The gap between resource demand for the industrialized world and non-renewable feedstock like fossil fuels, essential agricultural fertilizer is getting increasingly severe, which has resulted in alarming-increasingly impacts on worldwide environmental problems. Meanwhile, wastewater treatment plants (WWTPs), as an essential facility for urbanization, is also confronting new rising challenges such as energy consumption and operation costs rather than only improving effluent wastewater quality. It is thereby important to develop new approaches for next-generation WWTPs with less energy consumption and costs in a sustainable way. The objective was to study the application of volatile fatty acids (VFAs) from waste as an external carbon source on denitrification by manometric tracking method in the lab-scale. Food waste and primary sludge were used for anaerobic fermentation to produce VFAs, which was then used as a sole external carbon source with various C/N ratio in denitrification batch test. The results were compared with traditional external carbon sources, acetate and methanol. It was found that the maximum denitrification rate with VFAs as an external carbon source was 15.73 ± 0.95 mg NOx-N/g VSS h, faster than those with acetate and methanol as external carbon sources. When C/N ratio ≥ 4.5 nitrate removal efficiency and the highest maximum denitrification rate were reached, the optimum C/N ratio for dosing VFAs as an external carbon source was thus determined as 4.5. In addition, denitrification capacity experiments with addition of VFAs produced from three different pH-controlled digestion reactors as an external carbon source were then conducted under an optimum C/N ratio of 4.5. As a result of the composition difference between VFAs produced from different pH environment, it was observed that, with VFAs from pH-10 digestion reactor denitrification rate was slightly higher than those with VFAs from pH-5 and none-pH-controlled digestion reactors. Furthermore, denitrification batch test using chemical tracking method was conducted to compare with manometric tracking method, and it was proven that the results obtained from manometric denitrification tests were reliable and valid. The overall results show that VFAs produced from anaerobic fermentation are an excellent external carbon source for denitrification, and it realizes the utilization of carbon resource recovery from WWTPs, which is crucial for next-generation wastewater treatment. / Klyftan mellan resursefterfrågan i den industrialiserade världen och icke-förnybar råvara som fossila bränslen, essentiell jordbruksgödsel, blir allt svårare, vilket har resulterat i oroväckande effekter på globala miljöproblem. Samtidigt står avloppsreningsverk (ARV), som är en viktig anläggning för urbanisering, inför nya ökande utmaningar som energiförbrukning och driftkostnader snarare än att förbättra kvaliteten på renat avloppsvatten. Det är därmed viktigt att utveckla nya strategier för nästa generations ARV med mindre energiförbrukning och kostnader på ett hållbart sätt. Målet var att studera tillämpningen av flyktiga fettsyror (VFA) från avfall som en extern kolkälla i denitrifikation med manometrisk metod i laboratorieskala. Matavfall och primärslam användes för anaerob rötning för att producera VFA, som sedan användes som en extern kolkälla med olika C/N-förhållanden i denitrifikationstest. Resultaten jämfördes med traditionella externa kolkällor, acetat och metanol. Det visade sig att maximal denitrifikationskapacitet med VFA som extern kolkälla var 15,73 ± 0,95 mg NOx-N/g VSS h, snabbare än de med acetat och metanol som extern kolkälla. När C/N-förhållandet ≥4,5 uppnåddes högsta nitratborttagningseffektivitet och maximala denitrifikationskapacitet, varför det optimala C/N-förhållandet för dosering av VFA som extern kolkälla bestäms som 4,5. Dessutom genomfördes experiment med denitrifikationskapacitets med tillsats av VFA producerat från tre olika pH-kontrollerade rötningsreaktorer som externa kolkällor under ett optimalt C/N-förhållande av 4,5. Som ett resultat av kompositionsskillnaden mellan VFA producerade från olika pH-miljöer, det observerades att med VFA från pH-10 kontrollerad reaktor denitrifikationskapacitet var något högre än med VFA från pH-5 och en icke-pH-kontrollerad reaktor. Vidare utfördes denitrifikationstest med användning av kemisk metod för jämförelse med manometrisk metod, och det visades att resultat erhållna från manometrisk denitrifikationstest var tillförlitliga och giltiga. De övergripande resultaten visar att VFA som produceras från anaerob rötning är en utmärkt extern kolkälla för denitrifikationsprocessen, vilket betyder att utnyttjandet av kolresursåtervinning från AVR är avgörande för nästa generations avloppsrening.

