22 juli skedde ett terrordåd som skakade hela världen. 77 personer dödades i attentatet där ibland många ungdomar. Av dessa omkom 8 personer i bombattentat i regeringskvarteren i centrala Oslo och 69 personer på Utöya. Utöya är en ö belägen i norska Tyrifjorden där Arbeidernes Ungdomsfylking, AUF hade sitt årliga ungdomsläger. Studien syftar till att undersöka om den blivande minnesplatsen ”Memory Wound” som skall byggas på Sörbråten kommer att bli en plats för morbidturism och vilka etiska dilemman som lyfts fram kring detta. Sörbråten är en plats i Holö kommun beläget på fastlandet en kilometer från Utöya. Forskningsfrågorna syftar till att undersöka om Memory Wound kommer att bli en plats för morbidturism och vilka som är de potentiella besökarna. Vidare undersöks även vilka etiska dilemman som tas upp om byggnationen på Sörbråten. För att genomföra studien har vi tagit hjälp av kurslitteratur som framförallt berör ämnen om morbidturism och etik men även centrala begrepp så som att känna tillhörighet till en plats och symbolers roll för skapandet av turism. Vidare har det genom en kvalitativ metod gjorts en insamling av egen data i form av enkätstudier med 40 respondenter på högskolan i Oslo och två intervjuer med personer som idag jobbar aktivt med projektet på Sörbråten. Resultat av studien visar på att minnesplatsen troligtvis blir en plats för morbidturism där starka åsikter kring ämnet redan skapat vissa etiska dilemman.

Idenna studie har vi undersökt hur massmedier presenterat våldshandlingar övertid. Det som vi undersökt är om det finns urskiljbara faser i massmedialapresentationer av våldshandlingar. Vi har utgått från fallet Breivik och Norgeattentatet2011, som vi menar är ett mediebelyst fall som kan kasta ljus över andravåldshandlingar. Vi har använt oss av Grundad Teori som kvalitativ metod och analyseratsammanlagt 80 stycken tidningsartiklar hämtade från Aftonbladet, Expressen,Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Resultatet visar att det finns urskiljbarafaser och dessa faser har vi benämnt som:Det ofattbara, Kollektiv bearbetningfrån det ofattbara, Det ofattbarapolitiseras och Det ofattbara blir enreferens. Medan tidigare forskning har belyst effekter av medievåld,massmediala skildringar av kvinnor och män, massmediala framställningar övertid och att massmediers framställningar av nyheter, har man i mindreutsträckning studerat den processuella utvecklingen hos våldshandlingar. Vi haranvänt symbolisk interaktionistisk teori för att få en fördjupad förståelse förvårt resultat. Det som vår uppsats tillfört den befintliga forskningen är att viurskilt olika faser gällande hur våld presenteras i massmedia. / In this study, we investigated howthe mass media presented theacts of violence over time. What we examined iswhether there are different phasesin the mass media presentationsof violence or not. We used the case Breivik andNorway attacks in 2011, which we think is a mass media highlighted case. And wich may shed light on other acts of violence.Using Grounded Theory we analyzed a total of 80newspaper articles taken from Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet. The result showsthat there are separate phases and we have referredto these as: The unbelievable, Collective processing from the unbelievable,The unbelievable politicized and The unbelievable becomes a reference. While previous research has highlighted the effects of mass mediaviolence, mass media portrayals of men and women, mass media representationsover time and that media bias, the procedural development of violence has beenless studied. We have used the symbolic interactionist theory to gain a deeperunderstanding of our results. The value of this study for the existing researchis that we distinguished different phases regarding how the violence presentedin the mass media.

Formålet med denne studien er å belyse og drøfte presseetiske problemstillinger som oppsto under den umiddelbare dekningen av terrorangrepene i Oslo og på Utøya den 22. juli 2011, i avisene VG, Aftenposten, Aftonbladet og Dagens Nyheter. Studiens teoretiske rammeverk omfatter de presseetiske systemene i Norge og Sverige, nyhetskonkurransen og kommersialiseringens konsekvenser, samt forskning på presseetikkens plass i krim- og katastrofejournalistikk generelt, og i de aktuelle hendelsene spesielt. I studien kombineres kvalitativ tekstanalyse, med verktøy fra henholdsvis kildekritisk- og retorisk analyse, og kvalitative forskningsintervju. Resultatene viser at presseetiske problemstillinger knyttet til øyevitners, politiets og anonyme kilders pålitelighet og bristende kildekritikk i forhold til blant annet informasjonssubsidier, var fremtredende i det undersøkte materialet. Kritikkverdig bruk av spissvinklede titler og andre former for journalistisk løgnaktighet, foreligger også, på samme måte som nærgående bildebruk av skadde og døde. Studien antyder også at den harde nyhetskonkurransen hadde en negativ effekt på deler av rapporteringen. Det finnes mange likheter, men også interessante forskjeller mellom så vel dekningen som i den etiske refleksjonen i de analyserte avisene. Aftonbladet skiller seg ut som den avis med den mest diskutable dekningen sett fra et etisk perspektiv, uten at dette internt begrunnes med at avisen utgis utenfor rekkevidde for de fleste av tragediens berørte og pårørende.

