Laserskanning och bildbaserad skanning är två metoder för insamling av geodata i 3D. Detta kan sedan användas för att exempelvis skapa punktmoln och triangelmodeller. Båda metoderna har många användningsområden, exempelvis inom samhällsplanering, byggbranschen, brottsutredning och industrin. Ett vanligt användningsområde är dokumentation av kulturhistoriska byggnader. I denna studie har gasklockorna i Gävle, ett område med högt kulturvärde, dokumenterats med både bildbaserad skanning och laserskanning. Syftet med denna studie är att genom olika tester utvärdera de båda metoderna. Framför allt hur väl de presterar rent mätningstekniskt men även handhavande, tidsaspekten och kostnader har jämförts. Datainsamling genomfördes på flera sätt. Laserskanningen genomfördes med multistationen Leica Nova MS50 och den bildbaserade skanningen med systemkameran Nikon D7000 samt UAS Smartplanes Smartone C. Punktmolnen från laserskanning sammankopplades automatiskt i Leica Cyclone (med 5 och 10 mm punkttäthet). I Agisoft Photoscan bearbetades bilderna från den bildbaserade skanningen. Blockutjämning utfördes och sedan skapades ett tätt punktmoln, en triangelmodell och sist en textur. Punktmoln från båda metoderna har därefter jämförts i programvarorna CloudCompare och 3D-reshaper. Resultatet när endast väggarna jämförs visar på en medelavvikelse mellan punktmolnen på 0,028 m med en standardosäkerhet på 0,032 m. Dessutom jämfördes 12 stickprov och fem referensplan för att utvärdera skillnader lokalt. Skillnaden mellan triangelmodellerna gav en medelavvikelse på 0,008 m med standardosäkerheten 0,042 m. I 3D-reshaper blev medelavvikelsen mellan punktmolnen 0,050 m med en standardosäkerhet på 0,072 m. Laserskanning ger generellt sett ett punktmoln med högre kvalitet, korrekt form och lägre osäkerhet. Bildbaserad skanning har däremot fördelarna att vara enklare att genomföra, billigare, lättare vikt samt är potentiellt mer tidseffektivt. Dessutom får andra studier resultat nästan i nivå med laserskanning. Dock är dess stora nackdel att kantiga objekt så som hörn blir avrundade. Det är svårt att bestämma vilken metod som är bäst. I slutändan beror det på vilket objekt som ska dokumenteras samt hur låga osäkerheter som krävs.

Detaljmätning genomförs främst genom traditionella metoder, d.v.s. mätning med Global Navigation Satellite System (GNSS) eller totalstationsmätning. Ett alternativ till traditionella metoder är terrester fotogrammetri där mätningar sker i bilder som tagits av det aktuella objektet. Syftet med denna studie var att utvärdera terrester fotogrammetri som metod vid detaljmätning och ge riktlinjer för hur insamling av data till terrester fotogrammetri bör genomföras. Olika fotograferingsavstånd och antal fotostationer undersöktes. Koordinatbestämning och avståndsmätning undersöktes med hänseende på mätosäkerhet och det kvadratiska medelvärdet (RMS-värde). Det togs viss hänsyn till tid för fältarbete och efterarbete samt inköpspris vid utvärderingen. Instrumenten som användes för undersökningen i denna studie var en smartphone (iPhone 7), en bildrover (Trimble V10 Imaging Rover (V10)) och en multistation (Trimble SX10 (SX10)). Data från V10 justerades på två olika sätt, dels genom fri standardstation (V10 fri) och dels full orientering (V10 full), vid efterarbetet för att utvärdera om det fanns någon skillnad i resultatet mellan justeringarna. V10 är en bildrover som tar 360° panoramabilder. V10 tillverkas inte längre men tekniken är intressant att undersöka för se om det finns någon framtida användning för den. Baserat på den goda tillgängligheten av smartphones och prisskillnaderna är det intressant att undersöka hur låg mätosäkerhet och RMS-värde en smartphone kan uppnå. Ett antal reflextejper sattes upp på en vägg och utgjorde referensvärden för koordinatbestämningarna och avståndsmätningarna. Referensvärdena bestämdes genom totalstationsmätningar. Resultatet visade att SX10 uppnådde mätosäkerheter och RMS-värden på millimeternivå och påverkades väldigt lite av antal fotostationer och avståndet från objektet som mättes. Mätosäkerheter och RMS-värden för V10 full och V10 fri varierade mellan millimeter- och decimeternivå beroende på hur fotostationerna justerades vid efterarbete och om det var koordinatbestämning eller avståndsmätning. För att uppnå goda resultat med V10 bör instrumentet placeras nära objektet och fler fotostationer bör användas. iPhone 7 uppnådde mätosäkerheter och RMS-värden på millimeternivå. Resultatet med iPhone blev