<p>Ett rörelsehinder inskränker inte bara det funktionshindrade barnets fysiska möjligheter utan kan verka handikappande även på social nivå. Dans är ett ämne i skolan där man interagerar och får möjlighet att samarbeta och utvecklas socialt. Frågeställningen som denna uppsats undersöker lyder: Vilken betydelse kan dans i skolan ha för rörelsehindrade elevers mentala utveckling?</p><p>Frågan besvaras dels av berörd litteratur, dels av intervjurespondenter.</p><p>Det framgår att dans, som fokuserar på den funktionella kroppen, har förmåga att få de rörelsehindrade ungdomarna att se vad de har möjlighet att åstadkomma i stället för att lägga fokus på funktionsnedsättningen. Det framkommer också att de kan dansa med icke-rörelsehindrade elever och ta del av den sociala gemenskapen samt att inlärningsförmågan och kunskapsnivån höjs. Den dans som får sin rättmätiga, och i läroplanen omskrivna, plats i skolan har således mycket att bidra med för den övriga skolsituationen.</p> / <p>A motion- disability does not only restrict the physical prospects of the disabled child, but can also disable on a social level. Dance is a subject in school where you interact and are able to collaborate and socially improve. The question this paper investigates runs: Which importance may dancing in school have on motion- disabled pupils mental improvement?</p><p>The question at issue is answered partly by affected literature, partly by respondents.</p><p>It is concluded that dance, which focuses on the functional body, has the ability to make motion- disabled youths see what they are able to achieve, instead of focusing on the functional reduction. It is also clear that they can dance with normal functioned pupils and take part of the social solidarity, and also increase the learning ability and the proficiency level. The dance that gets its rightful, and in the curriculum mentioned, space in school has a lot to contribute with for the remaining school situation.</p>

Ett rörelsehinder inskränker inte bara det funktionshindrade barnets fysiska möjligheter utan kan verka handikappande även på social nivå. Dans är ett ämne i skolan där man interagerar och får möjlighet att samarbeta och utvecklas socialt. Frågeställningen som denna uppsats undersöker lyder: Vilken betydelse kan dans i skolan ha för rörelsehindrade elevers mentala utveckling? Frågan besvaras dels av berörd litteratur, dels av intervjurespondenter. Det framgår att dans, som fokuserar på den funktionella kroppen, har förmåga att få de rörelsehindrade ungdomarna att se vad de har möjlighet att åstadkomma i stället för att lägga fokus på funktionsnedsättningen. Det framkommer också att de kan dansa med icke-rörelsehindrade elever och ta del av den sociala gemenskapen samt att inlärningsförmågan och kunskapsnivån höjs. Den dans som får sin rättmätiga, och i läroplanen omskrivna, plats i skolan har således mycket att bidra med för den övriga skolsituationen. / A motion- disability does not only restrict the physical prospects of the disabled child, but can also disable on a social level. Dance is a subject in school where you interact and are able to collaborate and socially improve. The question this paper investigates runs: Which importance may dancing in school have on motion- disabled pupils mental improvement? The question at issue is answered partly by affected literature, partly by respondents. It is concluded that dance, which focuses on the functional body, has the ability to make motion- disabled youths see what they are able to achieve, instead of focusing on the functional reduction. It is also clear that they can dance with normal functioned pupils and take part of the social solidarity, and also increase the learning ability and the proficiency level. The dance that gets its rightful, and in the curriculum mentioned, space in school has a lot to contribute with for the remaining school situation.