Licentiatavhandling Ronneby : Blekinge tekniska högskola, 2008.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2008. / Härtill 8 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2008. / Härtill 7 uppsatser.

<p>För att enbart kunna lagra ett tredimensionellt objekt i en databas krävs inte en väldigt optimerad databasdesign. Men beroende på användningsområdet av databasen kan det krävas stora optimeringar för just detta. I jämförelse med ett dataspel som har en framerate över 30 fps (uppdateringar per sekund) så är en databas väldigt långsam. Eftersom att databasen sett ur ett spels perspektiv tar lång tid på sig att svara när man frågar den något kommer detta att innebära stora problem när man försöker kombinera de två. Det finns dock saker man kan göra för att öka prestanda på en databas, exempelvis att optimera själva frågorna till databasen. Men framför allt kan man optimera själva databasdesignen. Självklart kan man utveckla spelet så att det inte nödvändigtvis behöver ha kontakt med databasen i varje uppdatering. Detta är något som denna rapport kommer att gå in på djupet med och då läggs större vikt på databassidan än på spelsidan.</p>

För att enbart kunna lagra ett tredimensionellt objekt i en databas krävs inte en väldigt optimerad databasdesign. Men beroende på användningsområdet av databasen kan det krävas stora optimeringar för just detta. I jämförelse med ett dataspel som har en framerate över 30 fps (uppdateringar per sekund) så är en databas väldigt långsam. Eftersom att databasen sett ur ett spels perspektiv tar lång tid på sig att svara när man frågar den något kommer detta att innebära stora problem när man försöker kombinera de två. Det finns dock saker man kan göra för att öka prestanda på en databas, exempelvis att optimera själva frågorna till databasen. Men framför allt kan man optimera själva databasdesignen. Självklart kan man utveckla spelet så att det inte nödvändigtvis behöver ha kontakt med databasen i varje uppdatering. Detta är något som denna rapport kommer att gå in på djupet med och då läggs större vikt på databassidan än på spelsidan.

No description available.

År 2004 blev det genom ny lagstiftning möjligt att bilda tredimensionella fastigheter. Dessa fastigheter består av en sluten volym som är begränsad i alla riktningar. När denna möjlighet infördes uppkom också speciella regler för fastigheterna, till exempel speciella villkor för bildandet av dessa. Anledningen till införandet av en ny typ av fastigheter var att det fanns behov av att kunna bilda nya eller ombilda befintliga fastigheter, till exempel i nära anslutning till andra. På grund av markbrist i tätbebyggda områden började byggandet utvecklas till att även ske ovanpå eller under befintliga fastigheter, vilket gjorde den befintliga lagstiftningen otillräcklig. Det anges inte specifikt i lagstiftningen hur gränserna för dessa fastigheter ska dras, däremot finns riktlinjer från Lantmäteriet. Denna uppsats utreder hur gränsdragningen på två olika platser i landet sker och i vilken omfattning Lantmäteriets riktlinjer följs. Intervjuer med Lantmätare både i Stockholm och i Göteborg är gjorda. Även förrättningar avseende bildande av tredimensionella fastigheter från dessa städer är studerade för att se hur de går till väga vid bestämningen av gränserna för fastigheterna. I båda städerna säger de att de, åtminstone till viss del, följer de riktlinjer Lantmäteriet kommit med. I Stockholm utgår de även från praxis, det vill säga hur gränsdragningen vid tidigare 3D-förrättningar inom staden har genomförts. Av informationen som framkom under intervjuerna är tillvägagångssättet i städerna olika, främst avseende hur de yttre vertikala gränserna dragits, det vill säga om fasaden ingår i den nya tredimensionella fastigheten eller i stamfastigheten. Vid studerandet av de utförda förrättningarna visade det sig dock att gränserna drogs på ungefär samma sätt i de båda städerna. Däremot fanns det skillnader mellan informationen från intervjun med Göteborgs stad och resultatet från gränsdragningen vid de förrättningarna, de yttre gränserna drogs inte på det sätt som det i intervjun sagts. En del möjliga anledningar till dessa skillnader diskuteras vidare i arbetet.

Vid införandet av tredimensionell fastighetsbildning i Sverige fanns det en oro för att det befintliga fastighetsbeståndet skulle fragmentiseras, något som skulle medföra stora kostnader för det allmänna vid planläggning och inventering av beståndet. Det har nu gått drygt sju år sedan det blev tillåtet att indela fastigheter i tre dimensioner i Sverige och det är nu möjligt att studera hur laginstitutet används idag och i vilken omfattning det används. Informationen som behövts för att genomföra denna studie har hämtats från förarbeten men har också till stor del inhämtats från Olof Sjöblom, förrättningshandläggare med stor erfarenhet av tredimensionell fastighetsbildning och Björn Hedlund, bolagslantmätare vid JM som har erfarenhet av tredimensionell fastighetsbildning från byggbolagens sida. Studien visar att tredimensionell fastighetsbildning fortfarande sker i begränsad omfattning, även om det sakta ökat sedan möjligheten att fastighetsindela i tre dimensioner öppnades. Det svaga intresset kan starkt kopplas till den skepsis och osäkerhet inför tredimensionell fastighetsbildning som fortfarande finns hos de stora aktörerna, främst förenat med ännu ouppklarade spörsmål grannar och försäkringsbolag emellan. Trots det svaga intresset kan vi se att rättsinstitutet fungerar så som det var tänkt. Den nya lagstiftningen har gett en möjlighet att förenkla förvaltningssituationer och möjliggöra en effektivare markanvändning.

No description available.

<p>Real estate is defined as ground, which is divided into property. Ground means every part of the surface, which is situated within the country. There is no legal definition of property to be found. Property is usually explained as every unit, which legally should be registered in the register of landed properties. To constitute a property the property must permanently be suited for its purpose. Property subdivision has up to now been made by a lateral demarcation on the ground level. A precise vertical demarcation of property has hitherto not been found. A government bill has recommended that properties could also be divided vertically, so called three-dimensional property subdivision. The purpose of three-dimensional property subdivision is to create the opportunity of, for instance, house-building on already existing commercial premises. To properties belong certain belongings, which is called fixtures. It could be buildings, pipes etc. Due to the establishment of three-dimensional property subdivision the need to use the adjoining property fixtures will be more apparent. In the government bill it is suggested that for instance fixtures to buildings should belong to the property where the fixture is. Thus there can be situations where a fixture stretches through a number of properties, which imply that a property, to a greater extent than by traditional property subdivision, is obliged to use an adjoining property. To relieve some problems those occur due to three-dimensional property subdivision the use of easement or jointly-owned facilities could be useful. These two trouble-shooters´ advantages and disadvantages are analysed in the theses. The result is that jointly-owned facilities is the best solution to the problem.</p>