Volatile fatty acids (VFAs) are important building blocks for the chemical industry. These acids can be produced through environmentally friendly processes from a variety of wastes, such as food waste, sludge and cow manure, through anaerobic digestion (AD). The main objective of this thesis was to investigate which operating parameters (e.g. pH, retention time, mix of substrate etc.) are optimal for producing VFAs as efficiently as possible, through AD batch processes. The highest VFA concentration was reached at pH 10 and at day 11 when food waste and sludge were used as substrate to a value of 15.4 g/L, corresponding to 0.77 g VFAs/ g of VSfed. Highest VFA concentration where cow manure was used as substrate was reached on day 10 and with a value of about 10 g/L corresponding to 0.51 g VFAs/ g VSfed. / Flyktiga fettsyror (VFAs) är en viktig byggsten inom den globala kemiindustrin. Dessa fettsyror kan produceras med hjälp av miljövänliga processer där en mängd olika sorters avfall, som t.ex. matavfall, avloppsslam och koavföring kan fungera som substrat, genom anaerobisk rötning. Det huvudsakliga målet med den här kandidatuppsatsen var att utreda vilka de optimala driftförhållanden var för särskilt utvalda driftparametrar (t.ex. pH, retentionstid, mix av substrat etc.) för att producera flyktiga fettsyror så effektivt som möjligt, genom anaerobisk rötning. Högst koncentration av VFAs nåddes vid pH 10 på dag 11 när matavfall och avloppsslam användes tillsammans som substrat till ett värde på 15 g/L, vilket motsvarar en avkastning på 0.77 g VFAs / g VSin. Högst VFAs-koncentration när koavföring användes som substrat nåddes på dag 10 med ett värde på 10 g/L, motsvarande en avkastning på 0.51 g VFA/ g VSin.

This study was conducted to evaluate the effect of microbial feed additives Megasphaera elsdenii NCIMB 41125 and Saccharomyces cerevisiae 1026, individually and combined on rumen pH,ammonia-N and volatile fatty acids (VFAs) fermentation. An in vitro batch fermentation was conducted using rumen fluid from two early lactating Holstein cow donor fed the TMR for lactating cows which was evaluated under two diets, differing in concentrate to forage ratio. The diets were high concentrate, a 60:40 concentrate to forage ratio diet (HC) and low concentrate, a 40:60 (LC) concentrate to forage ratio diet. The treatments were; Control (diet with no additives), Me (diet with M. elsdenii NCIMB 41125 10mm (108 CFU/ml)), LY (diet with live yeast, S. cerevisiae 1026), and Me+LY (diet with mixture of M. elsdenii and S. cerevisiae). The average rumen pH was 5.8 and ammonia nitrogen was not affected by Me and LY supplemented separately or in combination (Me+LY) in both low and high concentrate diets. Total VFAs were increased with the addition of LY alone and in combination Me+LY+Me) in high concentrate diet only but the addition of Me had no effect in both diets. Acetate, lactate and A: Pr were decreased (P<0.05) by all the treatments (Me and LY alone and in combination) on both diets, except in high concentrate diet where the addition of Me tended to decrease (P<0.07) acetate and had no effect on lactate. Propionate was increased by all the treatments in low concentrate diet and tended toincrease (P<0.08) by addition of Me and Me+LY in high concentrate diet. In a low concentrate diet, butyrate was increased by LY but tended to be decreased by Me, however, all the treatments lacked effects on high concentrate diet. Live yeast appears to act differently compared to Me by showing two times more effects on high than low concentrate diets.This in vitro study showed that both Me and LY had a tendency to modify rumen fermentation and that might indicate their potential to mitigate the metabolic challenges and improve energy status of Holstein dairy cows during the transition and early lactation period. However, there is a need for further research that will include in vivo study. / Agriculture, Animal Health and Human Ecology / M.Sc. (Agriculture)

