Uppsatsen har identifierat storleks- och värdepremien för den svenska marknaden under åren 2003-2007. Studien grundar sig på studier utförda av Fama & French (1992, 1993) vilka finner att avkastningskravsmodellen CAPM ej fångar in erforderliga riskfaktorer på marknaden. Uppsatsens resultat är i linje med initial teori vad gäller storlekspremien , att småbolag tenderar att ge högre avkastning än större. Däremot är resultatet för värdepremien oförenlig flertalet tidigare studier, vilka påvisar att ett högre ”book-to-market”-värde tenderar att ge högre avkastning.

”Capital Asset Pricing Model” (CAPM) beaktar den centrala marknadsrisken för att förklarasambandet mellan risk och avkastning hos tillgångar. Avkastningskravet betingas enligtmodellen en marknadsriskpremie vid investering i aktier eller andra tillgångar som erhåller risk. Senare studier (Banz 1981, Davis, Fama & French 2000) visar å andra sidan att aktiertill hörandes företag av olika storlek och värde utsätts för en annan typ av risk. Dessa forskare föreslår således att en värde- och storlekspremie bör inkluderas i en ny modell. De nya variablerna som utgår från bolagens olika karaktär beaktas för att särskilja de två karaktäristika som antas påverka förväntad avkastning, vilket den enskilda marknadsrisken ej gör. Syftet med studien är att kartlägga om storlek- och värdepremien har en signifikant roll i att förklara avkastning på den svenska aktiemarknaden. Ytterligare relevanta riskpremier skulle ge möjligheten att precisera förväntad avkastning på tillgångar, vilket skulle betyda att ytterligare faktorer av risk bör prissättas och tas hänsyn till. Detta skulle innebära ett bättre verktyg för aktörer på den finansiella marknaden såsom investerare och fondförvaltare vid investeringsbeslut. Riskfaktorerna testas i en statistisk analys med avkastningen från portföljer konstruerade efter olika kombinationer som förklarande variabel för att undersöka riskernas relevans. Studien lyckas påvisa att faktorerna förhållandevis väl förklarar avkastning, vilket kan tolkas som att de nya riskpremierna är prissatta riskfaktorer på den svenska aktiemarknaden. Det poängteras även hur värde- och tillväxtbolag exponeras för olika grader av risk och därmed hur avkastningskravet påverkas av dessa olika typer av riskexponeringar.

Debatten kring huruvida det är möjligt att överavkasta aktiemarknaden över tid har existerat i många år. Forskare som Eugene Fama (1965) konkluderar att aktiemarknader i allmänhet är effektiva och menar att högre avkastning inte kan genereras utan ökat risktagande. Andra forskare som exempelvis Shiller (2003) har dock dragit slutsatsen att det finns investeringsstrategier som överavkastar marknaden över tid. Denna studie syftar till att undersöka effektiviteten på den nordiska aktiemarknaden genom att utvärdera prestationen av olika portföljer sammansatta av utvalda nyckeltal. Vidare utreder författarna huruvida valet av beräkningsmodell påverkar bedömningen av portföljernas prestationer.   Studien utreder samtliga kombinationer av variablerna EV/S, EV/EBIT och momentum. De första två nyckeltalen beaktar bolagets värde (EV) i relation till dess försäljning (S) respektive vinst (EBIT). Den tredje variabeln som undersöks i studien är momentum, vilket är en indikator som används för att finna de aktier som ökat mest i pris den senaste tiden. Tidigare forskning visar att kombinationen av värdeaktier (exempelvis EV/S och EV/EBIT) och momentum kan generera överavkastning tack vare en negativ korrelation mellan variablerna. För att utreda hur samtliga kombinationer presterar så skapas portföljer sammansatta av de olika nyckeltalen. Studien undersöker hur portföljerna presterar över en tioårsperiod på den nordiska aktiemarknaden. Portföljerna utvärderas med hjälp av tre olika teoretiska beräkningsmodeller som alla är vedertagna inom anomali-forskningen. Capital Asset Pricing Model (CAPM) skattar portföljers avkastning baserat på den tagna risken, trefaktormodellen inkluderar även proportionen småbolag och andelen värdeaktier medan fyrfaktormodellen inkorporerar momentum som en ytterligare faktor.     Studien resulterar i att fem av de totalt sju portföljerna genererar en riskjusterad avkastning som skiljer sig från marknaden. Författarna kan konkludera att tre av dessa överavkastar marknaden medan två uppvisar en lägre riskjusterad avkastning än index. Portföljer innehållandes nyckeltalet EV/S presterar generellt sett undermåligt medan EV/EBIT ingår i flertalet framgångsrika portföljer.  Författarna kan se tendenser till att kombinationer av värdenyckeltal genererar extra värde samt att momentum i kombination med värdenycketal verkar vara fördelaktigt. De sistnämnda slutsatserna kan dock inte statistiskt säkerställas eftersom ingen av de undersökta kombinationerna var signifikant bättre än beståndsdelarna separat. Beroende på vilken av CAPM, trefaktormodellen eller fyrfaktormodellen som används för att skatta portföljernas prestationer varierar antalet signifikanta överpresterande portföljer. Författarna drar därav slutsatsen att det är viktigt att betänka valet av vilken beräkningsmodell som bör tillämpas för att skatta portföljernas riskjusterade avkastning.