<p><p>Syftet med studien är att undersöka hur ett tredimensionellt bildmoment påverkar rumsuppfattningen i ett tvådimensionellt arbete. Den metod jag valde är en aktionsforskningsmetod där man arbetar direkt i den praktiska verksamheten i en cyklisk process med fyra faser: planering, aktion, observation och reflektion. Sista fasen resulterar oftast i en ny planeringsfas och ytterligare ett varv i aktionsforskningscykeln därigenom nås ett högre kvalitativt resultat. Undersökningsgruppen var elever i år 9 som i tre steg fick återge ett stillében. Först skulle de teckna av stillébenet tvådimensionellt, därefter skulle de skulptera fram samma stillébenmotiv med lera i en tredimensionell skulptur för att slutligen i det tredje steget återigen teckna av samma stillébenuppställning. Resultatet visar att eleverna under sitt första tvådimensionella skapande gjorde en bildframställning med tydliga konturer och stor detaljrikedom. Många perspektivförsök gjordes men det blev ofta flera olika perspektiv i samma bild. Objekten i teckningarna hade dålig sammanhörighet och stillébenets storleksförhållande och riktningar stämde dåligt. Överlappningar och ljus, skugga användes sparsamt vilket medförde en låg grad av rumslighet. Efter det tredimensionella inslaget med leran så blev teckningarna något mer rumsliga då eleverna verkade ägna sig mer åt form än åt detaljer och konturer. Detta medförde att sammanhörigheten och storleksförhållandet i motivet förbättrades samt att valörer började användas. Perspektivmässiga förbättringar blev märkbara och ljus och skugga började användas liksom överlappningar vilket gav ett större bilddjup och en högre grad av rumslighet. Det blev en del små förändringar i det tvådimensionella skapandet till det bättre efter det tredimensionella arbetet. Det kan bero på flera faktorer, som att eleverna lärt sig bildknep från sina första teckningar och att de gjort bildlån från en kamrat eller att elever automatiskt utvecklas och gör en bättre bildframställning efter att de fått göra en likadan teckning tidigare.</p></p>

Syftet med studien är att undersöka hur ett tredimensionellt bildmoment påverkar rumsuppfattningen i ett tvådimensionellt arbete. Den metod jag valde är en aktionsforskningsmetod där man arbetar direkt i den praktiska verksamheten i en cyklisk process med fyra faser: planering, aktion, observation och reflektion. Sista fasen resulterar oftast i en ny planeringsfas och ytterligare ett varv i aktionsforskningscykeln därigenom nås ett högre kvalitativt resultat. Undersökningsgruppen var elever i år 9 som i tre steg fick återge ett stillében. Först skulle de teckna av stillébenet tvådimensionellt, därefter skulle de skulptera fram samma stillébenmotiv med lera i en tredimensionell skulptur för att slutligen i det tredje steget återigen teckna av samma stillébenuppställning. Resultatet visar att eleverna under sitt första tvådimensionella skapande gjorde en bildframställning med tydliga konturer och stor detaljrikedom. Många perspektivförsök gjordes men det blev ofta flera olika perspektiv i samma bild. Objekten i teckningarna hade dålig sammanhörighet och stillébenets storleksförhållande och riktningar stämde dåligt. Överlappningar och ljus, skugga användes sparsamt vilket medförde en låg grad av rumslighet. Efter det tredimensionella inslaget med leran så blev teckningarna något mer rumsliga då eleverna verkade ägna sig mer åt form än åt detaljer och konturer. Detta medförde att sammanhörigheten och storleksförhållandet i motivet förbättrades samt att valörer började användas. Perspektivmässiga förbättringar blev märkbara och ljus och skugga började användas liksom överlappningar vilket gav ett större bilddjup och en högre grad av rumslighet. Det blev en del små förändringar i det tvådimensionella skapandet till det bättre efter det tredimensionella arbetet. Det kan bero på flera faktorer, som att eleverna lärt sig bildknep från sina första teckningar och att de gjort bildlån från en kamrat eller att elever automatiskt utvecklas och gör en bättre bildframställning efter att de fått göra en likadan teckning tidigare.

I och med den tredimensionella fastighetsbildnings lagstiftningen möjliggörs enfastighetsindelning både horisontellt och vertikalt. Den tredimensionellafastighetsbildningen ska så långt som möjligt omfattas av den traditionellafastighetsbildnings lagstiftningen. Det krävdes dock vissa kompletteringar både med samverkansfrågor och med frågor om när den tredimensionella fastighetsbildningen är lämplig att använda. För att nybilda och ombilda fastigheter till tredimensionella fastigheter användsavstyckning, klyvning, sammanläggning och fastighetsreglering.  Innan lagstiftningen för tredimensionell fastighetsbildning tillkom användes alternativ till tredimensionelltfastighetsutnyttjande genom servitut, nyttjanderätt och gemensamhetsanläggningar.Alternativen ansågs som otillräckliga exempelvis vid komplicerande anläggningar och otillgängliga bergrum. Den tredimensionella lagstiftningen är idag ett komplement till de traditionellaalternativen att utnyttja tredimensionellt avgränsade utrymmen. För att få bilda entredimensionell fastighet krävs att det står klart att åtgärden är lämpligare än andraåtgärder med hänsyn till ändamålet, samt att särskild hänsyn ska tas till den specifikakaraktär tredimensionella fastigheter utgör. Det lämplighetsvillkor som uppställts är en begränsning i möjligheten tilltredimensionell fastighetsbildning. Begränsningen kan undandra fördelar förfastighetsägare som kan uppnå det avsedda ändamålet med de traditionella alternativen men skulle föredra att utrymmet i fråga blev en egen tredimensionell fastighet.Framställningens slutsats är att lämplighetsvillkoret för den tredimensionella fastighetsbildningen ska vara lämpligare än annan fastighetsbildning, är för restriktiv och bör utgå.

