Syftet med denna uppsats är att belysa och jämföra det utsatta barnets öde såsom det speglas i myten och dramat om Oidipus och i Freuds teori om oidipuskomplexet. Myten och senare Sofokles drama handlar om ett barn som av sina föräldrar sätts ut i skogen för att dö med genomborrade hälar, men blir funnet och räddat till livet. Som vuxen kommer Oidipus långt senare att ovetandes döda sin far och gifta sig med sin mor. Freud såg häri ett mönster som han menar går igen i varje pojkes psykosexuella utveckling – ett sexuellt begär i förhållande till modern och hatiska känslor i förhållande till fadern/rivalen. Freuds uppfattning har under senare år mött mycket kritik vilken refereras i uppsatsen. Oidipuskomplexet ersatte Freuds tidigare uppfattning att neuroserna orsakades av sexuella övergrepp – den s.k. förförelseteorin – och i uppsatsen diskuteras olika skäl till varför Freud övergav förförelseteorin. Bland annat diskuteras om Freuds familjebakgrund kan ha spelat in. Vidare redovisas den ursprungliga oidipusmyten, liksom Sofokles drama och det antika grekiska sammanhanget. Ett återkommande tema är omgivningens syn på det lilla barnet under antiken, på Freuds tid och i vår nutid. Författarens slutsatser är att Freud av flera olika skäl inte kunde behålla sin tidigare förståelse av det utsatte barnet och att oidipuskomplexets universalitet måste ifrågasättas.  Freud tycks förbise den utsatthet och totala hjälplöshet som varje barn föds till, och som inte minst är så påtaglig i berättelsen om Oidipus.

<p>Syftet med uppsatsen var att följa upp den korttidsterapi som bedrivs vid barn och ungdomspsykiatrin (BUP) i Östersund samt undersöka om en till två samtal, utifrån ett systemiskt förhållningssätt och till utvalda familjer, kan ge goda upplevda behandlingsresultat och nöjda klienter. Metoden som användes var telefonintervjuer med 21 föräldrar till 20 barn som genomgått korttidsterapi vid BUP Östersund. Intervjuguiden var halvstrukturerad och undersökningsdesignen är därmed baserad på insamling av främst kvantitativ data med viss kvalitativ ansats. Resultatet av uppsatsen visar att behandlingen kan ge goda upplevda resultat och nöjda familjer. Hos majoriteten av barnen hade problemen minskat/försvunnit och de flesta har inte behövt söka hjälp igen. Alla föräldrar utom en kan tänka sig att rekommendera korttidsterapi till andra. Flera nämner även att de gärna vill ha något fler samtal och betydelsen av att få snabb hjälp. En fortsatt utveckling av korttidsterapin i Östersund skulle kunna vara att se över den problematik som varit exkluderad för korttidsterapi, då flera av de barn som haft mer behov av hjälp hade som sökorsak utåtriktade symtom.</p>

Syftet med uppsatsen var att följa upp den korttidsterapi som bedrivs vid barn och ungdomspsykiatrin (BUP) i Östersund samt undersöka om en till två samtal, utifrån ett systemiskt förhållningssätt och till utvalda familjer, kan ge goda upplevda behandlingsresultat och nöjda klienter. Metoden som användes var telefonintervjuer med 21 föräldrar till 20 barn som genomgått korttidsterapi vid BUP Östersund. Intervjuguiden var halvstrukturerad och undersökningsdesignen är därmed baserad på insamling av främst kvantitativ data med viss kvalitativ ansats. Resultatet av uppsatsen visar att behandlingen kan ge goda upplevda resultat och nöjda familjer. Hos majoriteten av barnen hade problemen minskat/försvunnit och de flesta har inte behövt söka hjälp igen. Alla föräldrar utom en kan tänka sig att rekommendera korttidsterapi till andra. Flera nämner även att de gärna vill ha något fler samtal och betydelsen av att få snabb hjälp. En fortsatt utveckling av korttidsterapin i Östersund skulle kunna vara att se över den problematik som varit exkluderad för korttidsterapi, då flera av de barn som haft mer behov av hjälp hade som sökorsak utåtriktade symtom.