By rethinking wastewater treatment plants (WWTPs) as resource recovery facilities, it is possible to de- velop the next generation of WWTPs. Moreover, it allows to accomplish environmental goals, such as reducing the CO2 footprint, and comply with increasing effluent standards regarding the concentration of nitrogen in a more sustainable way. This research study aims to analyse the possibility of recirculating carbon within WWTPs in form of volatile fatty acids (VFAs) produced by co-fermentation of primary sludge and food waste. The obtained fermentation liquid is utilised as carbon source to enhance the denitrification process in a post-anoxic denitrification plant setup. Two pilot scale fermentation reactors were semi-continuously operated, systematically varying only in pH. By controlling one reactor to pH 10, while the second reactor was operated without pH control, it was possible to assess the influence of the pH on the carbon recovery process. Despite the pH not being controlled in the second fermentation reactor, it adjusted itself to a stable pH around 5.4. The co-fer- mentation process was monitored by weekly analysis of the SCOD and total amount of VFAs (TVFA). While the alkaline conditions in the reactor operated at pH 10 allowed a higher hydrolysis of the sub- strate, the second reactor, operated without pH control, achieved a more distinct acidification, due to the lower pH. Consequently, the SCOD in the reactor operated without pH control contains a higher percentage of TVFA amounting to 64 % in comparison to the reactor operated at pH 10 with 40 % TVFA. Furthermore, the achieved degree of fermentation was assessed by calculating the net increase of TVFA per gram of VS, respectively VSS. A higher degree of fermentation was achieved without pH control, resulting in a higher VFA yield compared to the fermentation reactor operated at pH 10. Moreover, anal- ysis of the individual VFAs by gas chromatography showed distinct differences in the composition of the fermentation liquids. According to the findings, the reactor operated at pH 10 produced mainly acetic acid (61 %), followed by propionic acid (18 %) and n-butyric acid (14 %). In contrast, the fermentation reactor operated without pH control produced mainly n-caproic acid (47 %), followed by acetic acid (25 %) and n-butyric acid (16 %). Despite the similar fermentation substrate supplied to both reactors, the acidic conditions in the reactor operated without pH control allowed carboxylic acid chain elongation from acetic acid to n-caproic acid, resulting in the main difference of the fermentation liquids. The fermentation liquid of the two reactors was filtered, diluted to a concentration of 5 g COD/L and supplied as additional carbon source to enhance denitrification in two continuously operated pilot scale moving bed biofilm reactors (MBBR), applying a carbon-to-nitrogen ratio of 4.5. One of the denitrifica- tion MBBRs received the carbon recovered by fermentation at pH 10 as external carbon source, whereby the carbon source produced by fermentation without pH control was supplied to the other MBBR. The maximal achieved denitrification rate was quite similar for both MBBRs amounting to 3.25 g NO3- Neq/(m2·d) for the MBBR receiving the carbon source recovered by co-fermentation at pH 10 and 3.38 g NO3-Neq/(m2·d) for the MBBR receiving the VFA-mix obtained by co-fermentation without pH control. However, the MBBR provided with the carbon source recovered by co-fermentation under acidic conditions achieved a higher average denitrification rate of 2.5 g NO3-Neq/(m2·d), compared with the MBBR receiving carbon produced by co-fermentation at pH 10 (1.8 g NO3-Neq/(m2·d)). The lower efficiency of the MBBR supplied with additional carbon recovered by fermentation at pH 10 is caused by an accumulation of NO2-N during the denitrification process. This accumulation of NO2-N indicates suboptimal conditions, both due to the composition of the supplied carbon source and an overall higher pH during the denitrification process, which might supress facultative anaerobes, such as denitrifiers. Nevertheless, this study shows that both VFA-rich carbon sources obtained by co-fermentation of pri- mary sludge and food waste are suitable to enhance denitrification of municipal wastewater, with the carbon source recovered by fermentation without pH control achieving a higher denitrification effi- ciency. / Eine Neuinterpretation kommunaler Klärwerke als Rohstoff-Rückgewinnungsanlagen ermöglicht die Entwicklung der Kläranlagen der Zukunft. Umweltziele, wie