Chapter 1. 1 § jordabalken (1970:994) defines property as land that includes area, which is divided into properties. A three-dimensional property must be firm with a closed volume where top and bottom are specified. The property boundaries are described clearly according to Chapter 4. § 27 fastighetsbildningslagen. A three-dimensional property can undermine a traditional property, as well as a three-dimensional property. The benefits of an intrusion, done by property in form of three-dimensional property compared to an easement, is mainly the matter of justice. An easement is defined as usufruct, where proprietorship means having the right of use will be stronger and clearer by title by three-dimensional intrusion of the property. An intrusion can, with reference to Chapter 2. expropriationslagen, be done by authority including expropriation. A building or portion of property may be used for the benefit of the firm expropriating. For the implementation of such an intrusion an adjustment, regarding several factors between the individual and the public is taken into account. The benefits have to exceed the costs of the expropriation. Referring to the tunnel intrusion, City Line in Stockholm, the benefit will be time saved for a large number of passengers in public transport. Referring to Chapter 4. 1 § ExL, property owners who are affected by intrusion on their property are entitled to compensation for lost market value of their property. The compensation should cover damage in terms of loss in market value of the property. Additional factors that affect property can serve as a basis for reimbursement.

This thesis has been performed in collaboration with the Swedish Space Corporation at the department Science Services. SSC provides services in the areas of spacecraft subsystems, ground stations and sounding rockets to enable governments, companies and research institutes to benefit from space. Science Services are responsible for sounding rocket flight missions allowing customers to perform research in a microgravity environment. Currently, they have good knowledge how to design the sounding rockets experiment modules to minimize thermal effects within the system. However, no computational models are available to evaluate and verify the thermal heat transfer inside of the modules and as such the systems are designed primarily based on previous experience. The main purpose of this thesis was to develop a thermal computational model, which would work as a basis for designing experiment modules. The model would be used in an early stage of the design process before CAD parts have been designed. This required a flexible model allowing the user to evaluate different types of components and configurations. A finite element method (FEM) was used to perform heat transfer calculations in MATLAB. The development process was divided into three stages, which reduced the complexity of the problem formulation. The first version was made to approximate heat transfer solution in three dimensions using the Galerkin’s weighed residuals method. The second version was made to implement the dynamic environment occurring during flight missions. Based on the external environment, the dynamic process was divided into phases with different boundary conditions. In the final version internal convection, conductivity between air elements and a GUI was developed. The versions were verified with COMSOL (2013) and previous measured flight data. The results from the simulations showed that the internal convection coefficient and the element’s conductivity have a great impact on how the heat is distributed inside th e modules. A low convection will lead to internal temperature peaks, which can cause damage to sensitive experiment equipment. Also, the results indicated that the external environment does not have a significant impact on the internal temperatures. The assumptions made and recommendations are also covered in this thesis. Keywords: Three-dimensional heat transfer, Finite element method, Sounding rocket, Computational simulation / Detta examensarbete har utförts i samarbete med Swedish Space Corporation på avdelningen Science Services. SSC är ett svenskt företag verksam inom rymdtekniksektorn som erbjuder myndigheter, företag och forskarlag runt om i världen möjlighet att dra nytta av rymden. Avdelningen Science Service är ansvariga för utvecklig samt uppskjutning av sondraketer. I dagsläget finns en god kunskap hur sondraketens experimentmoduler ska konstrueras för att minimera den termiska påverkan i systemen. Dock existerar ingen beräkningsmodell för att undersöka värmeutvecklingen och temperaturer i dessa experimentmoduler, all kunskap inom detta område är baserad på tidigare erfarenheter. Syftet med detta examensarbete var att utveckla en termisk beräkningsmodell som kan användas som underlag när nya experimentmoduler konstrueras på SSC. Användningsområdet för modellen var avsett i ett tidigt skede i produktutvecklingsprocessen, innan CAD-modeller eller dylikt har framställts. Därav efterfrågades en flexibel modell där användaren kan undersöka olika typer av kompententer och konfigurationer. Den Finita elementmetoden (FEM) har används för att skapa en termisk beräkningsmodell i MATLAB. Utvecklingen delades upp i tre steg, eller tre programversioner, vilket bidrog till att frågeställningens komplexitet reducerades. Första programversion genomfördes för att approximera värmeflöden och temperaturer i tre dimensioner med hjälp av Galerkins viktade residualmetod. I den andra programversionen implementerades den dynamiska omgivningen som uppstår under flygning. Baserat på den yttre påverkan från det dynamiska förloppet delades flygningen in i olika faser, alla med skilda randvillkor. I den slutliga programversionen implementerades intern konvektion, strålning och ett grafiskt användargränssnitt. Samtliga versioner verifierades numerisk med hjälp av COMSOL (2013) . Resultatet från beräkningsmodellen påvisade att den interna konvektionskoefficient samt konduktiviteten hos element har stor inverkan på hur temperaturen fördelas inuti modulen. Resultaten indikerade även att den yttre miljön inte har en signifikant betydelse för dessa temperaturer. De antaganden som utförts samt förbättringsförslag avhandlades även i detta arbete. Nyckelord: Värmeledning, tredimensionellt, Finita elementmetoden, Sondraket, Simulering

