Sociala hållbarhetsaspekter har blivit en viktig del av framtidens samhällsplanering. Utgångspunkten är att sätta människan i fokus och skapa möjligheter och förutsättningar till en god livskvalité. Ett välfungerande och rättvist transportsystem kan bidra till social hållbarhet och skapa bättre levnadsvillkor för människor. Ett välfungerande transportsystem bidrar med ökad tillgänglighet och mobilitet. Detta är en grundförutsättning för att vara delaktiga i samhället genom exempelvis tillgång till jobb, utbildning, bostad och service.  Denna studie tar sin utgångspunkt i tidigare forskning som påvisar att det finns tydliga samband mellan social exkludering och begränsad mobilitet, där socioekonomisk status har en påverkan på möjligheter och förutsättningar till transport och mobilitet. Studien riktar sig in på transportplaneringsprocesser och belyser vikten av ekonomiska och politiska intressen som har en påverkan på transportsatsningar. Syftet med detta arbete är att undersöka planeringsunderlaget för spårvägen i Lund utifrån ett rättviseperspektiv. Utifrån teorier kring transporteffektivitet, transporträttvisa, mobilitetsrättvisa och tillgänglighet definieras olika planeringslogiker som vidare identifieras i planeringsprocessen för Lund spårväg.  Den sammanfattande slutsatsen påvisar att varken transporträttvisa eller transporteffektivitet har varit dominerande planeringslogiker som vidare leder till en avsaknad av planeringslogiker inom mobilitet och tillgänglighet. Den bakomliggande ståndpunkten i planeringsprocessen i Lunds spårvägssatsning är marknadsföring och platsmaknadsföringens ekonomiska och politiska effekter.