De patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) har svikt i ett eller ofta flera organ och deras vitalparametrar övervakas noggrant dygnet runt med specialistutbildad personal som hela tiden finns hos patienten. I samband med att intensivvården skall avvecklas och som ett led i att patienten har tillfrisknat planeras för flytt till en lägre vårdnivå som vårdavdelning, vilket innebär en miljö med mindre resurser. Utskrivningsprocessen av intensivvårdspatienten är förknippad med stora risker och måste planeras noggrant för att öka patientsäkerheten och minska lidandet under den fortsatta vården av denna känsliga patientgrupp. Då denna flytt ibland sker oplanerat och för tidigt minskar möjligheterna att förbereda patienten och dess anhöriga samt personalen på vårdavdelning. Syftet med studien är att belysa faktorer som kan öka patientsäkerheten i samband med att intensivvårdspatienten flyttar till vårdavdelning. Metoden som använts är en litteraturstudie. Resultatet visar att många olika faktorer samspelar för att skapa en framgångsrik utskrivning av intensivvårdspatienten. Viktigt är att alla i teamet runt patienten är delaktiga och blir lyssnade på och att kommunikationen i samband med överrapportering utförs så att viktig information inte förloras. Skillnad i prioriteringar av och kunskap om patientens omvårdnad mellan IVA och vårdavdelning var betydande. Stödfunktioner som mobil intensivvårdsgrupp (MIG) och förbindelsesjuksköterskor är viktiga för att identifiera eventuella försämringar hos patienterna och för att skapa trygghet både för sjuksköterskor, patienter och anhöriga i samband med utskrivning. Att patienterna och anhöriga är välinformerade och väl förberedda på flytten är viktigt. Tillsammans bidrar detta till att patientsäkerheten ökar och att patienterna upplever mindre oro, ångest och känner sig tryggare i samband med byte av vårdnivå. Vilket ökar möjligheterna att tillfriskna och åter ta kontroll över sin kropp.

Bakgrund: Utskrivningsprocessen har förändrats på grund av sjukvårdsreformer med mål att stärka patienters ställning och förkorta vårdtider inom sluten vård. Samtidigt som en åldrande befolkning med ökande multisjukhet och komplexa vårdbehov ställer höga krav på samverkan mellan berörda parter. Äldre patienters upplevelse av utskrivningsprocessen är av intresse för sjuksköterskor i rollen som samordnare av insatser under utskrivningsprocessen. Syfte: Syftet var att belysa äldre personers upplevelser av utskrivningsprocessen från slutenvård till primärvård. Metod: Efter en kvalitetsgranskning gjordes en litteraturöversikt enligt Fribergs metod på nio kvalitativa och tre kvantitativa studier ur databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Ur analysen identifierades fem teman under utskrivningsprocessen och var patienters: informationsbehov och vårdpersonalens betydelse, känsla av utsatthet, nöjdhet och tillfredställelse med vården, strategier och empowerment, samt anhörigas betydelse för patienterna. Slutsats: Äldre patienter upplevelser av utskrivningsprocessen var brist på delaktighet och samordning vilket gav upphov till känslor av oro, stress, förvirring och maktlöshet. Patienter upplevde en ojämlik tillgång till insatser, i synnerhet personer ≥ 80 år. Bristande kommunikation mellan vårdpersonal och patienter påverkar patienters upplevelse av utskrivningsprocessen negativt och orsakade vårdlidande. / Background: The hospital discharge process (DP) has changed due to healthcare reforms whose aim has been to promote the status (voice) of patients and to shorten hospital stays. At the same time as an ageing population with increased multimorbidity and complex care needs puts high demands for integrated care on the partners concerned. Elderly patients’ experiences of the hospital discharge process are of interest to nurses in their role as coordinators of integrated care during the discharge process. Aim: The aim was to highlight older persons’ experiences of the discharge process from inpatient to primary care. Method: Following a quality review, a literature review was conducted according to the method by Friberg on nine qualitative and three quantitative articles from the databases CINAHL and PubMed. Results: From the analysis five themes emerged during the DP and were patients’: need for information and the importance of care personnel, feeling of vulnerability, satisfaction with health care, strategies and empowerment as well as the importance of relatives for the patients. Conclusion: Older patients’ experiences of the DP were lacking in participation and integrated care which aroused feelings of concern, stress, confusion and powerless. Patients experienced an unequal access to care and support, especially persons ≥ 80 years. Lack of communication between care professionals and patients influence patients experience of the DP negatively and can lead to health care-induced suffering.

