De flesta metoder, verktyg och arbetssätt som används vid traditionell projektledning har använts under en lång tid trots att de yttre förutsätt-ningarna har förändrats. Systemutvecklingsbranschen upplevde de traditionella metoderna att driva projekt som oerhört statiska och tröga, därför utvecklades mer lättrörliga metoder som kom att kallas agila systemutvecklingsmetoder. Fram till år 2007 fanns inte en strukturerad process för hur valet och implementeringen av en agil systemutveckl-ingsmetod bör gå till. Det finns idag några ramverk som beskriver hur val och implementering av en agil metod kan bedrivas. Inget av dessa ramverk tar dock i beaktande eller utgår ifrån en organisations strategi eller vikten av strategisk passform. Syftet med denna rapport har varit att undersöka hur en agil systemutvecklingsmetod kan väljas utifrån strategisk passform. Undersökningen har även syftat till att studerade förändringar som kan krävas i en organisations projektstyrningsmodell för att införa en agil systemutvecklingsmetod. För att besvara syftet har en fallstudie utförts på Statens tjänstepensionsverk. På SPV har en ut-värdering med TS-metoden genomförts för att bedöma olika agila systemutvecklingsmetoders strategiska passform. Med hjälp av TS-metoden har agila systemutvecklingsmetoder bedömts mot en organi-sations strategiska mål. Resultatet från utvärderingen var att de agila systemutvecklingsmetoderna DSDM och Scrum ansågs ha den bästa strategiska passformen. Då DSDM till stor del är ett ramverk är en kom-bination av dessa båda systemutvecklingsmetoder möjlig. TS-metoden har resulterat i en relativ bedömning mellan de agila systemutveckl-ingsmetoderna. Utifrån denna bedömning har de agila systemutveckl-ingsmetoderna kunnat rangordnas utifrån ett strategiskt perspektiv. Införandet av en kombination av metoderna har inneburit att arbetet kommer att utföras iterativt istället för sekventiellt och detta har inneburit att beslutspunkterna i projektstyrningsmodellen har förändrats. Även styrning efter TKQ har försvunnit. / Most of the methods, tools and approaches used in traditional project management come from the Cold War days. System development sector experienced the traditional methods of managing projects as extremely static and slow and therefore developed more agile methods, agile sys-tem development methods. By the year 2007 there was not a structured process for the selection and implementation of an agile method. There is currently some framework that describes how the selection and im-plementation of an agile method can be conducted. None of these frameworks will be considered or assume an organization strategy and the importance of strategic fit. The purpose of this report was to investi-gate how an agile software development method can be chosen based on strategic fit. The survey also aimed to study the changes that would be required in an organization's project management model in order to introduce an agile system development methodology. To answer the question, an evaluation with TS-method was performed. In the TS-method has agile software development methodologies assessed against an organization's strategic goals. The result from the evaluation was that the agile software development methods DSDM and Scrum were con-sidered to have the best strategic fit. When the DSDM largely is a framework a combination of the two agile software methods is possible. TS-method gave a relative assessment between the agile software devel-opment methods. Based on this assessment, the agile software devel-opment methods could be ranked from a strategic perspective. The in-troduction of a combination of methods has meant that the work will be performed iteratively rather than sequentially, and this has meant that the decision points in the project management model have changed. Although control with TKQ has disappeared.

When the traditional approach to system development transitioned over to agile methods the demand for ways to continuously deliver valuable software increased. With the increasing interest in these methods the umbrella term DevOps were introduced in 2008. DevOps is the practice to shorten the time, as well as streamlining the process, between changes in the source code and when it reaches the customer. This study aimed at investigating the process of adopting DevOps practices and identify success factors and challenges in this transition. We conducted a quality approached case study on a DevOps team in a multinational IT-consulting firm. Four explorative interviews were conducted based on categories identified in relevant literature as well as basis provided by the case company. We discovered that an implementation of continuous practices is far more complex than we initially thought. It is related to more fields outside the technical aspect that must be considered during a transition.  Our findings include four critical success factors for a successful DevOps implementation; conscious staff, conscious organization, functional infrastructure and adapted business model. Embedded in these critical success factors we were able to identify challenging fields that should be considered when adopting DevOps. These critical success factors and challenges was the basis for our model presented in the study.

Syfte - Syftet med den här uppsatsen var att via befintlig litteratur undersöka vilka modeller som finns för att välja systemutvecklingsmetod. Vidare syftade uppsatsen till att testa modellerna på några av de vanligast förekommande utvecklingsmetoderna. Detta skedde med hjälp av ett förenklat exempelprojekt. Metod – Metoden till den här uppsatsen var en litteraturstudie. En litteraturstudie sammanställer tidigare forskning kring ett ämne för att skapa nya perspektiv. Litteraturen till den här uppsatsen inhämtades från journalartiklar, konferenser och böcker. Analys och slutsatser – Omfånget av den här uppsatsen sträckte sig till att se på tre modeller för att välja systemutvecklingsmetod. Dessa var SDM-ES, Big-M och CUQuP. SDM-ES är ett automatiserat expertsystem som drar slutsatser utifrån uppskattningar av användaren. Big-M består i sin enklaste form av en matris. Användaren plottar in det aktuella projektet i matrisen. CUQuP väger ihop tre olika faktorer för varje utvecklingsfas som anses viktig i ett projekt. Dessa faktorer matas sedan in i en formel som genererar en poängsumma. Den utvecklingsmetod som får högst poäng är bäst lämpad för projektet. Gemensamt för modellerna är att de baserar sina val av utvecklingsmetod på ett antal faktorer. Några av dessa faktorer är gemensamma för modellerna medan andra skiljer sig åt. För att testa modellerna applicerades de på utvecklingsmetoderna: Extreme Programming (XP), Rapid Application Development (RAD) och vattenfallsmodellen. För att appliceringen skulle bli meningsfull var det nödvändigt att skapa ett exempelprojekt. Resultatet visade att samtliga utvecklingsmetoder valde RAD som den mest lämpliga utvecklingsmetoden för exempelprojektet. Två av tre valde vattenfallsmodellen som näst mest lämplig. Med andra ord fanns det en relativt hög grad av samstämmighet mellan modellerna. De skulle emellertid krävas en mer omfattande studie för att klarlägga om detta stämmer. / Purpose – The purpose of this paper was to identify and describe models that help developers choosing a system development methodology. Furthermore the purpose was to test the models on some common system development methodologies. In order to do so a simple example project was created. Methodology - This paper was conducted through a literature review. A literature review collects and compiles research on a subject to create new perspectives.  The literature for this paper was collected from science journals, conference papers and books. Analysis and conclusions – This paper delimited itself to only examine three models for choosing a development methodology. The models were: SDM-ES, Big-M and CUQuP. SDM-ES is a rule based expert system that draws conclusions bases on user input. In its simplest form, Big-M uses a matrix in order to decide which development methodology that should be used. Based on estimations of system criticality and project size the user can decide were in the matrix the project belongs. With the help of a formula CUQuP calculates a score for each considered development method. The methodology that receives the highest score is generally considered to be most suitable for the project. All models have a common characteristic. In one way or another they all use factors, such as system criticality and project size, to decide which development method that should be used. In order to test the models three development methodologies were used. Those were Extreme Programming (XP), Rapid Application Development (RAD) and the waterfall model. To make the test meaningful it was necessary to create an example project. The result showed that all three models chose RAD as the best development methodology for the example project. Furthermore two out of three models considered the waterfall model to be the second best option. In other words it seems to be a high degree of coherence between the models. However the scope of this paper is too narrow to decide if that’s true.