I uppsatsen undersöks det hur dialekt används för att förmedla samhörighet och samhällsklass i filmerna Smala Sussie och Bröllopsfotografen, regisserade av Ulf Malmros. Syftet med uppsatsen är att öka förståelsen för hur dialekt används för att skapa gemenskap och social status, dessutom jämförs dialektbruket i de två filmerna. Metoden som används är en kvalitativ textanalys. För att analysera filmerna används ackommoderingsteorin, som handlar om hur, när och varför människor anpassar sin kommunikation efter andra talare.  Resultaten visar att dialekt används för att signalera gemenskap såväl som social status. Karaktärernas språk placerar dem alltså i olika gemenskaper och samhällsklasser. I Smala Sussie används dialekt främst för att visa på vilken social status karaktärerna har och övergripande tillhör rollfigurerna en lägre samhällsklass, eftersom de pratar mycket dialekt. I Bröllopsfotografen används dialekt i stället främst för att visa på hur huvudkaraktären Robins språk skiljer honom från de andra som inte pratar dialekt, alltså hur hans språk gör att han inte är en naturlig del av gemenskapen. Det finns också spår av både konvergens och divergens, det vill säga att karaktärerna vid vissa tillfällen anpassar sitt språk efter andra talare, medan de i andra situationer inte gör det. Likheterna mellan filmerna är många rent språkmässigt. Drag som återkommer är tjockt L, sch-ljudet, att ljud faller bort i slutet av ord eller att ljud byts ut, exempelvis kan /e/ bli /ä/ eller /o/ bli /ö/. Den dialekt som pratas av karaktärerna kan alltså placeras inom Värmlands gränser.