bäst med fler fotostationer men bra även med ett mindre antal och gav liknande resultat från 10 och 50 m. Resultatet i denna studie visar att terrester fotogrammetri har potential för detaljmätning men resultatet varierar beroende på vilket instrument och förfarandet som används. / Detail measurements are performed mainly by traditional methods, i.e. measurements with Global Navigation Satellite System (GNSS) or total station measurements. An alternative to traditional methods is terrestrial photogrammetry. The purpose of this study was to evaluate terrestrial photogrammetry as a method to perform detail measurements and provide guidelines for how to collect data for terrestrial photogrammetry. Different distances from the object and different numbers of photo stations were evaluated. Coordinate measurements and distance measurements were tested with regard to standard deviation and Root Mean Square (RMS) value. Some consideration was paid to the time in field and post processing and price. The instruments investigated were a smartphone (iPhone 7), an image rover (Trimble V10 Imaging Rover (V10)) and a multi-station (Trimble SX10 (SX10)). The data from V10 was adjusted in two different ways; free standard station (V10 fri) and full orientation (V10 full), to evaluate if there was any difference in the result between the adjustments. V10 is an image rover that captures 360° panoramic images. The V10 is no longer manufactured, but the technology is interesting to investigate to see if there is any future application for the technology. Based on the good availability of smartphones and price differences between the methods, it is interesting to investigate how low standard deviation and RMS value a smartphone can achieve. A number of reflective tapes were attached on a wall and represented reference values for the coordinate determination and distance measurements. The reference values were determined by total station measurements. SX10 achieved standard deviations and RMS values at millimeter accuracy and the number of photo stations and distance from the object being measured had a low impact. Standard deviations and RMS values for V10 full and V10 free varied between millimeters and decimeters depending on whether it was coordinate determination or distance measurement. To achieve good results with V10 the instrument should be placed close to the object and more photo stations should be used. iPhone 7 achieved standard deviations and RMS values at millimeter accuracy. The best result with iPhone 7 was achieved with the highest amount of photo stations but also good with fewer photo stations and achieved similar results from 10 and 50 m distance. Terrestrial photogrammetry has potential in detail measurement but varies depending on which instrument and procedure that was used.

Idag används GNSS eller totalstation till nästan all detaljmätning.Fotogrammetri har länge använts inom lantmäteri men då främst somflygburen fotogrammetri. En inte lika vanlig metod är att mäta i bilderterrestert, det vill säga markbunden fotogrammetri. Inom arkitektur användstekniken för visualisering och dokumentation. Syftet med denna studie är attundersöka om terrester fotogrammetri med multistation är en pålitlig metodför detaljmätning. Den huvudsakliga utrustning som använts för studien är:Leica Nova MS50, Leica Nova MS60 och programvaran Leica Infinity. Testergenomfördes i kontrollerad miljö för att se hur låg avvikelse metoden fick,samt ute i fält för att kunna redogöra avvikelser på långa avstånd och för attavgöra hur användarvänlig metoden är. Multistationen etablerades med fristationsetablering mot befintliga stompunkter i den kontrollerade miljön ochgenom integrerad stationsetablering med GNSS ute i fält. Sedan mättes LeicaHDS signaler samt ett antal synbara detaljer in reflektorlöst och fotograferadesmed multistationens teleskopkamera. Efterberäkningarna gjordes i LeicaInfinity där gemensamma detaljer i bilderna mättes in för att kunna beräknakoordinater för signalerna och objekten. De bildberäknade inmätningarnajämfördes mot de reflektorlöst inmätta för att kunna se hur stor avvikelsemetoderna hade mot varandra. I den kontrollerade miljön var avvikelserna påmillimeternivå och ute i fält på centimeternivå.Som alternativ metod till traditionell detaljmätning eller som komplementfungerar metoden bra. Vinklarna mellan stationerna och detaljen som skallmätas verkar vara viktigare än avstånd till detaljen när det kommer tillkvaliteten på koordinaterna.