This thesis has been performed in collaboration with the Swedish Space Corporation at the department Science Services. SSC provides services in the areas of spacecraft subsystems, ground stations and sounding rockets to enable governments, companies and research institutes to benefit from space. Science Services are responsible for sounding rocket flight missions allowing customers to perform research in a microgravity environment. Currently, they have good knowledge how to design the sounding rockets experiment modules to minimize thermal effects within the system. However, no computational models are available to evaluate and verify the thermal heat transfer inside of the modules and as such the systems are designed primarily based on previous experience. The main purpose of this thesis was to develop a thermal computational model, which would work as a basis for designing experiment modules. The model would be used in an early stage of the design process before CAD parts have been designed. This required a flexible model allowing the user to evaluate different types of components and configurations. A finite element method (FEM) was used to perform heat transfer calculations in MATLAB. The development process was divided into three stages, which reduced the complexity of the problem formulation. The first version was made to approximate heat transfer solution in three dimensions using the Galerkin’s weighed residuals method. The second version was made to implement the dynamic environment occurring during flight missions. Based on the external environment, the dynamic process was divided into phases with different boundary conditions. In the final version internal convection, conductivity between air elements and a GUI was developed. The versions were verified with COMSOL (2013) and previous measured flight data. The results from the simulations showed that the internal convection coefficient and the element’s conductivity have a great impact on how the heat is distributed inside th e modules. A low convection will lead to internal temperature peaks, which can cause damage to sensitive experiment equipment. Also, the results indicated that the external environment does not have a significant impact on the internal temperatures. The assumptions made and recommendations are also covered in this thesis. Keywords: Three-dimensional heat transfer, Finite element method, Sounding rocket, Computational simulation / Detta examensarbete har utförts i samarbete med Swedish Space Corporation på avdelningen Science Services. SSC är ett svenskt företag verksam inom rymdtekniksektorn som erbjuder myndigheter, företag och forskarlag runt om i världen möjlighet att dra nytta av rymden. Avdelningen Science Service är ansvariga för utvecklig samt uppskjutning av sondraketer. I dagsläget finns en god kunskap hur sondraketens experimentmoduler ska konstrueras för att minimera den termiska påverkan i systemen. Dock existerar ingen beräkningsmodell för att undersöka värmeutvecklingen och temperaturer i dessa experimentmoduler, all kunskap inom detta område är baserad på tidigare erfarenheter. Syftet med detta examensarbete var att utveckla en termisk beräkningsmodell som kan användas som underlag när nya experimentmoduler konstrueras på SSC. Användningsområdet för modellen var avsett i ett tidigt skede i produktutvecklingsprocessen, innan CAD-modeller eller dylikt har framställts. Därav efterfrågades en flexibel modell där användaren kan undersöka olika typer av kompententer och konfigurationer. Den Finita elementmetoden (FEM) har används för att skapa en termisk beräkningsmodell i MATLAB. Utvecklingen delades upp i tre steg, eller tre programversioner, vilket bidrog till att frågeställningens komplexitet reducerades. Första programversion genomfördes för att approximera värmeflöden och temperaturer i tre dimensioner med hjälp av Galerkins viktade residualmetod. I den andra programversionen implementerades den dynamiska omgivningen som uppstår under flygning. Baserat på den yttre påverkan från det dynamiska förloppet delades flygningen in i olika faser, alla med skilda randvillkor. I den slutliga programversionen implementerades intern konvektion, strålning och ett grafiskt användargränssnitt. Samtliga versioner verifierades numerisk med hjälp av COMSOL (2013) . Resultatet från beräkningsmodellen påvisade att den interna konvektionskoefficient samt konduktiviteten hos element har stor inverkan på hur temperaturen fördelas inuti modulen. Resultaten indikerade även att den yttre miljön inte har en signifikant betydelse för dessa temperaturer. De antaganden som utförts samt förbättringsförslag avhandlades även i detta arbete. Nyckelord: Värmeledning, tredimensionellt, Finita elementmetoden, Sondraket, Simulering