<p>The purpose of my work is to find out if and in which way dance in school teaching can contribute to a positive development of the pupil and also if the dance can give the pupil a better self-confidence. It’s important and useful to know, how dance will influence the pupil from a physical, psychological and social point of view.</p><p>The study of litterature describes opinions and theories based on the issue and emanate from the three classifications applicable to the pupil development through dance: physically, psychologically and socially. With help of theories from different experts investigates, if a continuous dance teaching in the subject Athletics and Health can contribute to a positive development of the pupil these different aspects.</p><p>As the empiric study I chose to interview pupils both from the ordinary comprehensive school classes and the aesthetical gymnasium line, in order to find out what they really think about dance and what they wish should be included of dance in the subject Athletics and Health.</p><p>The interest of dance can be strongly connected to different music stiles, in this connection one can for sure get more pupils and especially boys to dare to try dance and through this improve their self-confidence.</p><p>In my discussion and conclusion I bring up how important it is, that the pupil in dance get to learn how to work with it´s body as means of expression and the importance that the school gives priority to other than intellectual qualities and gives the pupil a chance to be able to develop and learn how to use it’s body language by dance.</p><p>I also touch thoughts of future research.</p>

<p>Pupils learn in different ways, varied teaching is needed to encourage all pupils. Aesthetic can be a good tool in this work and dance is one of the aesthetic subjects that can be used in the education. Dance gives the pupils an awareness of their bodies and what they can express through it. The essay discusses diffrent angel of incidence of dance in school and its positive effects and examines what kinds of dance there are in the schools of Vänersborg’s municipal. This essay shows that aesthetic learning and dance can lead to increased learning in school, can counteract bullying, give the pupils more developed motor skills and the pupils are given a new language to express themselves with. Dance is culture overrun and it’s developments personality and social relations. The pupils will have a greater sense of their body and its movements and pupils experience a greater joy in school.</p><p> </p><p>Through inquirys sent to 14 headmasters of preschool up to sixth grade in Vänersborg’s municipal, it was investigated how much dance there is in the schools. The result shows that there isn’t dance regular in the education. Some reasons are lack of time and deficient interest but also insufficient compentense among the teachers for dance to become a natural part of the education. The essay discusses then dance in school and how it develops the pupils; this is connected with the current situation in Vänersborg.</p>

The purpose of my work is to find out if and in which way dance in school teaching can contribute to a positive development of the pupil and also if the dance can give the pupil a better self-confidence. It’s important and useful to know, how dance will influence the pupil from a physical, psychological and social point of view. The study of litterature describes opinions and theories based on the issue and emanate from the three classifications applicable to the pupil development through dance: physically, psychologically and socially. With help of theories from different experts investigates, if a continuous dance teaching in the subject Athletics and Health can contribute to a positive development of the pupil these different aspects. As the empiric study I chose to interview pupils both from the ordinary comprehensive school classes and the aesthetical gymnasium line, in order to find out what they really think about dance and what they wish should be included of dance in the subject Athletics and Health. The interest of dance can be strongly connected to different music stiles, in this connection one can for sure get more pupils and especially boys to dare to try dance and through this improve their self-confidence. In my discussion and conclusion I bring up how important it is, that the pupil in dance get to learn how to work with it´s body as means of expression and the importance that the school gives priority to other than intellectual qualities and gives the pupil a chance to be able to develop and learn how to use it’s body language by dance. I also touch thoughts of future research.

Pupils learn in different ways, varied teaching is needed to encourage all pupils. Aesthetic can be a good tool in this work and dance is one of the aesthetic subjects that can be used in the education. Dance gives the pupils an awareness of their bodies and what they can express through it. The essay discusses diffrent angel of incidence of dance in school and its positive effects and examines what kinds of dance there are in the schools of Vänersborg’s municipal. This essay shows that aesthetic learning and dance can lead to increased learning in school, can counteract bullying, give the pupils more developed motor skills and the pupils are given a new language to express themselves with. Dance is culture overrun and it’s developments personality and social relations. The pupils will have a greater sense of their body and its movements and pupils experience a greater joy in school.   Through inquirys sent to 14 headmasters of preschool up to sixth grade in Vänersborg’s municipal, it was investigated how much dance there is in the schools. The result shows that there isn’t dance regular in the education. Some reasons are lack of time and deficient interest but also insufficient compentense among the teachers for dance to become a natural part of the education. The essay discusses then dance in school and how it develops the pupils; this is connected with the current situation in Vänersborg.