Den 22 juli 2011 utförde Anders Behring Breivik det värsta terrorattentatet i Norge i modern tid. Svenska medier valde att lägga alla sina resurser på att bevaka katastrofen i grannlandet. I denna uppsats undersöker vi hur SVT, SR och TV4 arbetade med bevakningen. Studien som behandlar nyhetsbevakningens första dygn, går in på vilka etiska, praktiska och källkritiska problem som respektive kanals nyhetsredaktioner ställdes inför (inklusive webben). Vi tar även upp hur arbetet och bemanningen organiserades. Det empiriska materialet bygger på forskningsintervjuer med nyhetschefer, reportrar och webbredaktörer. Studien bygger på Lee B. Beckers och Tudor Vlads översikt om organisering och rutiner på nyhetsorganisationer. Fungerande nyhetsrutiner är ett krav i dagens medielandskap. Nyhetsrutiner används av journalister för att kunna producera nyheter under tidspressade förhållanden. Att dåden skedde en fredagseftermiddag under semestertider försvårade arbetet för redaktionerna. Framför allt SVT och TV4 var underbemannade. Vårt resultat visar också att nyhetsredaktionerna slet med tekniska problem. Framför allt handlar det om reportrar på plats i Norge som hade svårt att få hem sitt material till Sverige. I de fall obekräftade uppgifter publicerades uppgavs alltid uppgiftens källa. Etiska problem som redaktörer och reportrar fick ta ställning till handlade främst om bildmaterial som ansågs för obehagliga eller innehöll bilder på offer som var identifierbara. Även intervjuer med chockade anhöriga diskuterades. Samtliga beslut togs från fall till fall. Studien visar att de undersökta medierna var flexibla i sitt arbete. Den visar också hur beroende webbdeskarna är av tv- och radioredaktionernas arbete. Erfarenhet och flexibilitet hos journalister, nyhetschefer och övrig redaktionell personal gjorde att samtliga redaktioner trots tekniska problem och personalbrist klarade av nyhetsbevakningen. Det visar att redaktionernas nyhetsrutiner i grunden fungerade väl.

Den 22 juli 2011 bombade Anders Behring Breivik regeringskvarteren i Oslo. 8 personer dog och flera skadades. Bomben orsakade också stor materiell skada. Några timmar senare sköt gärningsmannen ihjäl 69 personer på ön Utøya. Denna studie undersöker hur Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Aftonbladet och Expressen rapporterade kring händelserna de fem första dagarna efter dåden. Med utgångspunkt i ett diskursperspektiv har studien genom kvalitativ analys av texterna svarat på hur gärningsmannen till de båda dåden har förklarats i de fyra tidningarna. Det har visat sig att han beskrivits på många olika sätt. Han har framställts som exempelvis terrorist och högerextrem, personlighetsstörd och som psykiskt sjuk. Dessa skapar tillsammans med andra beskrivningar, som exempelvis singel, frimurare eller ond, en bild av gärningsmannen som inte är enhetlig. Beskrivningarna fungerar som förklaringar till dåden. Det kan med stöd i tidigare forskning vara så att rädslan över att kategorisera rasistiska ytt-ringar eller som i detta fall, terroristiska och högerextrema sådana, vilket gör att gärnings-mannen inte kategoriseras som det ena eller det andra utan får flera benämningar. Studien har som en andra slutsats kommit fram till att de olika rubriceringarna fungerar som en förklar-ingsmodell eller orsak till brottet eftersom det inte förklaras djupare utan får stå för sig själva. En tredje slutsats är att terrorism och terrorist är beteckningar på brottet och gärningsmannen, snarare än en förklaring till varför det inträffat. Detta eftersom dessa beteckningar återkom-mer oavsett vilken förklaring som anges.