<p>Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur införandet av dans som eget skolämne skulle kunna berika eleverna. Den empiriska undersökningen utfördes genom kvalitativa, semistrukturerade, personliga intervjuer. Ett urval av personer inom skola och kommun med anknytning till Regeringens projekt Skapande skola, som syftar till att införa mer estetik såsom dans i skolan, intervjuades. Resultatet av vår studie visade att dans bland annat kan utveckla barns självförtroende, motorik, sociala och kommunikativa förmåga samt deras skolprestation. Studien visar även att det behövs mer forskning och resurser för att införa dans som skolämne.</p>

Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur införandet av dans som eget skolämne skulle kunna berika eleverna. Den empiriska undersökningen utfördes genom kvalitativa, semistrukturerade, personliga intervjuer. Ett urval av personer inom skola och kommun med anknytning till Regeringens projekt Skapande skola, som syftar till att införa mer estetik såsom dans i skolan, intervjuades. Resultatet av vår studie visade att dans bland annat kan utveckla barns självförtroende, motorik, sociala och kommunikativa förmåga samt deras skolprestation. Studien visar även att det behövs mer forskning och resurser för att införa dans som skolämne.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka åtta gymnasieelevers erfarenheter och uppfattningar om dans ur ett normkritiskt perspektiv. Vad karakteriserar pojkars och flickors erfarenheter och uppfattningar om dans i skolan? Medvetandegör och motverkar dansundervisningen stereotypa föreställningar om vad som anses vara manligt och kvinnligt enligt elevers uppfattning? Metod Studien bygger på en kvalitativ intervjuundersökning från åtta elever som kommer från olika delar i Sverige: Stockholms län, Östergötlands län &amp; Skånes län. En skola var en privatstyrd skola och resterande sex skolor var kommunalt drivna. Fyra pojkar och fyra flickor som hade läst idrott och hälsa 1 deltog i studien. Eleverna var slumpvist utvalda. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då detta styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Den allmänna inställningen till idrott och hälsa i skolan var positiv, samtliga elever utom en påpekade flera positiva faktorer, som att det är ett skönt avbrott från de teoretiska ämnena och att det är roligt. Erfarenheten av dans skiljde sig åt mellan eleverna trots att de läser efter samma kursplan. Eleverna hade delade meningar om dansens värde. Det var många av pojkarna som hade en likartad uppfattning, detsamma gällde för de flickor som intervjuades. Flickorna ansåg i högre grad än pojkarna att dans var meningsfullt. De flesta flickorna uppfattade sig själva som aktiva genom att hjälpa andra i klassen. Flickorna ansåg att det fanns gränser mellan könen medan de flesta pojkarna uppfattade sig själva som aktiva genom att de deltog och gjorde det läraren visade och de ansåg inte att det fanns några gränser mellan könen. Gemensamt för pojkar och flickor var att det var accepterat att dansa med någon av samma kön. Ingen av eleverna uppgav att de hade diskuterat dans i förhållande till stereotypa könsroller i skolan. Det var inte heller någon av eleverna som uppfattade att skolan hade arbetat med dans som medel för att motverka stereotypa åsikter om könsskillnader genom dans. Slutsats Studien visar, med utgångspunkt från ett normkritiskt perspektiv, att skolans dansundervisning inte bidrar till att medvetandegöra eleverna om könsstereotypa föreställningar. Dock var eleverna positiva till att i dansundervisningen arbeta med att uppmärksamma och medvetandegöra stereotypa föreställningar då de ansåg att det annars uppstår skillnader mellan könen. Studien visar även att alla elever inte upplever att skolan motverkar stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt. En annan aspekt som är viktig att belysa är att studien utifrån elevernas erfarenheter och uppfattningar visar att lärarens roll är viktig då det är läraren som har ansvar för att uppmana till diskussion om stereotypa föreställningar och de normer som finns. Detta för att kunna medvetandegöra och motverka stereotypa föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt. / Purpose and Issues The purpose of this study was to examine the experiences and perceptions of dance, of/from eight high school students, from a standard critical perspective. What characterizes the boys' and girls' experiences and perceptions of dance at school? Does the teaching of dance in school raise awareness and discourage the stereotypical notions of what is considered masculine and feminine according to students' perception? Method The study is based on a qualitative interview survey of eight students coming from different parts of Sweden: Stockholm County, Östergötland County &amp; Skåne County. One of all the schools was a private school and the remaining six schools were municipally run. Four boys and four girls who had read “Idrott och hälsa 1” participated in the study. The students were randomly selected. The selection of the schools was made from a convenience sample, since the selection of the school had to do with availability and contacts. Result The general attitude towards physical education in school was positive, all students except one pointed out several positive factors, for example that it is a nice break from the theoretical subjects and it is fun. Even though they have the same syllabus the experience of dance differed between the students. The students’ views of the value of the dance were divided. Many of the boys had similar ideas, just like the girls who were interviewed had. The girls felt to a greater extent than the boys that dance was meaningful. Most of the girls perceived themselves as active by helping others in the class. The girls felt that there were boundaries between the sexes while most boys perceived themselves as active in that they participated and did whatever the teacher showed them to do and they did not think there were any boundaries between the sexes. Both boys and girls agreed that it was accepted to dance with someone of the same sex. None of the students reported that they had discussed dance in relation to gender stereotypes in school. None of the students perceived that the school had been working with dance as a means to counter stereotypical views about gender differences through dance. Conclusion The study shows that the dance education in school does not contribute in raising the students’ awareness about gender stereotypes. However, the students were positive to work with the raising of consciousness about stereotypes because they felt that it would arise differences between the sexes otherwise. The study also shows that all students do not feel that the school counteracts stereotypical notions of masculinity and femininity. Another aspect that is important to highlight is that the study, based on students' experiences and perceptions, shows that the teacher's role is important because it is the teacher who has the responsibility to encourage discussion about ideas of stereotypes and norms that exist. This is done to raise awareness about and to discourage stereotypes of what is masculine and feminine.

Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur dans kan ta plats i estetiska lärprocesser igrundskolan. Vidare är syftet att undersöka hur danspedagoger/danslärare talar om dans som potential i ett sammanhang av elevers utveckling och lärande. En empirisk undersökning i kvalitativintervjuform har genomförts med tre danspedagoger, en är danslärare och en fritidspedagog. Tre av danspedagogerna och en danslärare är anställda via Kulturskolan och arbetar med dans i grundskolan. Danspedagogerna, Dansläraren och Fritidspedagogen har alla en högre utbildning inom dans. De teoretiska perspektiven jag har utgått ifrån är estetiska lärprocesser, multimodalitet, estetik och kultur. Resultatet visar på att dans finns i en varierad mängd i våra grundskolor. Att arbeta med dans ämnesintegrerat eller som eget kunskapsområde utvecklar eleverna i deras lärprocesser. Det stärker deras självförtroende, samarbete med klasskamrater, respekt mot andra, arbete med problemlösning, rumsuppfattning, utforskandet av känslor och att kunna förmedla något med kroppen. Det framkommer att dans kan utmana skolans kultur och kunskapssyn.

SAMMANFATTNING Bakgrund Efter att ha vistats ute i verksamheten, både som vikarie och lärarstudent inom idrott och hälsa, har vi uppmärksammat att en stor del av eleverna har en negativ attityd gentemot dans i skolan. I vår empiriska studie hoppas vi få svar på varför det förhåller sig så. Det kommer även att framgå hur idrottslärare jobbar med dans i skolan. För att utveckla dansen så kanske det behövs en förändring där elever och lärare samverkar och tillsammans ser möjligheterna. Syfte Syftet med vår uppsats är att undersöka varför vi har dans i skolan ur ett elev- och lärarperspektiv, där vi tar reda på hur elever och lärare upplever dans i skolan. Vi vill även ta reda på hur idrottslärare arbetar med dans i sin undervisning, finns det möjligheter till en samverkan för att utveckla dansen? Metod Uppsatsen bygger på en teoretisk och en empirisk undersökning. Den teoretiska undersökningen har vi bearbetat i form av en explorativ metod. I den empiriska undersökningen har vi valt att intervjua tio stycken elever i åldrarna 10-12 år samt tre idrottslärare, samtliga kommer från samma skola. Vi har använt oss utav den hermeneutiska kvalitativa metoden vid bearbetning av våra intervjuer. Resultat I vårt resultat kom vi fram till att en samverkan behövs i skolan, där lärarna är lyhörda och formar sin undervisning efter målgruppens intresse och önskemål så långt det går. I tidigare studier har det framgått att dansen får en mycket liten del inom ämnet idrott och hälsa, vilket även vår studie har visat.