Given a grid of cells, each having a value indicating its cost per unit area, a variant of the least-cost path problem is to find a corridor of a specified width connecting two termini such that its cost-weighted area is minimized. A computationally efficient method exists for finding such corridors, but as is the case with conventional raster-based least-cost paths, their incremental orientations are limited to a fixed number of (typically eight orthogonal and diagonal) directions, and therefore, regardless of the grid resolution, they tend to deviate from those conceivable on the Euclidean plane. Additionally, these methods are limited to problems found on two-dimensional grids and ignore the ever-increasing availability and necessity of three-dimensional raster based geographic data. This thesis attempts to address the problems highlighted above by designing and testing least-cost corridor algorithms. First a method is proposed for solving the two-dimensional raster-based least-cost corridor problem with reduced distortion by adapting a distortion reduction technique originally designed for least-cost paths and applying it to an efficient but distortionprone least-cost corridor algorithm. The proposed method for distortion reduction is, in theory, guaranteed to generate no less accurate solutions than the existing one in polynomial time and, in practice, expected to generate more accurate solutions, as demonstrated experimentally using synthetic and real-world data. A corridor is then modeled on a threedimensional grid of cost-weighted cubic cells or voxels as a sequence of sets of voxels, called ‘neighborhoods,’ that are arranged in a 26-hedoral form, design a heuristic method to find a sequence of such neighborhoods that sweeps the minimum cost-weighted volume, and test its performance with computer-generated random data. Results show that the method finds a low-cost, if not least-cost, corridor with a specified width in a threedimensional cost grid and has a reasonable efficiency as its complexity is O(n2) where n is the number of voxels in the input cost grid and is independent of corridor width. A major drawback is that the corridor found may self-intersect, which is often not only an undesirable quality but makes the estimation of its cost-weighted volume inaccurate. / Med tanke på ett rutnät av celler, som vart och ett har ett värde som indikerar dess kostnad per areaenhet, är en variant av det billigaste banproblemet att hitta en korridor med en specificerad bredd som förbinder två terminaler så att dess kostnadsviktade område minimeras. Det finns en beräkningseffektiv metod för att hitta sådana korridorer, men som är fallet med konventionella rasterbaserade lägsta kostnadsspår är deras inkrementella orienteringar begränsade till ett fast antal (vanligtvis åtta ortogonala och diagonala) riktningar, och därför, oavsett nätupplösning tenderar de att avvika från de tänkbara på det euklidiska planet. Dessutom är dessa metoder begränsade till problem som finns i tvådimensionella nät och ignorerar den ständigt ökande tillgängligheten och nödvändigheten av tredimensionell rasterbaserad geografisk data. Denna avhandling försöker ta itu med problemen som belyses ovan genom att utforma och testa korridoralgoritmer till lägsta kostnad. Först föreslås en metod för att lösa det tvådimensionella rasterbaserade problemet med billigaste korridorer med minskad förvrängning genom att anpassa en distorsionsminskningsteknik som ursprungligen utformades för billigaste vägar och tillämpa den på en effektiv men distorsionsbenägen billigaste korridoralgoritm. Den föreslagna metoden för distorsionsminskning är i teorin garanterad att generera inte mindre exakta lösningar än den befintliga i polynomtid och i praktiken förväntas generera mer exakta lösningar, vilket demonstreras experimentellt med syntetiska och verkliga data. En korridor modelleras sedan på ett tredimensionellt rutnät av kostnadsvägda kubikceller eller voxels som en sekvens av uppsättningar av voxels, kallade "stadsdelar", som är ordnade i en 26-hedoral form, designar en heuristisk metod för att hitta en sekvens av sådana stadsdelar som sveper den lägsta kostnadsviktade volymen och testar dess prestanda med datorgenererade slumpmässiga data. Resultaten visar att metoden hittar en låg kostnad, om inte minst kostnad, korridor med en specificerad bredd i ett tredimensionellt kostnadsnät och har en rimlig effektivitet eftersom dess komplexitet är O (n2) där n är antalet voxlar i ingångskostnadsnätet och är oberoende av korridorbredd En stor nackdel är att korridoren som hittas kan korsa sig själv, vilket ofta inte bara är en oönskad kvalitet utan gör uppskattningen av dess kostnadsviktade volym felaktig. / <p>QC 20210309</p>