Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem och kan ge negativa följder för kvinnors psykiska hälsa. Våldsutsatta kvinnor söker ofta vård inom sjukvårdens olika instanser av andra orsaker, och tidigare studier tyder på att våldsutsatta kvinnors erfarenheter i mötet med sjukvården, tenderar att vara negativa.  Syfte: Syftet var att studera kvinnors erfarenheter av sjuksköterskor och övrig vårdpersonals bemötande sedan de upplevt våld i nära relation. Metod: En deskriptiv studie med kvalitativ ansats som gjordes i form av en allmän litteraturöversikt, enligt Friberg (2017). Studien byggde på 10 vetenskapliga originalartiklar vilka har granskats, analyserats och sammanställts till ett resultat. Benner och Wrubels omsorgsteori tillämpades som teoretisk utgångspunkt. Resultat: Som svar på syftet framträdde resultatet i 6 kategorier, där huvudresultatet avslöjade att majoriteten av kvinnorna upplevt negativa erfarenheter i mötet sjuksköterskor eller övrig vårdpersonal. De våldsutsatta kvinnorna kände sig inte respekterade eller lyssnade på och saknade information och stöd från vårdpersonalen, vilket upplevdes som att de saknade kompetens om hur man bemöter kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. Slutsats: Sjuksköterskor och övrig vårdpersonals bemötande är väsentligt för huruvida kvinnorna ämnar avslöja att de är utsatta för våld i nära relation eller ej. Därför är det av yttersta vikt att all vårdpersonal har passande kvalifikationer i ämnet, vågar fråga om det, och vet hur de skall hjälpa den våldsutsatta kvinnan vidare. Detta inger förtroende och kan ge kvinnorna en möjlighet att bli medvetna om att de är utsatta för våld, även om de just i stunden inte är medvetna om det.

Bakgrund: Trettiosex procent av världens kvinnor utsätts för våld idag. Den vanligaste formen är mäns våld mot kvinnor och då framförallt inom parrelationer. Att vara våldsutsatt kvinna syns sällan utifrån och upplevs i många fall som ett känsligt ämne att tala om. I Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 (HSL) redogörs vårdens ansvar att upptäcka och identifiera våldsutsatta kvinnor och möjliggöra för adekvat vård.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa den våldsutsatta kvinnans upplevelse av vården.Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. Databassökningarna är utförda i databaserna CINAHL och PubMed och de tio utvalda artiklarna har analyserats utifrån en förenklad innehållsanalys av Forsberg och Wengström.Resultat: Resultatet presenteras i form av tre teman: Upplevelser av att möta vården; Kvinnans upplevelse av att bli tillfrågad om våldsutsatthet; Upplevda brister i vården. Samtliga deltagare i samtliga studier uppgav känslor av skam eller rädsla till följd av sin utsatthet. Vilket ofta utgjorde ett hinder för att på eget initiativ söka vård. Resultatet visar att kvinnorna önskade att vårdpersonal skulle fråga om förekomst av våld, och egenskaper som att vara öppen och icke- dömande var betydande. Negativa erfarenheter uppkom däremot av brist på rutiner och personalens oförmåga till holistiskt synsätt.Konklusion: Våldsutsatthet ger en mängd konsekvenser av både psykisk, fysisk och social karaktär. Primärvården är vanligen den första anhalten i patientens hjälpkedja där personalens omhändertagandet är av stor betydelse av vårdkvaliteten. Vården för patientgruppen behöver vara personcentrerad och vårdpersonal har ett betydande ansvar för hur vården upplevs. / Background: Thirty Six percent of women in the world today are exposed to violence, the most frequent form of this being intimate partner violence (IPV). This can many times not be seen from the outside and it is also a sensitive subject to discuss. The Health Care Act 1982: 763 (HSL) describes healthcare's responsibility to detect and identify vulnerable women and enable adequate care.Aim: The aim of this study was to explore battered women and their experiences of meeting the health care system.Methods: A qualitative literature review. Database searches were conducted in CINAHL and Pubmed. The ten chosen studies were examined using a simplified content analysis by Forsberg and Wengström.Result: The result is presented with three main themes: Experiences of meeting the health care system; Women’s experience of being asked about violence; Experienced flaws in the Healh Care System. All participants in all studies stated feelings of fear and embarrassment from being battered. These feelings constituted an obstacle for seeking healthcare by their own initiative. The result shows that women wanted health personnel to disclose about the experienced violence and qualities such as being non-judgemental and open-minded were significant. Negative experiences among the women arose when there was a clear lack of routines and when health personnel failed to see the problem from a holistic point of view.Conclusion: Exposure to violence results in many consequences, both physical, social and psychological. Primary health care is usually the first place where women with experience of violence come to. Therefore the staffs way of encounter is important for the quality of healthcare. The care for the patient group must be person centered and the health professionals have a big impact on how the health care is experienced by the women.

Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett aktuellt samhällsproblem. Sjuksköterskan har en viktig roll i att både kunna upptäcka våldsutsatthet, och ge adekvat vård. Dock upplever de våldsutsatta kvinnorna stora brister i vården där de anser att de inte får den vård och bemötande de behöver. Syfte: Var att belysa hur sjuksköterskan hanterar situationen i mötet med den våldsutsatta kvinnan. Metod: En litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats utgör studiens resultat. Resultat: Tre huvudteman framträdde: Att ha ett undvikande förhållningssätt, detta för att sjuksköterskorna hade kunskapsbrist och styrdes av fördomar. Att vara stödjande, där sjuksköterskan är en central länk i vården och har därför en viktig roll i mötet med den våldsutsatta kvinnan. Sjuksköterskan identifierar den våldsutsatta kvinnan men skapar även en trygg relation, och blir därför ett viktigt stöd för kvinnan. Att påverkas emotionellt, även känslor och tankar påverkade sjuksköterskorna, de flesta ansåg dock att det var viktigt att kunna sätta sina känslor och tankar åt sidan för att kunna ge bästa möjliga vård åt den våldsutsatta kvinnan. Konklusion: Ett genomgående drag var att sjuksköterskorna ansåg att det var en utmaning att hantera situationen med den våldsutsatta kvinnan på ett professionellt sätt. De flesta saknade träning och kunskap, men även fördomar och generaliseringar var stora hinder. Utbildning och träning vad beträffar våld i nära relationer är därför essentiell för sjuksköterskan. Det är av vikt att synliggöra våld i nära relationer som ett samhällsproblem så det inte förblir en dold fråga och så att attitydförändringar kan äga rum till den utsattas fördel. / Background: Violence against women is a global problem. The nurse has an important role to identify violence and give adequate care. The abused women often experience shortcomings in the healthcare service and felt that they didn’t get the care they needed. Aim: Was to illustrate how the nurse manages the situation in the meeting with the abused woman. Method: A literature study where 10 qualitative scientific articles formed the result of the study. Result: Three main themes were found in how the nurse managed the situation in the meeting with the abused woman. To have an avoiding approach, this was because lack of knowledge and prejudices. To be supportive, the nurse has a central part in the healthcare team and therefore an important role in the meeting with the abused woman. The nurse identifies, creates a good relationship with the abused woman, and becomes an important support. To be emotionally affected, feelings and thoughts were something that affected the nurses. In order to provide the best possible care for the abused women it was important to be able to put their own feelings and thoughts aside. Conclusion: A common feature were that the nurses considered it challenging to manage the situation with the abused woman in a professional way. Many felt that they were not trained and had a lack of knowledge. Other barriers were prejudices and generalizations. Concerning intimate partner violence education and training are essential for the nurse. It is important to visualize violence in relationships as a social problem so it doesn’t remain a hidden question and that attitudinal changes can take place to the victims’ advantage.