Uppsatsens syfte är att undersöka hur framställningen av maskulinitet konstrueras i två utvalda episoder ur situationskomediserien Two and a Half Men. Uppsatsen ämnar undersöka hur de tre manliga huvudkaraktärernas maskuliniteter ser ut och hur de skiljer sig åt samt vilket specifikt maskulinitetsideal som framhävs tydligast i serien. Uppsatsen ska granska vilken eventuell betydelse de två vuxna männen har för hur pojken formar sin manlighet.   Undersökningen ska utföras enligt en metod för analys hämtad ifrån boken How to Study Television av Keith Selby och Ron Cowdery, med inriktning på narrativ då denna metod är framtagen för att applicera på television. Uppsatsens teoretiska ram omfattar teorier och begrepp som rör maskulinitet och därmed är relevanta för analysen. Dessa är uppdelade i två motpoler; det traditionella maskulinitetsidealet dit Raewyn Connells teori om den hegemoniska maskuliniteten och begreppen vänskap och homosocialitet tillhör, respektive det moderna maskulinitetsidealet med postfeminismen och begreppen genuskris och konvergens i spetsen.   Den utförda analysen visar hur de tre manliga huvudkaraktärernas maskuliniteter framställs genom narrativets övergripande mönster i de två analyserade episoderna. I den första analyserade episoden ges de två karaktärerna Charlie och Alan varsin maskulin roll. Charlie lever efter den traditionella maskulina rollen och belönas av det medan Alan agerar efter den modernare med beskymmer som följd. Pojken Jake anser den traditionella maskulina rollen som den häftigare av de två vilket visar på dess dominans i episoden.   Deras roller flyter dock samman något vilket blir extra tydligt i den andra analyserade episoden där det övergripande mönstret är kvinnors kontroll över män. De båda vuxna huvudkaraktärernas maskulina roller är i inledningen samma som i den första analyserade episoden men ifrågasätts och konvergerar i den andra. Den avgörande bakomliggande faktorn är kvinnans stärkta position. Deras maskulina roller blir flytande och varierar sig och tendenserna pekar på att de båda agerar mer modernt och försöker hitta sin plats som män. Idealen flyter alltså ihop likt den konvergerande samtida populärkulturen.