Sammanfattning Syftet med denna kvalitativa studie är att beskriva och förstå om och hur genus konstrueras socialt i elever och lärares förhållningssätt till dans i skolan. Tre övergripande frågeställningar som jag använt som utgångspunkt i denna studie är, hur upplever elever, pojkar och flickor dans i skolan? Har genus några betydelser i elevers och lärares förhållningssätt till dans och har dans någon betydelse för pojkar och flickors identitetsskapande?  Metoden jag använde mig för att undersöka dessa frågeställningar var gruppintervjuer med elever och enskilda intervjuer med lärare. Mitt bakomliggande intresse till detta började med att jag sedan tidigare kunnat ta del av en forskningsrapport som redogör för att idrotten i skolan utgår från att tillgodogöra manliga intressen (Redelius, 2004) samt att dans är en aktivitet som sällan förekommer i ämnet idrott och hälsa (Skolinspektionen, 2010). Resultat som kom fram under intervjuerna visar bland annat både pojkar och flickor upplever att dans är något som intresserar flickor mer än pojkar, detta trots att bara några få av flickorna och ingen av pojkarna från intervjuerna nämnde dans som den roligaste aktiviteten under idrott och hälsa. Resultaten från de genomförda intervjuerna med lärarna visar att det upplever att både pojkar och flickor har samma engagemang under själva dansaktiviteterna, men att pojkarna i större utsträckning protesterar eller visar på ett negativt kroppsspråk under genomgångar när det är dansundervisning i skolan än vad flickorna gör. Det teoretiska perspektiv som jag valt att analysera elever och lärares utsagor med är socialkonstruktivism och genusteori. Slutsatser jag dragit av denna studie är att dansundervisning påverkas av en rad faktorer som jag tror är en bidragande orsak till att dans kan vara svårt att organisera i skolan. Dessa faktorer är identitetsskapande, att dans är en symbol för kvinnlighet och att en del elever med annan religiös bakgrund sätter gränser för vad de kan delta i för danser i skolan. En annan slutsats som jag kommit fram till är att elevers olika inställning och engagemang till dans till stor del, är sammankopplat med vilken typ av stil det är på dansen, som kan kopplas till elevers identitet och symbolskapande. Genom att tydliggöra dessa faktorer i denna studie är min förhoppning att detta ska öka kunskap och förståelse för vad som påverkar dansundervisning i skolan. Detta hoppas jag också ska kunna bidra till att dansundervisningen i skolan utvecklas genom att man som lärare gör hänsynstagande av dessa faktorer när man planerar dansaktiviteter. / Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 6-9. Ht 2011

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Bakgrund</p><p>Efter att ha vistats ute i verksamheten, både som vikarie och lärarstudent inom idrott och hälsa, har vi uppmärksammat att en stor del av eleverna har en negativ attityd gentemot dans i skolan. I vår empiriska studie hoppas vi få svar på varför det förhåller sig så. Det kommer även att framgå hur idrottslärare jobbar med dans i skolan. För att utveckla dansen så kanske det behövs en förändring där elever och lärare samverkar och tillsammans ser möjligheterna.</p><p>Syfte</p><p>Syftet med vår uppsats är att undersöka varför vi har dans i skolan ur ett elev- och lärarperspektiv, där vi tar reda på hur elever och lärare upplever dans i skolan. Vi vill även ta reda på hur idrottslärare arbetar med dans i sin undervisning, finns det möjligheter till en samverkan för att utveckla dansen?</p><p>Metod</p><p>Uppsatsen bygger på en teoretisk och en empirisk undersökning. Den teoretiska undersökningen har vi bearbetat i form av en explorativ metod. I den empiriska undersökningen har vi valt att intervjua tio stycken elever i åldrarna 10-12 år samt tre idrottslärare, samtliga kommer från samma skola. Vi har använt oss utav den hermeneutiska kvalitativa metoden vid bearbetning av våra intervjuer.</p><p>Resultat</p><p>I vårt resultat kom vi fram till att en samverkan behövs i skolan, där lärarna är lyhörda och formar sin undervisning efter målgruppens intresse och önskemål så långt det går. I tidigare studier har det framgått att dansen får en mycket liten del inom ämnet idrott och hälsa, vilket även vår studie har visat.</p>

Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att göra en kvalitativ undersökning av lärares uppfattningar och erfarenheter avatt undervisa i traditionella och moderna danser i ämnet idrott och hälsa på högstadiet. Hur arbetar lärare med dans i skolan? Vilka erfarenheter har lärare av att undervisa dans i skolan? Vilka danskategorier undervisas eleverna i? Metod Metoden som använts till denna studie är en kvalitativ metod i form av semi-strukturerade intervjuer där fyra lärare deltog. Två lärare arbetar i en storstad och de andra två arbetar i en mindre stad. De fick under intervjuerna besvara hur de arbetar med dansundervisningen i skolan, vilka erfarenheter de har av att undervisa i dans samt vilka danskategorier de undervisar i. Resultat Resultatet som gavs under intervjuerna visar att alla informanterna arbetar med en form av progression i dansundervisningen genom hela högstadiet. Lärarna utgår från den formulerade läroplanen och tolkar vad eleverna ska undervisas i. Resultatet visar även att samtliga lärare arbetar med att eleverna inte ska känna sig obekväma genom att avdramatisera dans på olika sätt. Slutsats Slutsatsen som kan dras i denna studie är att de intervjuade lärarna arbetar på ungefär samma sätt, det är inte mycket som skiljer dem åt. De valda traditionella och moderna danserna liknar varandra till viss del i alla fyra skolorna då alla lärare undervisar i bugg, vals, foxtrot samt egen koreografi. Dock är det lärarnas bekvämlighet som avgör vilka andra danser eleverna undervisas i. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 7-9 och gymnasieskolan. Ht 2014</p>

Den här litteraturundersökningen har som syfte att sammanställa forskning kring det centrala innehållet “rörelse till musik samt dans” inom skolämnet idrott och hälsa och undersöka vad för attityder det finns till ämnet i stort och specifikt för dansundervisningen. Studierna som undersöks kommer fram till att en genusordning fortfarande finns kvar i ämnet idag, där den manliga normen är den som är önskvärd. Detta ger effekter som att killar har mer positiv attityd till ämnet än vad tjejer har, samt att killar påverkar innehållet i undervisningen mer och tar mer plats i undervisningen. Resultatet vi kommer fram till vid undervisning i dans är att lärarna inte är särskilt bekväma med att undervisa dans och att genusordningen blir omkastad, då flickorna har en mer positiv attityd till dans och att dansundervisningen är mer positivt inriktad till tjejer. Trots detta får killarna mer plats på undervisningen även i dansen. Vi anser därmed att lärarna behöver mer kunskap kring genus och att detta appliceras mer praktiskt, i form av en mer kritisk hållning till stereotyper med mera i undervisningen. Ytterligare forskning behövs i frågeställningen.

Syftet med den här studien är att belysa dansens utformning och betydelse i skolan.Detta med avseende att ta reda på om dansen bör komma in i grundskolans tidigareår för att fånga upp pojkarna och även försöka lyfta fram vilka förutsättningar somkrävs för en bra dansundervisning. Syftet är också att kunna förstå och utveckla minegen men förhoppningsvis andra danspedagogers dansundervisning i skolan och villunder studiens gång försöka bilda en uppfattning om hur dansen kan bli mertillgänglig och intressant även för pojkarna.Den dans som det talas om här är konstnärlig dans, dans som scenisktuttrycksmedel. Metoden jag använt mig av är kvalitativa intervjuer samtlitteraturstudier. I tidigare forskning har det visat sig att pojkar har en negativinställning till dansundervisning, när det ordas dans. Men danspedagoger som harundervisat pojkar ser en positiv inställning hos pojkar under själva danslektionen.För att fånga pojkarnas intresse då det gäller dans i skolan så har det i studier visatsatt det krävs en danspedagog som håller i dansundervisningen, då pojkar och flickorutvecklas olika motoriskt i de tidiga åren och ”attackerar” dans olika krävs det någonutbildat i ämnet som kan lägga upp undervisningen så den anpassas även tillpojkarna. Huvudresultatet av den empiriska studien visar att det som motiverarpojkar att väljer dans i skolan när den inte längre är obligatorisk är att de på någotsätt kommit i kontakt med dansen på ett positivt sätt och genom att pojkarna fått levaut passionen för dansen på ett ”manligt sätt” från början, det vill säga genom hiphopoch streetdance då det upplevs som en mer pojkaktig dansstil.