclesiology))--University of Stellenbosch, 2005. / The purpose of this dissertation is to trace the development of Malawi’s Nkhoma Synod of the Church of Central Africa Presbyterian (CCAP) from a mission church in 1962 to a mature church today. In so doing, it asks, “How has Nkhoma Synod developed its self-understanding of being a church?”

Thesis (DTh)--Stellenbosch University, 2008. / The title of the study is “Socialization as a modus of moral formation in the church.” Specific attention is paid to the work of Johannes van der Ven on moral formation. Appreciation is expressed for Van der Ven’s interdisciplinary approach. He makes wide use of sources from philosophical and theological ethics, sociology, education, etc. Van der Ven does not only concentrate on First World scenarios, but also focuses attention on other areas, such as South Africa. His view of moral formation does not focus exclusively on the moral life of the individual, but also includes community life (primary groups) and the broader pluralistic context. His work, therefore, receives detailed attention. His methodology, theoretical viewpoints and identification of seven modi of moral formation receives attention. Furthermore, the relationship between morality and religion, education and communication is also discussed. This study therefore focuses attention on the following question: “The role of the church in socialising as a way of moral formation.” The structure of the study is as follows: The introductory chapter shows that societies today are characterised by moral problems and that there is an intense need for moral formation. The question and methodology of this study is explored against this background. In chapter 2 entitled: “A Theological rationale for moral formation”, the following aspects are discussed: , a theological rationale for moral formation; the relationship between life view and ethics/morals, the Bible and Christian ethics and a conclusion. In chapter 3: “Van der Ven’s theories for moral formation”, Van der Ven’s approach to moral formation, specifically to socialising as a way of moral formation, is explored. A short sketch of his intellectual biography is followed by his theoretical departure points and his approach to the 7 ways of moral formation. This view of socialising is awarded detailed attention. This description paved the way for the application of Van der Ven’s insights, which enjoys support from behavioural sciences, for the process of socialising in the church. In chapter 4, entitled: “The faith community as space for socialising and moral formation”, it is argument that congregational practices play an integral part in the process of socialising. The following aspects are discussed: the congregation as agents of the faith community, worship and socialising, baptism and socialising, holy community and socialising, role models and socialising, Christian education and socialising. The most important finding of the study is that Van der Ven’s approach helps the congregation to further the case for socialising by way of her practices. Socialising offers a way for the church to uphold her responsibilities to contribute to addressing the moral challenges of South Africa. Moral formation in South Africa and elsewhere in the world is very important. The church offers an indispensable space in which moral formation can take place.