Sverige har en åldrande befolkning och äldre människor över 80 år kräver ofta sjukvård. Sedan 90-talet har allt mer sjukvård bedrivits i hemmet eller polikliniskt istället för inneliggande på sjukhus. Och sedan lagen om samverkan vid utskrivning trädde i kraft år 2018 har antalet vårddagar på sjukhus minskat. Detta innebär att hemsjukvården tar emot patienter med vårdbehov efter en tid på sjukhus. Men hur uppfattar sjuksköterskorna inom hemsjukvården att ta emot en patient från sjukhuset? Fungerar kommunikationen mellan vårdformerna? Syftet för denna litteraturöversikt är att belysa upplevelsen hos sjuksköterskor inom hemsjukvården att ta över vården av patienter från sjukhus. Metoden som valdes var litteraturöversikt, åtta artiklar valdes ut för att besvara syftet. I resultatet identifierades fyra teman, att få en ny patient, kommunikation med tidigare vårdgivare, patientens hemmiljö och etiska dilemman för sjuksköterskan i hemsjukvården. Resultatet visar på att det finns brister i kommunikationen mellan vårdgivare, det är ofta fel i patientens läkemedelslista, en del patienter saknar kunskap om sin sjukdom och behandling. Patienter och anhöriga saknar kunskap om hur sjukvården bedrivs och har ibland orimliga förväntningar på vad hemsjukvården utför. Sjuksköterskor inom hemsjukvården känner sig skyldiga till att lösa problem som uppkommer när patienten kommer hem från sjukhuset. Diskussionen reflekterar sjuksköterskor i hemsjukvårdens upplevelse av att ta emot en patient från sjukhus, diskussionen belyser brister i informationsöverföringen mellan vårdformer. Patienter har i många fall svårt att ta till sig information de fått på sjukhuset, detta i samband med brister i kommunikationen mellan vårdformer försvårar arbetet för sjuksköterskan i hemsjukvården.

Bakgrund: En ny lag om samverkan vid utskrivning från sjukhus infördes 2018. Varje patient med behov av uppföljning skulle tilldelas en fast vårdkontakt. Inom regioner och kommuner reviderades eller upprättades hemsjukvårdsavtal för att förtydliga vilken aktör som ansvarade för patienterna efter sjukhusvistelse. Detta innebar att ansvarsfördelningen av patienters tillhörighet kom att förändras. Uppföljning under första året, visar att den fasta vårdkontakten inom primärvården ofta fallit på en sjuksköterska och att oklarheter om vad den rollen innebar inte är helt klarlagd. Syfte: Syftet var att undersöka hur ett nytt hemsjukvårdsavtal påverkat arbetssituationen på hälsocentraler i en norrländsk region. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor och distriktssköterskor i primärvård. Innehållsanalys användes. Resultat: Innehållsanalysen mynnade ut i tre kategorier: samverkan, belastning och inflytande. Samarbetet med kommunen hade påverkats och det nya hemsjukvårdsavtalet upplevdes svårtolkat vilket kunde leda till konflikter. Deltagarna uttryckte frustration över situationen på olika sätt och arbetsbelastningen hade ökat. Inflytandet över patienternas omvårdnad och möjligheten till egna bedömningar i omvårdnadsprocessen hade minskat. Deltagarna upplevde att deras helhetsbild av patienterna hade försämrats trots att avtalet inneburit bättre kännedom om patienterna. Diskussion: Deltagarna gav uttryck som indikerade delvis frånvaro av KASAM inom organisation. Forskning visar att utbildning och medverkan av berörd personal vid införande av nya arbetsmetoder har givit bättre resultat än när de inte tillfrågats. Slutsats: Personal bör göras delaktiga i processen kring organisationsförändringar. Dels för att göra syftet med förändringen mer begriplig för dem, dels för att ta tillvara kompetensen som personalen besitter. / Background: In 2018 a new law about cooperation during discharge planning was implemented. All patients with the need for monitoring after discharge were to be given a care contact. New agreements were made or redeveloped between the communities and the primary health care. All to establish clear boundaries of responsibility. This changed the way the responsibilities were distributed. A follow-up during the first year, showed that the care contact often fell on a nurse in primary care. The actual role of this contact was not satisfactory clear though. Aim: The aim was to examine how a new agreement regarding home care effected the work situation in primary care settings in northern Sweden. Method: Qualitative method with semi structured interviews with registered nurses and district nurses in primary health care units. Content analysis was used. Result: Three main subjects were recognized, cooperation, strain and influence. The cooperation with the community had changed. The new agreement felt difficult to understand which could lead to arguments. The participants felt frustrated. The workload had increased, and the participant’s influence had diminished. They expressed that the larger picture of the patients was lower even though they knew more about specific details concerning the patients they responsible over. Discussion: The participants expressed low SOC towards the new agreement. Studies show that inclusion of the persons it concerns have greater success during reorganizations. Conclusion: Staff should be made a part of the process around organizational changes. Partly to make the aim of the changes more understandable to them, partly to make use of the competence of the staff. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-16</p>