die Reduktion des CO2-Fußabdrucks und die Einhaltung steigender Abwasserstandards im Hinblick auf die Stickstoffkonzentration können somit nachhaltiger erreicht werden. Diese Forschungsstudie zielt darauf ab, die Möglichkeit der Rückführung von Kohlenstoff in Kläranlagen in Form leichtflüchtiger Fettsäuren (engl. volatile fatty acids, VFAs) zu untersuchen. Diese VFAs werden durch Co-Fermentation von Primärschlamm und Lebensmittelabfäl- len erzeugt und als zusätzliche Kohlenstoffquelle einer nachgeschalteten Denitrifikation zugeführt, um die Prozesseffizienz zu steigern. Zur Erzeugung der VFAs wurden zwei Fermentationsreaktoren halbkontinuierlich im Pilotmaßstab be- trieben, welche systematisch im pH-Wert variierten. Der Einfluss des pH-Wertes auf den Kohlenstoff- rückgewinnungsprozess konnte beurteilt werden, indem ein Reaktor auf pH 10 geregelt wurde, während dieser im zweiten Reaktor nicht beeinflusst wurde. In diesem stellte sich aufgrund ablaufender Reakti- onen ein stabiler pH-Wert um 5,4 ein. Der Co-Fermentationsprozess wurde durch wöchentliche Analyse des gelösten chemischen Sauerstoffbedarfs (engl. soluble chemical oxygen demand, SCOD) und der Ge- samtmenge an VFAs (TVFA) überwacht. Während die alkalischen Bedingungen in dem bei pH 10 be- triebenen Reaktor eine höhere Hydrolyse des Substrats ermöglichten, erreichte der zweite Reaktor auf- grund des niedrigeren pH-Werts eine stärkere Versäuerung. Folglich enthält der SCOD in dem Reaktor, der ohne pH-Regelung betrieben wurde, mit 64 % einen höheren Anteil an TVFA im Vergleich zu dem bei pH 10 betriebenen Reaktor mit 40 % TVFA. Außerdem wurde der erreichte Fermentationsgrad durch Berechnung der Nettozunahme der TVFA pro Gramm flüchtige Feststoffe (VS) bzw. flüchtige suspendierte Feststoffe (VSS) erfasst. Ein höherer Fer- mentationsgrad konnte ohne pH-Regelung erzielt werden, welche eine höhere VFA-Ausbeute im Ver- gleich zur Fermentation bei pH 10 zeigt. Deutliche Unterschiede in der Zusammensetzung der gewon- nenen VFAs konnten durch Analyse mittels Gaschromatographie erfasst werden. Demzufolge entstand bei der Fermentation bei pH 10 hauptsächlich Essigsäure (61 %), gefolgt von Propionsäure (18 %) und n-Buttersäure (14 %). Im Gegensatz dazu, produzierte der Fermentationsreaktor ohne pH-Regelung überwiegend n-Capronsäure (47 %), gefolgt von Essigsäure (25 %) und n-Buttersäure (16 %). Trotz des gleichen Fermentationssubstrates, welches beiden Reaktoren zugeführt wurde, ermöglichen die sauren Bedingungen in dem Fermentationsreaktor ohne pH-Regelung, eine Verlängerung der Carbonsäureket- ten von Essigsäure zu n-Capronsäure. Nach Filtration der in verschiedenen Milieus gewonnenen Fermentationssubstrate und Verdünnung auf eine Konzentration von 5 g COD/L, wurden diese zwei im Pilotmaßstab kontinuierlich betriebenen Fließbett-Biofilmreaktoren (engl. Moving bed biofilm reactor, MBBR) als zusätzliche Kohlenstoffquelle zur Denitrifikation zugeführt. Über die gesamte Versuchsdauer wurden ein MBBR mit dem alkalisch gewonnenen und der Andere mit dem im sauren Milieu erzeugten VFA-Mix betrieben. Das Kohlenstoff- Stickstoff-Verhältnis (C/N Ratio) lag dabei bei 4,5. Beide MBBRs wiesen eine vergleichbare maximale Denitrifikationsrate von 3,25 g NO3-Neq/(m2·d) (VFAs pH 10) und 3,38 g NO3-Neq/(m2·d) (VFAs pH un- geregelt) auf. Der MBBR, welcher die im sauren Milieu rückgewonnene Kohlenstoffquelle erhielt, er- reichte im Durchschnitt eine höhere Denitrifikationsrate von 2,5 g NO3-Neq/(m2·d) als der MBBR, der den bei pH 10 gewonnenen VFA-Mix erhielt (1,8 g NO3-Neq/(m2·d)). Die im Vergleich geringere Effizi- enz der alkalisch rückgewonnenen Kohlenstoffquelle wird durch eine NO2-N-Anreicherung während der Denitrifikation verursacht, welche suboptimale Bedingungen während des Prozesses indiziert. Dies ist sowohl auf die Zusammensetzung der zugeführten Kohlenstoffquelle, als auch auf einen insgesamt hö- heren pH-Wert während des Reduktionsprozesses zurückzuführen, der fakultative Anaerobier, wie bspw. Denitrifikanten, unterdrücken kann. Dessen ungeachtet zeigt diese Studie, dass beide durch Co- Fermentation von Primärschlamm und Lebensmittelabfällen gewonnenen VFA-reichen Kohlenstoff- quellen zur Verbesserung der Denitrifikation kommunalen Abwassers geeignet sind, wobei die