Syftet med denna studie är att få en överskådlig bild om hur fyra skånska förskolor och deras inskolnings- och uppflyttningsrutiner har fungerat innan- och under Covid-19 pandemin samt hur de tänker att inskolningen och uppflyttningen kommer se ut efter pandemin. Studien har analyserats utifrån anknytningsteorin som John Bowlby tagit fram samt analyserats med hjälp av tidigare forskning.  Metoden som har använts är semistrukturerade kvalitativa intervjuer. I empirin har sju pedagoger i fyra skånska kommuner och dess förskolor synliggjort deras inskolnings- och uppflyttningsrutiner. I diskussionsdelen tas synen på huruvida man ska ha en eller flera anknytningspersoner i början av inskolningsperioden i förskolan. En reflektion som tas upp i diskussionen är att vi har fått syn på att inskolning tar en större plats i vår empiri än uppflyttning. Vidare diskuteras de olika inskolningsmetoderna som förskolorna använder sig av, förändringar som skett under pandemin, anknytningshierarkin samt den trygga hamnen som barnen behöver. Slutsatsen är att det har skett förändringar i förskolans inskolningsrutiner men inte i förskolans uppflyttningsrutiner med pandemin som påverkan, och att de har hanterat den nya situationen på olika sätt.