<p>Abstract</p><p>This study examines the use of dance in the special education classes in high school. The purpose is to study the teachers’ thoughts about dance within this school form. I want to see if they see any gains from having dance as a subject, and what might these be? Earlier research states that dance has a positive influence on mentally handicapped children and young people, and that it strengthens their general development. There is little research literature available, but there is an agreement that dance gives these young people a stronger self-esteem, a sense of belonging to a group, and the possibility of non-verbal communication. I have, in this study, interviewed five teachers of these special education classes. The resultants show that these teachers are positive to having dance on the schedule for these students. The gains that they mention are: an increased awareness of their own bodies, an increased self-esteem, movement, cultural understanding, a greater awareness of room and space, a sense of community, and another means of expressing themselves and communicating. In addition, they also describe dance as something that is fun.</p><p>Key words: Dance, dance in school, senior high school for children in special needs, moves</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Denna studie handlar om dans i gymnasiesärskolan. Syftet är att studera lärares tankar om ämnet dans inom gymnasiesärskolan. Jag ville också se om lärarna ansåg att det fanns några vinster med att ha dans som ämne i gymnasiesärskolan och i så fall vilka. Tidigare forskning säger att dans har positiv inverkan på handikappade barn och ungdom då det stärker den allsidiga utvecklingen. Det har varit svårt att finna litteratur som berör dans i gymnasiesärskolan men i all litteratur som beskriver dans, så är samtliga överens om att dansen ger ungdomar en stärkt självkänsla, en grupptillhörighet och en möjlighet till en icke verbal kommunikation. Jag har i min studie intervjuat fem lärare på gymnasiesärskolan och resultatet visar att just denna intervjugrupp är positivt inställda till att dans ska finnas på schemat för elever på gymnasiesärskolan. Vinster som nämns är kroppskännedom, stärkt självkänsla, rörelse, kulturell förståelse, socialt samspel, rumsuppfattning, gemenskap och ett språk för att uttrycka sig och kommunicera. Dessutom beskriver alla dans som något roligt.</p><p>Nyckelord: Dans, dans i skolan, gymnasiesärskola, rörelse</p>

Abstract This study examines the use of dance in the special education classes in high school. The purpose is to study the teachers’ thoughts about dance within this school form. I want to see if they see any gains from having dance as a subject, and what might these be? Earlier research states that dance has a positive influence on mentally handicapped children and young people, and that it strengthens their general development. There is little research literature available, but there is an agreement that dance gives these young people a stronger self-esteem, a sense of belonging to a group, and the possibility of non-verbal communication. I have, in this study, interviewed five teachers of these special education classes. The resultants show that these teachers are positive to having dance on the schedule for these students. The gains that they mention are: an increased awareness of their own bodies, an increased self-esteem, movement, cultural understanding, a greater awareness of room and space, a sense of community, and another means of expressing themselves and communicating. In addition, they also describe dance as something that is fun. Key words: Dance, dance in school, senior high school for children in special needs, moves / Sammanfattning Denna studie handlar om dans i gymnasiesärskolan. Syftet är att studera lärares tankar om ämnet dans inom gymnasiesärskolan. Jag ville också se om lärarna ansåg att det fanns några vinster med att ha dans som ämne i gymnasiesärskolan och i så fall vilka. Tidigare forskning säger att dans har positiv inverkan på handikappade barn och ungdom då det stärker den allsidiga utvecklingen. Det har varit svårt att finna litteratur som berör dans i gymnasiesärskolan men i all litteratur som beskriver dans, så är samtliga överens om att dansen ger ungdomar en stärkt självkänsla, en grupptillhörighet och en möjlighet till en icke verbal kommunikation. Jag har i min studie intervjuat fem lärare på gymnasiesärskolan och resultatet visar att just denna intervjugrupp är positivt inställda till att dans ska finnas på schemat för elever på gymnasiesärskolan. Vinster som nämns är kroppskännedom, stärkt självkänsla, rörelse, kulturell förståelse, socialt samspel, rumsuppfattning, gemenskap och ett språk för att uttrycka sig och kommunicera. Dessutom beskriver alla dans som något roligt. Nyckelord: Dans, dans i skolan, gymnasiesärskola, rörelse