durch Fermentation ohne pH-Regelung erzeugte Kohlenstoffquelle eine höhere Effizienz aufweist. / Det är möjligt att utveckla den nya generationen av avloppsreningsverk genom att ompröva avloppsreningsverk som resursanläggning. Därtill möjliggör det att uppnå miljömål som att minska koldioxidavtrycket och följa ökande utsläppskrav, t.ex. för kvävekoncentration, på ett mer hållbart sätt. Denna forskningsstudie syftar till att analysera möjligheten att återcirkulera kol inom reningsverket i form av lättflyktiga fettsyror (engl. volatile fatty acids, VFAs), producerades genom samfermentering av primärslam och matavfall. Det erhållna fermenteringssubstratet används som extern kolkälla för att förbättra processeffektiviteten i en efterdenitrifikationsanläggning. Två pilotskaliga fermenteringsreaktorer drevs i semikontinuerligt driftläge med endast en skillnad i pH. Det var möjligt att utvärdera pH-påverkan på kolåtervinningsprocessen genom att kontrollera pH- värdet i en reaktor till pH 10, medan den andra reaktorn drevs utan pH-kontroll. På grund av reaktionerna som fortlöpte, justerade sig den icke-kontrollerade reaktorn själv till ett stabilt pH runt 5,4. Samfermenteringsprocessen övervakades genom veckoanalys av kemisk syreförbrukning i filtrerade prover (engl. soluble chemical oxygen demand, SCOD) och total mängd av VFAs (TVFA). Medan den alkaliska miljö i den första reaktorn gynnade en högre hydrolys av substratet, uppnådde den andra reaktorn en mer tydlig surgöring på grund av det lägre pH-värdet. Följaktligen innehåller SCOD i reaktorn som drivs utan pH-kontroll en större andel TVFA – 64 % av SCOD - jämfört med reaktorn som drivs vid pH 10, där TVFA utgör 40 % av SCOD. Vidare analyserades den uppnådda fermenteringsgraden genom att beräkna nettoökningen av TVFA per gram VS, respektive VSS. En högre jäsningsgrad uppnåddes i sur miljö, vilket resulterade i en högre VFA-produktion jämfört med fermenteringsreaktorn som drevs vid pH 10. Därtill visade analys med gaskromtografi av de individuella VFA tydliga skillnader i sammansättning av substraten. Enligt rönen producerade reaktorn vid pH 10 mestadels ättiksyra (61 %) följt av propionsyra (18 %) och n-smörsyra (14 %). Däremot producerade fermenteringsreaktorn utan pH-kontroll mestadels n-kapronsyra (47 %) följt av ättiksyra (25 %) och n-smörsyra (16 %). Detta visar att trots att samma fermentationssubstrat användes för båda reaktorerna möjliggör den sura miljön i reaktorn utan pH-kontroll karboxylkedjeförlängningen från ättiksyra till n-kapronsyra. Fermentationssubstraten av de två reaktorerna filtrerades, utspäddes till en koncentration av 5 g COD/L och tillfördes som extern kolkälla, med ett kol/kväve-förhållande på 4,5, för att förbättra denitrifikationen i två kontinuerliga drivna biofilmreaktorer med rörliga bärare (engl. moving bed biofilm reactor, MBBR). En MBBR erhöll under hela experimentets gång den kolkälla som bildats under alkaliska förhållanden och den andra MBBR:en erhöll motsvarande kolkälla som bildats i den sura miljön i fermenteringsreaktorn utan pH-kontroll. Den maximala uppnådda denitrifikationskapaciteten var ganska likartad för båda MBBR: 3,25 g NO3-Neq/(m2·d) för den MBBR som opererades med den alkaliska erhållen kolkällan och 3,38 g NO3-Neq/(m2·d) för MBBR som erhöll den utspädda fermenteringsvätskan bildad utan pH-kontroll. Emellertid uppnådde den MBBR som erhöll kolkällan bildad i sura miljön en högre genomsnittlig denitrifikationskapacitet på 2.5 g NO3-Neq/(m2·d) jämfört med MBBR som fick kolkällan producerad genom fermentering vid pH 10 (1.8 g NO3-Neq/(m2·d)). Den lägre effektiviteten i den MBBR som fick den alkaliskt erhållna kolkällan orsakas av en ansamling av NO2-N under denitrifikationsprocessen, vilket indikerar suboptimala förhållanden. Detta beror både på sammansättningen av den tillförda kolkällan och ett högre totalt pH-värde under reduktionsprocessen, vilket kan hämma fakultativa anaerober såsom denitrifierare. Trots det visar denna forskningsstudie att båda de VFA-rika kolkällorna erhållna genom samfermentering av primärslam och matavfall är lämpliga för att förbättra denitrifikationen av kommunalt avloppsvatten, varvid kolkällan som produceras genom fermentering utan pH-kontroll uppnår en högre denitrifikationseffektivitet.

