I denna uppsats presenteras en kvalitativ studie av eventuella samband mellan individers psykologiska behov och upplevelsen av feedback. Studien syftar till att förstå hur anställdas psykologiska behov påverkar vilken sorts feedback som ger effekt på motivation. Undersökningen har genomförts med hjälp av nio kvalitativa intervjuer med anställda i en växande organisation. Empirin har sedan analyserats utifrån två motivationsteorier, McClellands motivationsteori (McClelland, 1987) och Self Determination Theory (Deci och Ryan, 2016), som syntetiserats med varandra. I dessa teorier identifieras de olika psykologiska behoven. Empirin har också analyserats utifrån en feedbackteori formulerad av Hattie och Timperley i artikeln The Power of Feedback (2007). I denna teori identifieras feedbackens syfte och dess fyra olika nivåer. Studien visar att respondenterna i organisationen generellt sett har en positiv upplevelse av feedback, och att det kan ha ett samband med de psykologiska behov som kallas prestations- och kompetensbehov. Respondenternas upplevelse är att feedback kan liknas vid en utvecklande gåva. Studien visar att den utvecklande feedbacken fungerar motiverande för respondenterna. För att feedbacken ska ge bäst effekt på motivationen bör den ges på de första tre nivåerna i Hattie och Timperleys teori. Studien visar även att den utvecklande feedbacken kan ha ett samband med behovet av makt, eftersom den ger respondenterna en möjlighet att påverka och leda andra. Utifrån behovet av samhörighet visar studien att förtroende och tillit mellan den som ger och den som får feedback spelar roll för hur feedbacken upplevs. Studien visar att respondenterna motiveras av att kunna styra sitt eget arbete, vilket visar på behovet av autonomi. Det kan ha samband med att de uppskattar feedback som ger dem möjlighet att på ett självständigt vis forma sina tillvägagångssätt. Denna sorts feedback placeras in på den tredje nivån, som handlar om självreglering, i Hattie och Timperleys teori.