<p>Ett rörelsehinder inskränker inte bara det funktionshindrade barnets fysiska möjligheter utan kan verka handikappande även på social nivå. Dans är ett ämne i skolan där man interagerar och får möjlighet att samarbeta och utvecklas socialt. Frågeställningen som denna uppsats undersöker lyder: Vilken betydelse kan dans i skolan ha för rörelsehindrade elevers mentala utveckling?</p><p>Frågan besvaras dels av berörd litteratur, dels av intervjurespondenter.</p><p>Det framgår att dans, som fokuserar på den funktionella kroppen, har förmåga att få de rörelsehindrade ungdomarna att se vad de har möjlighet att åstadkomma i stället för att lägga fokus på funktionsnedsättningen. Det framkommer också att de kan dansa med icke-rörelsehindrade elever och ta del av den sociala gemenskapen samt att inlärningsförmågan och kunskapsnivån höjs. Den dans som får sin rättmätiga, och i läroplanen omskrivna, plats i skolan har således mycket att bidra med för den övriga skolsituationen.</p> / <p>A motion- disability does not only restrict the physical prospects of the disabled child, but can also disable on a social level. Dance is a subject in school where you interact and are able to collaborate and socially improve. The question this paper investigates runs: Which importance may dancing in school have on motion- disabled pupils mental improvement?</p><p>The question at issue is answered partly by affected literature, partly by respondents.</p><p>It is concluded that dance, which focuses on the functional body, has the ability to make motion- disabled youths see what they are able to achieve, instead of focusing on the functional reduction. It is also clear that they can dance with normal functioned pupils and take part of the social solidarity, and also increase the learning ability and the proficiency level. The dance that gets its rightful, and in the curriculum mentioned, space in school has a lot to contribute with for the remaining school situation.</p>

Ett rörelsehinder inskränker inte bara det funktionshindrade barnets fysiska möjligheter utan kan verka handikappande även på social nivå. Dans är ett ämne i skolan där man interagerar och får möjlighet att samarbeta och utvecklas socialt. Frågeställningen som denna uppsats undersöker lyder: Vilken betydelse kan dans i skolan ha för rörelsehindrade elevers mentala utveckling? Frågan besvaras dels av berörd litteratur, dels av intervjurespondenter. Det framgår att dans, som fokuserar på den funktionella kroppen, har förmåga att få de rörelsehindrade ungdomarna att se vad de har möjlighet att åstadkomma i stället för att lägga fokus på funktionsnedsättningen. Det framkommer också att de kan dansa med icke-rörelsehindrade elever och ta del av den sociala gemenskapen samt att inlärningsförmågan och kunskapsnivån höjs. Den dans som får sin rättmätiga, och i läroplanen omskrivna, plats i skolan har således mycket att bidra med för den övriga skolsituationen. / A motion- disability does not only restrict the physical prospects of the disabled child, but can also disable on a social level. Dance is a subject in school where you interact and are able to collaborate and socially improve. The question this paper investigates runs: Which importance may dancing in school have on motion- disabled pupils mental improvement? The question at issue is answered partly by affected literature, partly by respondents. It is concluded that dance, which focuses on the functional body, has the ability to make motion- disabled youths see what they are able to achieve, instead of focusing on the functional reduction. It is also clear that they can dance with normal functioned pupils and take part of the social solidarity, and also increase the learning ability and the proficiency level. The dance that gets its rightful, and in the curriculum mentioned, space in school has a lot to contribute with for the remaining school situation.

Dansen har funnits länge i människans närhet och den har olika betydelser beroende på vad individen har för uppfattning om dansens normer och uppbyggnad. Syftet med vår empiriska studie är att undersöka om pojkar och flickor har en liknande syn på ämnesområdet rörelse till musik samt dans i gymnasieskolan och i så fall varför eller varför inte de har det. Vi har utgångspunkt i genusperspektivet och därmed Hirdmans (2001) teorier om genuskontraktet. Metoden vi har använt oss av är den kvantitativa undersökningsmetoden. Inom ramen för den kvantitativa undersökningsmetoden valde vi enkäter eftersom det är enklast att få svar på våra frågeställningar samt för att det ger oss stora möjligheter att nå ut till många individer.   Rörelse till musik samt dans uppfattas som ett feminint ämne. Resultatet visar på att den uppfattningen är generell bland det manliga könet. Pojkar som svarat på enkäten menar att dans är ”tjejigt”. Elevers inställning är att dans rent generellt är till för båda könen.