Single cell proteins such as that of edible filamentous fungal biomass are considered as a promising sustainable source of animal feed supplementation. Filamentous fungi can be cultivated on different organic substrates including volatile fatty acids (VFAs) such as acetic, propionic, and butyric acids. These VFAs can be generated through the famous waste valorisation approach of anaerobic digestion (AD) as intermediate metabolites. This project investigates a sustainable approach for the production of animal feed supplementation through cultivation of fungal biomass on waste derived VFAs along with the in vitro analysis of fungal biomass digestibility as ruminant feed. In this regard, optimum conditions for the production of Aspergillus oryzae biomass on different VFAs effluents derived from anaerobic digestion process of food waste plus chicken manure (FWCKM) and potato protein liquor (PPL) at different pH, nitrogen sources, and feed mixture was studied. Accordingly, analyses showed that PPL has the highest biomass yield with 0.4 (g biomass/g consumed VFAs) based on the volatile solids (VS) by adjusting pH to 6.2. Furthermore, the digestibility of the produced fungal biomass is analysed by using three different in vitro digestion methods including Tilley and Terry (TT) method, Gas Production Method (GPM), and Nylon Bag Method (NBM) and the results are compared with the conventional feed (silage and rapeseed meal). Results obtained from different digestibility methods illustrate that different A. oryzae fungal biomass had approximately 10-15 % higher dry matter digestibility fraction compared to silage and rapeseed meal (reference feeds). Hence, these results revealed that A. oryzae fungal biomass can grow on VFAs effluents and produce protein-rich fungal biomass while this biomass has better digestibility compared to conventional feeds and confirmed the initial hypothesis of the study.

In conventional wastewater treatment plants, methanol, ethanol, and acetate are used as carbon source for the denitrification process in the biological nutrient removal. However, growing concern regarding economical costs and carbon footprints from the fossil-based production of these chemicals have forced the companies to look for other alternatives. VFAs have shown a great potential in replacing the conventionally used carbon sources. If implemented this will result in lower chemical cost and a drastic decrease in carbon footprint as well as striving WWTPs towards sustainable development. In this work denitrification has been analysed using different variations of VFAs such as fermented potato protein liquor, food waste and chicken manure VFA. This was done using a basic laboratory setup of a denitrification reactor which used basic stirring agitation and nitrogen purging to ensure anoxic conditions. Nutrients and excess sCOD were added to ensure the highest denitrification rates. The denitrifying biomass was collected at Gryaab AB in the form of k1-carriers making this process a MBBR. The most influential characteristic of the VFAs is the distribution of the acids in the VFA effluent. Butyric acid along with caproic acid showed the best potential for efficient denitrification. The possibility of concentration of VFA effluent showed a high potential when using a nanofiltration system. A C/N ratio of 4.5 conventionally used when methanol is added showed to be the most optimal condition for VFA addition. The combination of VFAs together with conventional used carbon sources showed the best potential in denitrification efficiency proving to be as good or even better than pure synthetic ones. VFAs effluents showed the best potential in removing the intermediate nitrite from the wastewater at high rates. Overall, VFAs shown a great potential for replacing conventionally used carbon sources, demonstrating the potential of substitution, which if implemented will result in lower carbon footprint and a strive towards sustainable development.