Utförande, realiserandet av en omformad tanke, en viktig del av ett processuellt arbete som handlar om något som allting egentligen balanserar på, det handlar om bearbetning i stunden och en lekfullhet som är starkt bunden till känslan som får mig att påbörja något, fortsätta med något. En strävan att uppnå ett visuellt bevis på vad jag har varit med om, så att jag kanske kan få se på dig vid ett senare skede och komma ihåg hur det var när vi hade vår tid tillsammans, och se framåt mot en tid med någon annan som liknar dig, där momentets rörelse ändrar tempot på utförandet och påverkar känslan i verket jag slutligen har framför mig. En viktig, om inte den viktigaste aspekten som påverkar det som händer i tankarna, är hastigheten som spelar en viktig roll då den kan orsaka en omedelbar och inte sällan impulsiv förändring eller ha ett tempo som är mer resonerande och mindre impulsivt och mer betänkt; jag tycker om när jag låter det pendla mellan det betänkta och impulsiva. Det skapar en behaglig rytm i skapandet. Tänk dig att åka på motorvägen men sen byta till en landsväg där du bara får köra trettio, vägarna upplevs helt olika, vilket sätter tonen, avgör rytmen, rörelsen. Att repetera de olika momenten på varierande vägar, underlag. I det finner jag att känslospår kan visa sig, när jag tar ett steg tillbaka, ser på det jag har gjort. Dom olika stegen i en process slutar all- tid med sorgen för mig, då vet jag att tiden är inne, att det är klart och det är dags att ta distans, för att få perspektiv på vad som har skett. Att låta akten formuleras i ord, någon gång.