I denna masteruppsats har jag studerat grundskolelärares berättelser om hur de upplever värdet med dansundervisning av besökande kulturskolelärare i grundskolans årkurs två och tre. Arbetet är gjort inom berättelseforskning som metodisk ansats. Elva grundskolelärare har berättat och samtalat kring teman, påbjudna av mig, i relation till dansundervisningen. De intervjuade grundskolelärarna har aktivt deltagit tillsammans med sina elever på danslektionen ledd av en danslärare från Sigtuna kulturskola, en gång i veckan, i fyrtio minuter under två årskurser.Mitt syfte är att bidra till kunskap om dans i skolan genom att undersöka hur ett antal grundskolelärare i en kommun tänker om undervisningen i dans i skolan. För att uppnå det syftet, att bidra till kunskap, formulerade jag två forskningsfrågor: Vad tänker ett antal tillfrågade grundskolelärare om dans i skolan? Och: På vilket sätt kan lärarnas tankar om dans säga något om dans som en estetisk lärprocess i grundskolan?Genom att undersöka forskning i ämnet estetiska lärprocesser och sedan specifikt estetiska lärprocesser med dans i skolan i fokus har jag funnit att dans i skolan är ett gott verktyg att använda i elevers utbildning. Genom estetiska lärprocessers inneboende rhizomatiska natur ges eleverna möjlighet att både uppleva, skapa och utveckla i samma situation. Estetiska lärprocesser innebär holistiskt lärande, som främjar både hälsa och välmående hos eleverna. Estetiska lärprocesser stärker inte enbart elevers identitetsskapande och personliga utveckling utan också kommunikationen med omvärlden. Genom ett skapande uttryck, i kreativa former, får eleven personliga erfarenheter av att utforska den konstnärliga sfären och på så sätt uppleva ett meningsskapande lärande som bidrar till såväl språkutveckling som kunskaper i grundskolans olika ämnen.Lärarna fick sju samtalsteman vid sju stationer för att berätta sina tankar om: Kunskapsinhämtning, språkutveckling, personlig utveckling, sociala observationer, genus, skapande och övrigt, där lärarna kunde ta upp något på eget initiativ. I samtliga berättelser var lärarna samstämmigt positiva vid stationerna. De var överens om att estetiska lärprocesser stärker både klassen som helhet och eleven på det personliga planet. Eleverna får redskap att vara kreativa både enskilt och i grupp. Dans i skolan hjälper elever att inhämta den kunskap som skolan vill förmedla, även rent språkligt. / In this thesis, I have studied the stories of primary school teachers regarding their experiences of the values of dance lessons by visiting teachers from Sigtuna kulturskola provide in their classes for children aged eight and nine. This work was completed through narrative research as a methodological approach, in which eleven primary school teachers were interviewed. These teachers had actively participated in the dance lessons, which were led by a dance teacher from Sigtuna kulturskola for forty minutes each week during two grades. My aim is to contribute to knowledge about dance in school by investigating how a number of primary school teachers in a municipality think about the teaching of dance in school. To achieve that aim, of contributing to knowledge, I formulated two research questions: What do a few primary school teachers think about dance in school? And: In what way can the teachers’ thoughts about dance say something about dance as an aesthetic learning process in primary school? Through my research, I have found that dance in school can be a powerful tool for students' basic education. Through the inherent rhizomatic nature of aesthetic learning process, students are given the opportunity to experience, create, and develop in the same situation. They can go through a holistic learning that promotes both health and well-being. Aesthetic learning processes not only strengthen students' identity and personal development, but also communication with the outside world. Through creative expression, in creative forms, the students get personal experience of exploring the artistic sphere, and thus experiences meaningful learning that contributes to language development as well as a knowledge in the various subjects of primary school. The teachers were given seven conversation themes, at seven stations, to share their thoughts on: knowledge acquisition, language development, personal development, social observations, gender, creativity, and one more station, named “other aspects”, where the teachers could bring forward something of their own initiative. In all the stories, the teachers were unanimously positive at the stations They agreed that aesthetic learning processes strengthen both the class as a whole and the student on a personal level. The students are given tools to be creative both individually and in groups in dance through dance. Dancing in school helps students acquire the knowledge that the school wants to convey, also linguistically.