Syftet med denna studie är att teoretiskt pröva att integrera en etablerad metod för personlig utveckling, The Skilled Helper, med metoden Dynamisk Pedagogik och skapa en ny metod för en specifik tillämpning, personlig utveckling av ledare. Integrationen görs med hjälp av en etablerad metametod för metodutveckling. De bägge ingående metoderna värderas enligt fastställda kriterier. Samma kriterier används sedan för att värdera den nya metod som designas. Med detta har studien uppnått en jämförbarhet mellan de tre metoderna avseende parametrar som är centrala och relevanta för metoder och metodskapande. Studien skall besvara en rad olika frågeställningar såsom: Går det att skapa en integrerad ny metod förpersonlig utveckling baserat på av två befintliga metoder: The Skilled Helper och Dynamisk Pedagogik? Vad händer när man integrerar dem? Blir det konflikter eller synergieffekter mellan de bägge metoderna? Vad är kvar av Dynamisk Pedagogik? Den nya metoden som skapas, faller den inom ramen för etablerad ledarutveckling? Kan den kallas för en metod för ledarutveckling? Resultatet visar att metodintegrationen gick att genomföra då det förelåg en tillräckligt god grundläggande förenlighet mellan de två ursprungsmetoderna på en rad nyckelområden. Dock fanns kritiska vägval att göra vid design av den nya metoden, vilket gör att den nya metoden blev särskiljande från de bägge ursprungsmetoderna. Resultatet visar att det inte blir konflikter, efter som de vägval som behövde göras inte gav upphov till konflikt inom den nya metoden. Inte heller uppnås synergieffekter, då den nya metoden utformades för ett syfte som avvek från ursprungsmetodernas respektive syften. Resultatet visar slutligen att endast två av tre centrala förhållningssätt från Dynamisk Pedagogik finns kvar i den nya metoden som skapas, det självpedagogiska och det skapande förhållningssättet. Det tredje och mest centrala förhållningssättet, det samspelande, som bygger på att lärande sker i samspel med andra individer, kunde inte tillgodoses då den nya metoden enbart är utvecklad för individuell utveckling. Därför kan inte den nya metoden kallas att vara en variant av Dynamisk Pedagogik. I analysen diskuteras huruvida den nya metoden uppfyller de krav och önskemål som framställs i litteraturen på förändrad ledarutveckling och emotionell intelligens bland ledare. Den nya metoden visar sig kunna möta de flesta krav och önskemål som ställs men det går inte att påvisa om det ger den önskade effekten såsom förändrat ledarbeteende genom ökad självinsikt och självkännedom. Den nya metoden får i resultatet benämningen “Dynamisk Ledarutveckling” då metoden harmonierar både med innebörden av begreppet dynamisk och begreppet ledarutveckling. / <p>Författaren kan kontaktas på e-postadressen: titti.rudback@rudback.nu</p>

No / Gerard Egan's problem management and opportunity development model is currently in use training prospective counsellors, social workers, nurses, managers, etc. the skills of helping. This essay attempts, experimentally, to depict in three different ways Egan's work and its relationship to operations of power: (1) from a relatively uncritical stance, (2) from a personal experience stance, and (3) from a social constructionist perspective. The whole piece, taken together, attempts to tackle the issue of theory as practice ¿ to ground/unmask/make present the ways in which we are socialised into a profession and the problems inherent in that process. Two themes run through the work: the double bind created for a student on a counselling course which makes some claim to train around Rogers' core conditions, and which is also assessed/accredited; the connections between theory, training and practices.