SAMMANFATTNING Bakgrund Efter att ha vistats ute i verksamheten, både som vikarie och lärarstudent inom idrott och hälsa, har vi uppmärksammat att en stor del av eleverna har en negativ attityd gentemot dans i skolan. I vår empiriska studie hoppas vi få svar på varför det förhåller sig så. Det kommer även att framgå hur idrottslärare jobbar med dans i skolan. För att utveckla dansen så kanske det behövs en förändring där elever och lärare samverkar och tillsammans ser möjligheterna. Syfte Syftet med vår uppsats är att undersöka varför vi har dans i skolan ur ett elev- och lärarperspektiv, där vi tar reda på hur elever och lärare upplever dans i skolan. Vi vill även ta reda på hur idrottslärare arbetar med dans i sin undervisning, finns det möjligheter till en samverkan för att utveckla dansen? Metod Uppsatsen bygger på en teoretisk och en empirisk undersökning. Den teoretiska undersökningen har vi bearbetat i form av en explorativ metod. I den empiriska undersökningen har vi valt att intervjua tio stycken elever i åldrarna 10-12 år samt tre idrottslärare, samtliga kommer från samma skola. Vi har använt oss utav den hermeneutiska kvalitativa metoden vid bearbetning av våra intervjuer. Resultat I vårt resultat kom vi fram till att en samverkan behövs i skolan, där lärarna är lyhörda och formar sin undervisning efter målgruppens intresse och önskemål så långt det går. I tidigare studier har det framgått att dansen får en mycket liten del inom ämnet idrott och hälsa, vilket även vår studie har visat.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Bakgrund</p><p>Efter att ha vistats ute i verksamheten, både som vikarie och lärarstudent inom idrott och hälsa, har vi uppmärksammat att en stor del av eleverna har en negativ attityd gentemot dans i skolan. I vår empiriska studie hoppas vi få svar på varför det förhåller sig så. Det kommer även att framgå hur idrottslärare jobbar med dans i skolan. För att utveckla dansen så kanske det behövs en förändring där elever och lärare samverkar och tillsammans ser möjligheterna.</p><p>Syfte</p><p>Syftet med vår uppsats är att undersöka varför vi har dans i skolan ur ett elev- och lärarperspektiv, där vi tar reda på hur elever och lärare upplever dans i skolan. Vi vill även ta reda på hur idrottslärare arbetar med dans i sin undervisning, finns det möjligheter till en samverkan för att utveckla dansen?</p><p>Metod</p><p>Uppsatsen bygger på en teoretisk och en empirisk undersökning. Den teoretiska undersökningen har vi bearbetat i form av en explorativ metod. I den empiriska undersökningen har vi valt att intervjua tio stycken elever i åldrarna 10-12 år samt tre idrottslärare, samtliga kommer från samma skola. Vi har använt oss utav den hermeneutiska kvalitativa metoden vid bearbetning av våra intervjuer.</p><p>Resultat</p><p>I vårt resultat kom vi fram till att en samverkan behövs i skolan, där lärarna är lyhörda och formar sin undervisning efter målgruppens intresse och önskemål så långt det går. I tidigare studier har det framgått att dansen får en mycket liten del inom ämnet idrott och hälsa, vilket även vår studie har visat.</p>

This Study is an action research, investigating didactic approach by three different dance teachers at the Resource Centre at the Community School of Arts in Stockholm. The Resource Centre offer activities after school, for children and young people with disabilities or students who are in need of smaller groups. The questions asked are: What underlying norms and ideals are at work, what similarities and differences in approach is seen amongst the teachers at the same workplace? How do educators achieve communication and adapt this to the students' conditions? What kind of educational interventions are most prominent, and what sort of development is stressed? The study points out that there are similar ideas between the teachers but it is conducted in different ways. The prime educational interventions is to achieve communication. The teachers are using among other technics intonement, mirroring, modification of students movement, collaboration and play. Another prominent goal is to develop movement diversity. The tools for accomplish this are both visual, verbal, audio active, tactile and emotional. The teachers are striving for clarity in instruction, in the room and other wise. This study points out the importance that all children and youth should have the opportunity to dance. And to fulfill this task there should be changes in teachers education and further education for teachers in the Community School of Arts. This study also proposes that motor abilities are better practiced in a dance lesson than in pure tutoring environment, due to the aspect of vitality and intent in dance practice. Therefor dance and movement should be a required element in the curriculum for Special Schools. Through movement and dance the goals of the curriculum could be easier attained. Hence a training should be available for student assistants in Special schools.

Abstract Title: The dance-teacher body as a sounding board - a hermeneutic phenomenological study about dance-teachers experiences observing (their own) dance education. Author: Anders Frisk, Stockholm University of the Arts - School of Dance and Circus Language: Swedish Key words: Dance, dance teacher, dance education, dance pedagogy, phenomenology, kinaesthetic empathy, interaffectivity, bodily resonance    The aim of this study is to give insights into how dance teachers experience observing (their own) dance lessons. The interest lies in what they are reacting to and what gives an action in the form of feedback, guiding or ending an exercise, and how these reactions and actions are manifested in the body. Two teachers at the Swedish school of sport and health sciences (GIH) in Stockholm were observed and filmed during dance lessons with PE&amp;H-student teachers. The subject of the lessons were experiencing and exploring dance as expressive form. From the videos of the lessons, different situations were chosen and discussed during a so-called re-experiencing interview. The interviews were transcribed and the text has been analysed using a hermeneutic phenomenological method.  The analysis resulted in the following findings: To observe one’s own teaching seems to be a valuable tool for the teachers in order to reflect upon didactical considerations and possibilities for developing the teaching. The teachers seem to react on (lack of) movement, presence, focus and movement qualities. This creates a dissonance in their own bodily resonance that seems to create an embodied experience that they react upon. They act by guiding the students by adding more movement, verbal affirmation or instruction, metaphors or by ending the exercise. Sometimes they postponed reacting in order to give the students a chance to find their way back in focus. The teachers also have a focus on creating a learning environment where the aim is for the students to explore and to experience their own bodily resonance and how this can relate to other bodies.  It seems that the teachers show a sensibility for the situation and the harmony in the dance studio that could be derived from a professional-personal competence or from an embodied practical pedagogical knowledge. The results of the study are discussed with the concepts of interaffectivity, mutual incorporation and kinaesthetic empathy. By raising awareness around how bodily (and embodied) interactions are intertwined within dance education these concepts might help and support the development of teaching in this specific context.