SCORE-15 är ett självskattningsformulär som avser att mäta familjens samspel utifrån tre teman; styrkor, problem och kommunikation. Det har tagits fram i England, där det används i forskning och kliniskt familjeterapeutiskt arbete. Denna studie validerar mätinstrumentet SCORE-15:s användbarhet i Sverige, genom att undersöka 70 icke kliniska familjer. Vi har jämfört de icke kliniska familjernas SCORE-15 resultat med resultat från 159 kliniska familjer i Sverige. En jämförelse har även gjorts med tidigare forskningsresultat från England och Irland. För att få en spridning av testet till icke kliniska familjer har familjer i Stockholms, Östergötlands och Kronobergs län ombetts fylla i SCORE 15. Tjugotvå personer fyllde i ett retest efter 1–2 veckor. Studien visar att det går att skilja icke kliniska familjer från kliniska familjer. / SCORE-15 is a self-report questionnaire, purposed at measuring the family's interaction based on three themes: strengths, problems and communication. It was developed in England, where it is currently used in family therapy research and clinical work. Our study validates the SCORE-15 instrument’s applicability in Sweden by investigating 70 non-clinical families. We compared SCORE-15 results from non-clinical families with results from 159 clinical families in Sweden. A comparison was also made with previous research from England and Ireland. In order to get a statistical spread, non-clinical families in Stockholm, Östergötland and Kronobergs län were asked to fill in the SCORE 15 test. Twenty-two persons filled in a retest after 1-2 weeks. The study shows that it is possible to distinguish non-clinical families from clinical families.

I denna undersökning utforskas betydelsen av intersubjektiv kontakt och delad förståelse som en väg att samskapa en förståelseorienterad vägledning i den terapeutiska processen och det dagliga familjelivet. Undersökningens syfte är att utforska båda parters upplevelse av delad förståelse och dess betydelse i systemisk familjeterapi. Frågeställningarna fokuseras på vad som kännetecknar tillstånd av närvaro respektive frånvaro av intersubjektiv kontakt och förståelse. Samt vilken betydelse och vilka konsekvenser denna närvaro/ frånvaro har för terapeut och familj. Undersökningen baseras på fyra kliniska fallbeskrivningar återgivna ur båda parters perspektiv. Genom oberoende intervjuer utforskas båda parters terapierfarenheter efter avslutad terapi. Resultat av studien visar att intersubjektiv närvaro och förståelse i terapin är en nödvändig och avgörande faktor för att utvidga och öka den intersubjektiva kompetensen i systemet. Resultaten visar även på hur denna närvaro i den gemensamma terapeutiska processen blir en sorts modellerande kraft som bär vidare i familjernas vardag. Detta ökar förmågan att ta den andres perspektiv och svara på varandras inre livsvärld. En förståelseorienterad vägledning utvecklas. Resultaten visar god överensstämmelse med teori och forskning inom området. Resultaten har även kliniska implikationer och visar på vikten av att i såväl utbildning som handledning av psykoterapeuter uppmärksamma förståelsens centrala betydelse i det professionella mötet och i klinisk praktik. / This study explores the impact of mutual and shared understanding as a way to create an understanding-oriented guidance in family-therapy and in daily family life. The intention is to investigate the reciprocal experience of shared understanding and it ́s significance in family therapi. The questions focus on what charactarizes the states of prescence or abscence of intersubjective contact and understanding as well as what impact these states will have on the therapist and the family. The survey is based on four clinical case-histories reproduced from the therapists and the families ́ perspectives. Independent interviews explore both parties ́ experiences of the therapy after it was completed.Results of the study show that intersubjective presence and understanding during therapy is an essential and vital factor to extend and increase the intersubjective competence in the system. The results also show how the mutual therapeutic process presence is a kind of modeling force that carries on in families' everyday lives. This process developes the ability to take the other ́s perspective and respond to each other ́s inner world. An understanding-oriented guidance evolves. The results show good accordance with theory and research in the actual science field. They also have clinical implications and emphasizes the importance in both training and supervision of psychotherapists to payattention to the central importance of understanding in the professional meeting and in clinical practice.