Bakgrund: Andelen äldre i Sverige ökar och med det har allt fler äldre komplexa behov och flera hälsoproblem. Många äldre bor kvar i sina hem med insatser från socialtjänst och hälso- och sjukvård, vilket ställer högre krav på kompetens och resurser samt samverkan för personal som arbetar med äldre (Socialstyrelsen, 2020a). En fråga som aktualiserats är samordning och planering av vård vid utskrivning, detta i och med att Lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612) trädde i kraft 2018. Den nya samverkanslagen tvingade fram ett annat sätt att utföra utskrivningar från slutenvården än vad som tidigare varit fallet. Utskrivningen från slutenvården skulle bli snabbare och samverkan mellan aktörerna bli tydligare i och med den nya lagen (Prop. 2016/17:106). Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur utskrivningsprocessen för multisjuka äldre går till i en kommun i Mellansverige, samt att utforska om de får en samordnad individuell planering, SIP, så som samverkanslagen föreskriver att den skall ske. Metod: Kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Tio intervjuer utfördes med informanter bestående av sjuksköterskor i slutenvård, primärvård och inom kommunal vård, samt biståndshandläggare i den undersökta kommunen. Intervjuerna analyserades via kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004). Resultat: Fyra huvudkategorier framkom vilka var: samordnad individuell planering, kommunikation, oklar ansvarsfördelning och bristande patientsäkerhet. Resultatet från den här studien visar på att det finns flera delar som inte fungerar vad gäller utskrivningsprocessen för multisjuka äldre. Den samordnade individuella planeringen genomförs inte i någon större utsträckning. Det finns problem vad gäller kommunikation aktörerna emellan samt problem med ansvarsfördelningen. Att detta inte fungerar påverkar också patientens delaktighet och patientsäkerheten. Slutsats: Samordnad individuell planering genomförs inte såsom lagen föreskriver. Personal som arbetar med utskrivning av multisjuka äldre upplever utskrivningsprocessen som komplex och komplicerad och oklar. / Background: The proportion of elderly in Sweden are increasing, and so does elderly’s complex health care needs and health problems. A lot of the elderly population continues to live in their own homes with help from the social service and health care service. This puts pressure and demands on the workers to have competence and resources to help this complex elderly group (Socialstyrelsen, 2020a). Collaboration at the discharge process from hospital has been raised because of a new law set to improve the collaboration and shorten the stay in hospitals for patients (SFS 2017:612) which took effect in 2018. Aim: Investigate how the discharge process come about for elderly with many diseases in a municipality in Sweden. To explore if the elderly gets the coordinated individual plan they should get as the law stipulates. Method: Qualitative interview study with semi-structured questions. Ten informants were included consisting of nurses in inpatient care at hospital, primary care and home health nurses working for the municipality, social workers were also included. The interviews were analysed through qualitative content analysis (Graneheim & Lundman, 2004). Result: Four categories were found consisting of coordinated individual planning, communication, unclear division of responsibility and lack of patient safety. The result from the study shows that there are many parts that do not work sufficiently in the discharge process. The coordinated individual planning is not being done in the proportion that it should. There are problems regarding communication amongst the professionals and problems with liability and by extension patient safety. Conclusion: The coordinated individual plan is not being done as the law stipulates it should. Professionals that work with elderly during the discharge process sees the process as complex, complicated and unclear.